(Du behöver inte titta så noga, mest lyssna.)

Igår fyllde min fina far år. Vi åt en massa mat och pratade om dumma människor i vår omgivning, annars lyssnade vi mest på LP-skivor. Han har nyss köpt en ny spelare. Det var ypperligt trevligt. Jag insåg att det har varit alldeles för många spellistor som fått råda hemma hos mig på senare tid. Nu gäller album. Skivor skare va.

 

Det var lite familjefint i början av födelsedagsbesöket, när mamma skrotade omkring på annan plats i lägenheten och Snippe inte hade dykt upp än; jag och pappa satt och lyssnade på musik och sjöng med och flinade fånigt båda två, som två töntar. Det kändes lite som att vi var släkt, liksom.

 

Sen bytte vi lite musikminnen. Till exempel Dear Prudence; den första låt som pappa spelade för mamma. För mig är det en solig sommareftermiddag 1994, jag sitter i det mörka köket, äter pannkaka, tittar ut på solgrön gräsmatta och hör vita albumet, Dear Prudence för att vara exakt, spelas ute i vardagsrummet. Det fastnade liksom.

Men vi lyssnade på annat också. Stones, (Åh! Barndom! Nina är 10 år och tuffast av alla!) (De andra vet bara inte om det!) en massa Zeppelin såklart och ännu mera Stones, några år senare. Och såklart I got the blues. När jag hör den är jag (i huvudet) ute och cyklar långsamt, ensam en sommarnatt. (Och ja, jag hade det. Det blå.)

(Pappa skulle väl förresten fnysa högt om han visste om att jag höll på att länka såhär. Poängen med LP-spelandet var att höra hur bra ljud det är jämfört med digitalt...)

Imorse vaknade jag klockan 5 av att Assar försökte bygga ett bo på en av mina kuddar. Han spann glatt och tuggade på mitt hår.

heter en bok som jag brukade läsa när jag var liten. Översätter man originaltiteln rakt av blir det "Ingen puss för mamma". Den har jättefina svartvita bilder och ett ganska allvarligt tema. Den handlar om en surig liten katt med en överbeskyddande mor och en butter pappa som jobbar i fabrik. Tösse heter den suriga lilla katten. Han slåss i skolan och tjuvröker. Det är mycket bekymmer, nästan lite misär har jag för mig, men tillsist blir han och mamman i alla fall vänner igen, och hon får pussas med måtta om jag minns rätt.

 

Av någon besynnerlig anledning kom jag att tänka på den boken när jag såg den här bilden, som jag stulit från Snippes (nyuppdaterade) hemsida...

Jag ska leta upp boken och ha högläsning för Assar.

Så att du vet:

Den här bilden tog Maja en dag när Assar var i tänkartagen. Nu är det omvända roller; jag ska planera en lektion i etik och moral tänkte jag, Assar har kommit in från duggandet och ligger och snarkar i soffan. Annars ser det ut precis som på bilden förutom att min tröja är grå idag.

Gråväder. Är det höst, vinter eller vår ute? Jag är inte helt säker på vilken årstid det ska föreställa.

 

Jag och Snippe har varit ute och fettbrännarpromenerat ute i gråheten och fantiserat om mat.

Haha. Smått tragiskt.

 

Sen besökte vi UF-mässan på Fyrishov, jag har handlat trosor och gammaldags karameller.  Alla elever i jag har i svenska i tvåan ska starta ett eget företag (det verkar som en ganska rolig sak med det programmet) (och att de får vara ute och praktisera en massa. Bor ni i Uppsala kan ni gå och titta på praktikanterna i olika klädbutiker. Chansen är rätt stor att jag har dem i svenska. Fråga dem nåt om språk- eller litteraturhistoria). I alla fall. Två av företagen ställde ut sina montrar på den här mässan. Och eftersom jag bor 3 minuter därifrån så tänkte jag gå dit och stödja lite. Och visa upp dem för Snippe och Snippe för dem. (Så de vet vem de har beordrat mig att skaffa barn med?) Sagt och stöttat, nu sitter jag här med en strut hårda karameller och fyra trosor. Faktiskt goda karameller och fina trosor. De är även bra elever. Jävligt reko. Reko är nog helt rätt ord för att beskriva dem.

 

Vaknade med huvudvärk imorse och kunde inte avgöra om det berodde på två (!) after work igår eller om jag är på väg att bli sjuk. Nu mår jag bra igen, så kanske det hade med ölen att göra. Först öl klockan 16 med lärare på Katalin. Sen hem, två korvmackor, ett glas mjölk och sen öl klockan 19 med Sats-personal på Katalin. Platschefen ska sluta. Jag minns när han började jobba som säljare, när han var helt ny. Vi jobbade ihop för första gången och han stod med mig bakom receptionsdisken. Jag visste inte riktigt var jag skulle placera in honom, men sen började vi prata om Sagan om Ringen och film, och han sorterades in bland de goda. Han är en av de snällaste visade det sig. Dessutom kan man ringa honom vilken tid på dygnet som helst och fråga om kladdkakerecept. Han kan det utantill. Och god blir den. Praktiskt. Problemet igår var bara att jag ville dra efter en timme, det var disktrasevarning på mig. Pinsamt och konstigt nog var jag den enda som dykt upp, så jag fick vackert sitta kvar till 21, då de andra behagade komma. Tung fredag. Och tungt lördagshuvud. Kanske hjälpte gråvädret till också. Och att jag promenerade utan halsduk och vantar.

Nu är det bra. Både huvudet och övrigt tungsinne. Lyssnar på Miles Davis (bra gråvädersmusik), suger på en hård karamell, ska ta en kopp te, en dusch och prova nya trosor. Gråkatten är ute. Kanske ska ropa in honom först. Sen blir det sushi till middag ikväll. Allt blev ju fina fisken (eh... ehrm.) trots seg start.

Det här med att fylla år alltså. Fick finfina födelsedagspresenter. Alla jag känner verkar känna mig så väl! Alla jag känner som ger mig presenter i alla fall. Tack alla! Temat för i år blev visst bra och roligt att se eller läsa. Mången trist kväll är nu räddad en lång tid framöver. Mången lång tågresa också. Än så länge har jag fina stunder i tv-soffan när jag betar av en julklapp, Monty Pythons alla tv-avsnitt, sen får det väl bli födelsedags-Fawlty Towers. Eller kanske Meaning of Life däremellan? Mycket Pythonrelaterat blir det i alla fall. Såg två tv-avsnitt nyss.

Dags att promenera till Konsum för att handla kattmat strax (annars ligger jag risigt till), efter det kryper jag nog ner i soffan igen. Ätit en halv påse maränger som blev över sen igår. Jag mår lite illa. Och då har jag inte ens börjat på bullarna ännu… Jag bakade egna! Mycket imponerad av mig själv. Mycket husmoderligt. Kanske inte lika imponerande att inte ha kanel hemma, särskilt inte att upptäcka det när det är dags att blanda till fyllningen. Tur att man har kontakter i såna lägen. Tusenåriga Runa längst ner kan man lita på. Hon kommer och ringer på för att hon träffat på Assar på gården, och när jag säger ”ojoj, men inte behövde du gå ända upp hit för att släppa in honom!” (hon bor längst ner, jag bor längst upp) (hon har rullator i vanliga fall) (eller heter det rollator?) svarar hon ”nä, jooo – men jag gick långsamt!” Haha. Mycket bra tant, mycket pratglad också. Det gäller att inte ha bråttom eller att gömma sig när man ser henne. Jag bytte i alla fall två matskedar kanel mot en påse bullar. Jag tror hon blev glad.

Hm. Kanske att en promenad sätter fart på aptiten igen? Jag får smyga ut genom källaren för att inte bli stalkad av Assar ända till affären, plockar upp honom på väg hem istället. Han brukar komma galopperande som en glad hare när han känner sig färdig ute, och han bräker som ett litet får. Fin liten kille. Så får det bli. Jag och den gråpälsade killen har myskväll i soffan ikväll. Synd bara att den rödhåriga killen inte är här.

Om man stiger upp samtidigt som Snippe (eller i ärlighetens namn 7 minuter innan han gör det ungefär) så hinner man med tåget som går 06:49. Tar man det är man framme vid mitt jobb 07:25. Idag var det ljust när jag steg av. Och det var fullt av små fåglar som pep i buskarna. Det var det inte förra veckan. Det finns hopp om livet.