Ovan ser du en lärare i betygsättartider. Idag rapporterade jag in dem. Betygshelvetena. Ungefär lika många MVG som IG, men flest G. Förkylningen har kommit som ett brev på posten fullt av mjältbrand. Hinner inte med nåt, inte blogga, inte sova, inte äta, inte nåt. Idag har jag ätit två bananer, ett äpple och en tallrik med gör. Mer blir det inte. Å andra sidan åt jag mer än min beskärda del på bröllopet jag var på i helgen. Kristins och Olles bröllop, där jag satt och skelade med ögonen mot slutet av kvällen för att jag var så trött. Men mätt var jag, ojoj.

Kanske kan jag blogga om det nån dag. Och om studentskivan. Och grillkvällen med HP. Och min facebookgrupp. Och eleven som skickat hatmejl. Och the never ending tjänstefördelningsstory.

Att jag skulle blogga om nåt annat än mitt arbetsliv kan ni glömma, för nåt sånt liv har jag inte.

Och imorgon är det dans på schemat. Zombiedans. Testade lite smink nyss.

Jag är upptagen. Rättar uppsatser, jagar elever. Räddar de betyg som räddas kan och sitter i möten resten av tiden.

Liv, det är nåt jag tänkte återta efter den 11:e. Nej 7:e. Då ska ettornas och tvåornas betyg vara satta. Treorna nu på måndag. Jag dör. Dör, dör, dör. Jag har minst lika mycket ångest som de.

I framtiden tänker jag bli en känslokall, hjärtlös jävel.

Men ett har de gemensamt. Och det är fullt upp.

Så fullt upp att huvudet är tomt på kvällarna. Ingen energi att blogga, knappt att tänka faktiskt.

Jag har jobbat tusen och åter tusen timmar, jag har varit på möhippa i Trollhättan, jag har övat på zombiedans, jag har hälsat på Hanna i Stockholm, jag har varit i Majas sommarstuga, jag har fikat med far, jag har grillat med HP07 hemma hos mig, jag har flängt, hit och dit, upp och ner, fram och tillbaka. Sjuhundra kilometer i timmen.

Och jag har kommit fram till, för tusende gången, att folk - de är fan inte kloka. Jag vill spöa nästan alla. På jobbet har jag varit med om en fem, sex olika saker de senaste veckorna som alla skulle kunna platsa som lösenordsskyddade inlägg. Och de kanske kommer, jag måste bara uppbåda energin.

Men nu ligger jag nedbäddad och lyssnar på Kent(!) och känner mig som tonåring på nytt. Minns sommarkvällar från förr.

Jag har ont i huvudet och är matt. Helt slut. Färdig. Betygsättartider är livsfarliga tider. Det regnar, nej, det haglar uppgifter på mig. Sista maj, då ska allt vara klart. Och jag våndas nog mer över eventuella IG i betyg än många av de som riskerar det.

Lite glad blev jag väl dock av att läsa detta i en elevblogg (inte jag som valt fetstil) :

"Igår hade jag verkligen supertrevligt hemma hos Nina. Det var soligt och varmt så vi kunde sitta ute hela kvällen. Nina hade förberett med hemmagjord potatissallad och fixat efterrätt. Hon måste verkligen vara den mest gulliga läraren som finns!"

Ooooooh - det är jag som är hon!

Vad som odlats idag:

   Rosenböna

Luktärt 

Den traditionella krassen. Vad vore min balkong utan den? 

Sommaradonis. Bara namnet, liksom!

kan jag ju lägga till att jag ville döda tre, fyra personer på mitt jobb idag. Jävla inkompetenta jävlar. Ingen social komptense what so ever. Allvarligt, jag vill slå. Hårt. Och fyra elever klarade inte det muntliga nationella provet. Hur lyckas man? Hur? Jag trodde att det var i stort sett omöjligt att missförstå instruktionerna. Men icke.

Och så har jag planterat fröer till balkongen. Så lite ser jag väl fram emot sommaren dårå.

Svaret är nej.

Jag har fått frågan kanske 15 gånger de senaste veckorna. Och svaret är att jag inte gör det. Av olika anledningar:

1) Jag kommer att gråta ögonen ur mig. Mina treor! Jag vet att jag skrev likadant förra året, men nu jävlar, nu är det allvar! De här människorna gick i ettan när jag började. Det finns inga andra som jag haft så mycket, det finns inga andra som hjälpt mig att utvecklas som de har. De är riktiga jävla slackers en del av dem, de skolkar och slöar och driver mig till vansinne när de kommer nu, när det är en månad kvar och vill höja sina betyg. But still. Gråt blir det. Och saknad. Fyfan, jag vill inte ens tänka på det. Jag får ångest när jag tänker på hur få lektioner det är kvar med vissa av dem.

2) Betyg! Jag hinner inte! Det är för mycket att fixa, jag behöver 40-timmarsdygn, snälla nån! Hur ska man hinna undervisa och bedöma samtidigt? Nationella prov och årsböcker och referensgrupper och hela havet stormar. Jag hinner inte med. Jag vill ha en månad till på mig.

3) Jag gillar mitt jobb. Jag längtar faktiskt inte bort från det. Jag må se ut som ett lik på morgnarna och gnälla mest hela dagarna, det är ändå inte så att jag längtar bort. Jag vill ha mer tid, mer struktur, men jag vill inte bort. Sommaren är välkommen, men jag har inte bråttom dit.