Det här är vad jag åt till lunch idag:

Och det här är vad jag hade som utsikt medan jag åt den:

Men riktigt så illa som det ser ut var det inte. Jag la till sallad efter att bilden togs. Grönt och rött. Och så är jag en av de där perversa människorna som faktiskt gillar fiskbullar. Men det måste vara i dillsås. När jag var liten var det faktiskt absoluta favoriträtten en period. När jag skulle börja hugga in på min goda blekmat i min ensamhet fick jag dessutom sällskap av en pratsjuk och glad lärare, så jag slapp titta ut på mulhimmel och depptak.

Annars så har jag haft lite dödsångest idag. Jag hittade inte pärmen med allt vad mina treor jag har i svenska har åstadkommit när jag skulle åka till jobbet. Allt de har gjort hittills. Inklusive tidigare omdömen och sånt shit.  Jag hade tagit hem det för att kolla lite inför betygsprat.

Imorse tänkte jag att den låg kvar hos Snippe eller i hans bil. När han hade kollat åt mig och den inte var hos honom tänkte jag att den på nåt sjukt vis hade glömts kvar på en restaurang vi åt på i söndags (men jag var ju samtidigt rätt säker på att jag inte varit dum nog att ta med den dit) eller – hemska tanke – att jag glömt den på tåget igår. Den var inte på restaurangen. Inte på hittegodsavdelningen heller, men ”det kan ta flera daaaar innan sakerna kommer dit”. Jaha. Letade i mitt arbetsrum, i kopieringsrummet, i personalrummet. Icke.

När en elev i trean med stora bedjande ögon frågade mig om jag läst hennes artikel ännu fick jag hastigt blödande magsår. Vafan gör man!?  Ber dem att lämna in allt igen? Går på känsla? ”Hon verkar kanske sådär halvbra, men hon är ju söt och snäll mot mig förstås – det blir nog ett VG”? Panik!

När jag kom hem kollade jag överallt. Ingen pärm i syne.

Inte så konstigt eftersom jag fuskstädat in den i en garderob…

Utgångsläget känns lite halvdeppigt när kommentaren "Nej, hon kan faktiskt få G i engelska" ger reaktionen "Men, åh, guuuuu så bra!"

Majoriteten av eleverna i denna klass kommer att IG- eller streckvarnas i engelska, svenska, idrott och matte. En elev kan möjligen få VG i idrott. Det var det högsta omdömet jag hörde talas om idag. Det finns ett flertal begåvade elever i klassen, men de har så mycket strul i livet i övrigt så de orkar inte riktigt med att gå i skolan alla dagar, därför blir uppgifterna sällan klara. Och därför blir betygen knappt G.

Igår rättade jag ett religionsprov som jag haft i en annan klass. En elev klarade sig på gränsen till G. Om jag rättade snällt.

Resten?

De fick IG.

Jag känner mig lite mör idag.

Re bii inte så många sånna härna rå...

Men det är också de två struligaste klasserna. Jag har även små ljus här och där på annat håll.

Igår var jag tvungen att avbryta en religionslektion på grund av att filmen jag visade var helt åt helvete. Nej, det var inte sant. Det var ju tvärtom. Filmen handlade om kristendom, och det verkade som att de (amerikaner med smak för smörig bakgrundsmusik, gärna stråkar) som låg bakom filmen tänkte att precis allt, allt man kan komma på om kristendom skulle pressas in på 47 minuter. Allt! Alltså allt. När jag själv efter desperata försök att se nåt bra med filmen, nån scen som skulle gå att diskutera, istället började skratta åt alla årtal, grupperingar och historiska personer ackompanjerat av elevernas uppgivna suckar så var jag tvungen att bryta, och då hade vi plågats svårt i 20 minuter. Jag kände till och med att jag var tvungen att be om ursäkt. Bra drag av mig. Klassen hyllade mig för att jag ”inte var som alla andra lärare som skulle ha tvingat dem att se klart”.  Jag trodde att de skulle hata mig för all evighet efter att jag plågat dem, så det var ju en lättnad. Jag är så tuff och nytänkande. Helt spontan och galen!

Istället fick vi alltså improvisera lite. Pratade om de sju dödssynderna. Dessa rabblade då en elev glatt upp som ett rinnande vatten. För att hennes kaniner är döpta efter dem! Så jävla klockrent!

Högmod, Girighet, Vällust, Avund, Frosseri, Vrede, Lättja.

Kaniner.  

Och sen bestämde vi (med kaninägaren som en av de ivrigaste förespråkarna) att vi ska se på Life of Brian nästa gång istället. Ibland är det roligt i skolan.

Här är för övrigt Vrede, champion i kaninhoppning:

Nej, det är inte påskpynt du nu beskådar. Det är saker som är tänkta att locka elever att välja ett särskilt program.

Plastblommor, fjädrar, en tjurfäktare och en rysk docka. Joråsåatt. Det är väl vad kidsen vill se nuförtiden va?

Fick nog av skabbintaget igår och började nytt liv imorse, åt en bra frukost, välbalanserad lunch, banan till mellanmål, äpple och c-vitamin när jag kom hem. Sen blev det träning, lyfte tunga saker och gick på core. Cyklade hem och åt nyckelhålsmärkt soppa. Sen kaffe. Och fem bullar…

Nu ska jag plocka undan lite så att jag behåller födelsedagsstämningen i lägenheten åtminstone någon dag till, sen är det dusch och tv-soffan som gäller igen. Ikväll är det seriestart för Klass 9a. Man måste ju se proffsen in action, även om det är äldre slynglar och slynglor jag hanterar. Tv-soffan och en kopp rött te (kanel och ingefära, nyinköpt). Fan vad lärare jag kommer att känna mig.

Faktiskt, apropå att känna sig som lärare, häromveckan pratade jag med en relativt nybliven bibliotekarie om våra respektive yrkesval; att inget av jobben har någon vidare vacker arbetsmarknad där man kan strosa omkring och plocka åt sig ett schysst jobb man vill ha direkt. Hon sa ”ja, hade man vetat det från början hade man kanske valt en annan inriktning” och jag sa ”jaa…” men tänkte för mig själv ”va!? Men vad skulle jag vara då? Det hade ju inte funkat, det är ju gymnasielärare jag ska vara!” Och det hade jag egentligen inte insett att jag själv tyckte förrän då. Jag har alltid känt att jag liksom råkade halka in på det för att jag läste en massa svenska, och nu plötsligt var allt så självklart! Det var en ganska fin insikt, även om det egentligen är drygt. Det hade ju varit bra om jag var gjord för att ha ett välbetalt yrke vars arbetsmarknad skriker efter en. Men icke. Jag ska tydligen vara gymnasielärare. Och det var ju förstås bra att jag kom på det, eftersom jag har pluggat i sju år, varav sex år studier på ett eller annat vis har med mitt yrke att göra och dessutom börjat arbeta som det…

Nej, nu är det plock, dusch, soffa, tv, te.

Är jag idag. Sitter vid mitt skrivbord och planerar och planerar. Det var jag som tände lampan i arbetsrummet imorse och det blir jag som släcker den.

Säkert är tåget inställt också.