Fast inte för att det har varit en dryg vecka. I själva verket har de här fem arbetsdagarna gått väldigt fort, och fredagen som är min längsta dag med flest lektioner av alla dagar i veckan varav två med ”svåra” klasser gick smidigt som en sockerkaksdeg – jag har haft roligt! Log i stort sett hela dagen och småskrattade mig i igenom en religionslektion med den nya eltrean.

Sen en öl och tapas på Katalin med några pendlarlärare, stadsvandring med Snippe, mer tapas till middag, ett glas vin, en kopp nyinköpt tillika nymalet kaffe, mörk choklad och jordgubbar. Nu är jag seg som kola i huvudet, småfrusen och trött och mina tankar om hur skönt det ska bli med sovmorgon imorgon gränsar nästan till det perversa. Snippe har redan bäddat ner sig, jag joinar om en stund, ska bara mosa till mig ännu mer i duschen innan. Sen blir det filmtittande i sängen. LYX!

Ibland är det så roligt, så roligt att vara svensklärare. Extra roligt. Som några veckor framöver när jag och tre klasser håller på med språk i språket. Gruppspråk, sociolekter, dialekter och fackspråk. Roligt! Roligast är dialekter. I Norduppland säger man klöpp, böt, skärde, däribak, lag (som i lade), tynnre och andra fina ord. Jag skärde i det tynnre snöret, klöpp av fransarna, böt ut det och lag det däribak på bi:n (som i bilen). Jajemen.

Mina elever får lyssna på dialekter och försöka känna igen varifrån de kommer. Jag har använt mig av den här sidan, bränt ner några prover på en skiva och tagit med till skolan. De lyssnar med spetsade öron och gissar hej vilt. Ibland bra ibland inte lika bra.

Jag önskar ganska ofta att jag pratade en dialekt själv, istället för mitt utjämnade språk. Om mina föräldrar bara varit lite mindre måna om att låta som alla andra i Universitetsstaden. Töntar.

Min mamma kan man fortfarande ana sig till varifrån hon kommer, (Skelleftehamn i Västerbotten) åtminstone när hon blir arg eller när hon pratar i telefon med sin syster. När hon kom till Uppsala var hennes dialekt tydligen ganska genuin, men hon arbetade bort den innan jag föddes. Jävla, jävla. Å andra sidan fick jag gå hos talpedagog på lågstadiet för att jag hade det norrländska sje-ljudet (tänk att säga sju med sje-ljudet man använder i ordet fors – O så hemskt! Talpedagog, hit med ens! Hjälp det arma barnet att göra sig förstått!), vem vet hur illa det hade gått om jag ärvt hela dialekten…  Hade säkert fått gå om hela ettan på lågstadiet.

Pappa har nog aldrig låtit som om han kom ifrån Hälsingland (vilket han alltså gör, Hudiksvall för att vara noggrann), inte ens när han bodde där, å andra sidan har nog farmor aldrig låtit som att hon kommer från Gällivare heller (vilket hon alltså gör).

Men tänk om pappa pratat någonting sånt här ungefär (klicka på någon av högtalarna ovanför texten). Och mamma såhär. Mormor pratade ju nästan så, även om det är Burträsk exemplet kommer ifrån, inte Skelleftehamn. Och jag nåt mitt emellan? Det hade varit så roligt. Nu kan jag ju knappt härma dialekterna.

Sist men verkligen inte minst, två av mina absoluta favoriter. Det här är liksom också svenska. Å. Jag blir så lycklig! Lyssna och bli lycklig du också. Klicka runt på hela sidan!

Faktiskt. Ibland. Ibland inte kanske.

När jag och Snippe kom hem från lunchjakten låg det en present utanför dörren. Snälla Alexandra hade läst det förra inlägget och kommit förbi med fint kort, lånade filmer, en bok lämpad för sjuklingar (endast korta berättelser) och en mirakelkur. Gullig person!

Jag ska testa medicinen om en stund. Tydligen får man inte köra bil efter att ha druckit av den. Jag ska knappt ta ett steg. Ämnar parkera mig i soffan.

Jon har fått en Frej! Blir garanterat ett bra barn, dessutom ett bra namn. Bra, bra. Heja Frej!

Följande fick jag höra av två elever idag:

- Du är den enda läraren man saknat under sommarlovet!

- Ja, samma här!

Aaaaaah.

Mottagandet av ettorna gick som en dans, trots att jag svettades och blev blank som ett juläpple av den fuktiga luften och fick skoskav av mina piffiga rosa skor som jag hade satt på mig dagen till ära. Jag och min klassföreståndarkollega var i vårt esse när vi informerade och visade runt och fick höra ”tack för en rolig dag! Jag funderade på att byta skola, men det ska jag inte göra nu!” Av en elev innan hon gick. Bra betyg till oss!

Efter jobb blev det träning, muskel för att vara exakt. Min stackars träningskamrat fick ett yrselanfall och var tvungen att gå ut, annars avlöpte allt väl. Skönt att få svettas avsiktligt istället för att smygsvettas i klassrummet. Och Ullis har lärt sig att låta bli att träna på samma dag hon har givit blod…

Åkte så hemåt, parkerade mig i soffan och åt upp det sista av min goda köttfärslimpa. Slözappar och ramlar rakt in i en topp tio-lista med Plantlåtar (vilket självfallet innebär flertalet Zeppelinalster) på Vh1, hans födelsedag till ära. Avnjöt alltså efterrätt (mörk choklad) och fin musik samtidigt.

Efter middag och musik lagade jag ny GI-mat så jag har nåt att äta till luch imorgon. Fisk, grönsaker och äggsås blev det. Det ser lite blekt ut, men vi får se. Det kan ju smaka underbart. Eller blekt…

Nu ligger jag nedbäddad i sängen, nyduschad, målar naglarna röda (måste ju vara fin även imorgon, då kommer nästa klass jag är klassföreståndare för), bloggar och tittar på Animal Planet (Åh! En kanal med bara djurprogram! Världens bästa.) samtidigt. Jag är så flexibel, jag har så många bollar i luften! Simultankapacitet!

Dags för nästa lager lack.

Grattis Robert lille! Här i Sverige: