Jag har varit alldeles darrig idag. Två klasser hade prov, kanske lyckades de liksom smitta mig. Överfört sin nervositet på mig, ungefär som man kan göra på djur (och jag är ju en igel, så…). Darrigheten övergick i den vanliga irritationen under måndagsmötet på eftermiddagen och sedan i trötthet på det påföljande personalmötet, promenaden till stationen i duggregnet och under tågresan hem. Men hemma mötte solen. Och min mamma, som tar kattmormorsrollen på största allvar (hon vill till och med prata med Assar i telefon) (så jag får vackert jaga honom med telefonluren tills hon är nöjd) hade inte bara släppt ut honom imorse åt mig (när jag får dåligt samvete för att jag är en frånvarande mor ringer jag henne), hon hade även stoppat in en massa bra mat i min kyl. Så det blev paj och värsta salladen istället för deppig ärtsoppa till middag.

Igel och igelmor

När jag var liten matade jag humlor med socker. Särskilt om det var synd om dem. Hemma hos mormor och morfar (där jag matades med falukorvsmackor) hade jag och min kusin en insektskyrkogård där vi begravde alla småkryp som vi inte hunnit rädda från drunkningsdöden i vattentunnor och fågelbad (till vårt insektssjukhus som låg lämpligt beläget bredvid kyrkogården). Blöta humlor fick mycket socker. Det var också allra sorgligast om en humla dog. Jag har hört att man kan lura humlor att det är vinter genom att kyla ned dem och sen knyta en sytråd kring dem för att ha dem i koppel när de vaknar upp igen. (Samma sak gäller väl alla flygfän i lämplig storlek antar jag.) Det har jag aldrig gjort. Skulle aldrig få för mig att göra. Humlor är fina djur som förtjänar det bästa, till exempel socker och en värdig begravning.

Nyss dansade en humla utanför mitt fönster. Jag tror det är vår.

Jag sökte på leech, alltså ordet för igel på engelska. Och se vad jag fann! Min tunga är väl mera rosa än svart (jag har väl kanske inte ljugit tillräckligt mycket än) men åtminstone hårkvalitet, -färg och frisyr stämmer ju väl överens! Och knivarna och jätteiglarna förstås. Leech Woman, ja det är jag det.

Ahhhhhh.

Sådär. Då var rödpennan nedlagd för den här veckan. Återstår bara att ta tåget hem och sen - TADA! Ett påsklov!

Ungefär såhär ser jag ut just nu. Lov! Weeeee!

Ska förresten spela på Hijazz imorgon, onsdag. Klockan 22 om jag tolkat allt rätt. Följ med mig dit! Titta på aporna! Lyssna på dem! Du kan göra det här och nu och där och imorgon.

Hårt liv, hård dag. Mötesmåndag, mörmåndag. Dagen började med en elevkonferens som ställdes in eftersom eleven i fråga inte infann sig. Så det blir mötesonsdag också. Efter det lektioner som vanligt, sen svensklärarmöte, sen klasskonferens som sagt.

Grått tåg hem, grått väder där och här. Det allra värsta ljuset jag vet, ljuset som liksom lite äckligt klamrar sig fast precis innan det börjar skymma. Det hopplösaste ljuset av alla. Människorna jag mötte på stationen var stressade, hålögda och hostade uppgivet, jag torkade bort regn och is från cykelsadeln och cyklade i tävlingsfart hemåt, möttes av en grå katt som skrek om att det var för fuktigt väder för hans smak. Åt nyss grå gryta till middag. Fryser om fötterna fortfarande, för fuktigt väder för min smak också. Och för tunna skor. Får väl sätta på mig grå raggsockor. 

Trots mörmåndag är jag glad. På med gråsockorna, klappa på gråkatten och dricka nåt varmt. Nåt med färg. Sen är jag på g igen! Imorgon blir det Pythonlektion, nu ska det möbleras om och göras fint! Städ, städ! Fix, fix!

Men först och främst, nu ska det lyssnas på musik, musik! Sånhärn:

 

Vill man vara svartigel får man lida pin. Först stå ut med en halvtimmes kliande hårbotten, men det kan jag ta. Det dryga kommer sen. På grund av mina vitmålade badrumsväggar måste jag sitta ner på golvet när jag ska skölja ur håret, annars får jag stänktapeter. Visserligen går stänken bort med citek och tålamod, men tålamod är det dåligt med hemma hos mig. Så jag sitter ner, inträngd i ett hörn av duschen och spolar vatten över mig tills faran är över. Nu är det gjort. Förnedringen är avklarad för den här månaden. Nu slipper jag dessutom jobba i keps. (Det är inte förnedrande att jobba i keps (var tillochmed uppskattat av ett flertal elever idag, kanske kommer de att använda mig som försvar när nån äldre lärare tjatar om kepsförbud på lektioner?), men att sitta i ett hörn på golvet i duschen känns lite ovärdigt...)

Nu är jag pigg igen. Vafan, jag ska ju sova nu. Assar sover inte heller längre. Nyss levde han rövare i hallen och skrek att han skulle ut och bajsa. Blev inget av med den saken. Det finns en nödfallslåda. Kan jag förnedra mig i badrummet så kan han.

När jag satt och väntade på att färgningshalvtimmen skulle passera hittade jag bland annat ett klipp med Job. Kanske är det bara jag som uppskattar honom. Kanske måste man ha lyssnat en del på radioprogrammet för att förstå storheten. Kanske. Mest tror jag att jag gillar Job för att det bor en västerbottnisk folklivsfanatiker i mig också. Nu är vi två.

Lite seg länk, men ha tålamod! Pausa en stund och vattna blommorna, kolla temperaturen eller nåt.

I lördags hälsade jag och majs på Hanna i hennes nya hemstad Stockholm. Promenerade runt i Gamla stan, tittade på gamla hus, gick runt i massa kattgränder på Söder och tittade på katter, vårblommor och ölburkar. Sen åt vi soppa som var god och stark och tittade på söderhippa människor med slarvigt uppsatt hår och trendigt ovanliga kläder. Det tog en massa bra timmar. Fina flickor dedära majs och han. På kvällen skulle jag och Snippe se på alla hundratals kanaler han har till låns av comhem för tillfället men det slutade med att vi blev lite sura och rastlösa, la oss i hans säng för att sura lite ihop och råkade somna båda två. Vaknade halv tre med fastklistrade linser.

 

Söderbönor. 

Söndagen började med träning och fortsatte med pizza för Snippe och mig, sen blev det Janssonutställning tillsammans med Maja och Henrik. Liten utställning - men inspirerande! Fan, nu vill jag teckna och måla. Dags att plocka fram alla akvarellfärger och grejer ur skåpet igen. Bäst av allt på utställningen var faktiskt att få se att hon tipexat på en massa teckningar. Om Tove Jansson gör fel så kan det nog vara okej om jag också misslyckas. Tröstande.

Stolt innehavare av knapp med Mumin och Mymlan på. Hade den i skolan idag. Köpte en annan knapp också, men vykorten var däremot slut. Får promenera dit igen med andra ord.

Efter utställning tänkte vi vara retrotuffa och fika på Savoy, men de hade stängt. Blev egeninhandlat fikabröd (semla) hemma hos Maja och Henrik istället. Likasåbra. Mera trevlighetsstämning tror jag nog.

 

Film och chickybits till kvällsmat. This is England och Rambo IV. Fast det var inte riktigt sant. Rambo visade sig vara lite väl mycket bortsprängda kroppsdelar och machetehugg för min del, så jag tittade bara med ett halvt öga. Ett och ett halvt vilade på en bärbar dator. Men This is England var fan bra. Det blir särskilt tydligt om man jämför de två trailersarna, som det heter på svenska.

Drömde om Kiss för typ tredje gången på en vecka. Vi brukar ses och hänga om nätterna nuförtiden.

 

Måndagen innebar bland annat Flugornas Herre, Att döda ett barn och en bit av Ormen. Men också suriga tanter och långa möten. Tåg som stannade på vägen hem och en medresenär som ansåg att tjejer med för korta kjolar och alkohol i blodet faktiskt får skylla sig själva om de blir våldtagna. Medresenären är en kvinnlig lärare. Bra. Fint.

 

Efter den uppiggande resan blev det klappande på och matande av en stackars rödhårig sjukling, sen hem, klappande på och matande av en stackars gråhårig katt. Storstädade lägenheten och sen mig själv. Nu luktar allt gott. Nyvädrad katt, nydiskad disk, nytorkat golv, nyskrubbad igel. Sitter vid datorn, lite mosig, lyssnar på Monica Zetterlund, dricker ett glas vin och äter choklad. Så jävla klyschigt!