Sådärja. Nu ska jag gå ner till studierektorn och säga att jag går med på att vicka två timmar extra i veckan för en annan lärare, vilket han frågade mig om igår. Där ryker min chans att ta ett tidigare tåg på onsdagar och torsdagar.

Äh. Man kan inte få allt här i världen. Jag får ju Stones och en estetklass i svenska. Yeah!

Man ser någon meter om man tittar ut genom förntret i mitt arbetsrum, resten är vitt, vitt, vitt. Dimma. Stilla. Mysigt. Igår vid samma tid sken solen in, himlen var klarblå och löven på träden röda. Stilla. Mysigt.

Det är nåt fel på mig. Jag trivs med att sitta här med mitt automatkaffe och tallriken med fil och sjukt nyttig müsli (bara frön, nötter och gojibär) innan någon annan än expeditionspersonalen och kanske rektorn finns på plats. Innan allt vaknar.

Dimman ligger vit bakom taken. Endast igeln och kopiatorn är vaken.

Sådärja. Nu ska jag roa mig en stund med att läsa uppsatser om renässansen, upplysningen och klassicismen. Ungefär hälften av dem har samma källhänvisningar:

Källor: google.se och wikipedia.se

Gaaaah!

När de ändå håller på, varför inte:

Källa: biblioteket.

Nej justja, inga böcker, det är inte lika lätt att copy-paste ur dem.

Tidigt imorse, innan eleverna dykt upp på allvar, stod jag i en korridor och pratade med en kollega om hur eller om vi ska planera några religionslektioner tillsammans, när en kvinna kom gående mot oss och log. Hon presenterade sig, sa att hon skulle vikariera för en annan lärare och tog min kollega i hand. När de hälsat färdigt sträckte jag fram min näve och sa "Nina". Hon tittade lite osäkert på mig och sa "...eh, jaaahaa, och du är elev då alltså?" varpå jag svarade "alltså, naejj, en sån där lärare". 

Det blev lite synd om henne. Jag tror hon tyckte det var otroligt drygt och att hon tappade fattningen lite, för hon släppte inte min hand utan höll fast den och började veva upp och ner, upp och ner en lång stund medan hon ojade och urskuldade sig. Jag kände mig som en gummifigur. En road gummifigur.

Jag hittade nyckeln på tredje försöket. Den låg i lådan där jag förvarar alla sladdar och små elektriska saker, typ mp3-spelare och sånt. Logiskt, oja. Men, tredje försöket liksom. Jag tyckte att det var rätt bra gjort.

Jag klarade av första arbetsdagen utan större men än en smula huvudvärk mot eftermiddagen, men eftersom jag känner mig själv så bra förstod jag att den skulle botas av två korvmackor.

Harmoni.

Jag har inte köpt en ny ryggsäck eller nytt bänkpapper, vilket var brukligt inför mina tidiga höstterminsstarter, men snart ska jag i alla fall ta en dusch och sen lägga mig. Och justja, leta upp min jobbnyckel som jag la på Ett Bra Ställe innan jag flyttade. Jag minns att det var Bra, inte vad det var, dessvärre. Det kan vara En Bra Låda, En Bra Påse, Väska, Ficka... Så kvällen kanske blir lång.

Kvällen innan skolan börjar.

På flera sätt. Det drar ihop sig till terminsstart. Om jag vågar lita på mina anteckningar i kalendern så börjar jag jobba på tisdag. Det känns… bra tror jag. Största delen av sommaren har gått åt till att flytta, bära, ordna och göra flyttärenden, och det känns förstås tråkigt såhär i efterhand. Det hade varit kul att bara slöa några dagar. Å andra sidan känns det bra att allt är klart nu, förutom att införskaffa en sänglampa till min sida av sängen, någonting som verkar vara ett hopplöst företag.

Fort har den hursomhelst gått, sommaren. Som alltid.

Förutom min kalenderanteckning tyder andra tecken på att det är dags för skolstart snart. Rönnbären är röda. Det luktar ruttna äpplen när man promenerar i villaområden. En krasseplanta har gulnat. Värmen är tung och fuktig, inte torr och krispig. Det drar ighhop sig til regn. Ofta. Massor. Kajorna drar ihop sig till stora moln. Svarta prickar på grå himmel. Uppsalahöst.

När jag började tvåan på gymnasiet gjorde jag ett halsband av rönnbär minns jag. Jag hade även brandgula, otroligt utsvängda, byxor. Till detta bar jag en skjorta med ett lagom psykedeliskt mönster. Haha, vackert… Äh, jag var fan tuff!

Konstigt är att jag har drömt mardrömmar om skolan. Jag har flera gånger drömt att jag har hamnat i gräl med elever, att mina lektioner varit kaosartade och att jag har förlorat alla lärarskills jag någonsin haft. Det har känts lite underligt att jag har såna fantasier om nätterna, när jag dagtid inte tycker att det ska bli så farligt att komma tillbaka alls. Men det har fått mig att undra lite. vad är det jag förtränger, liksom? När jag häromdagen träffade två av mina blivande treor på stan så kändes det däremot bara bra. Och det var ju bra. De var glada, snälla och helt vanliga, inte grälsjuka och onda, och det ska bli kul att träffa dem i klassrummet igen. På rikt. Och inte bara de två, hela klassen. Igår gick jag in på skolans hemsida och tittade på bilder från de olika programmen. Några av mina fina treor som gick ut i våras fanns med på bild. Och jag saknar dem! Så jag hoppas att mardrömmeriet är avslutat. Det känns onödigt.

Regnet öser ner nu. Jag sov till klockan tolv och sen har jag haft huvudvärk hela dagen. Pannan drog ihop sig i veck. Jag trodde först att det berodde på att jag inte satt hemma mol allena igår kväll, utan hade trevligt sällskap av en Spov och en Guffa. Inte för att jag brukar få ont i huvudet av deras sällskap, utan för att jag drack en, två eller kanske tre öl till det. Månne fyra? Det kändes ändå orättvist att jag skulle vakna och känna mig sänkt, för jag skötte mig exemplariskt innan sänggåendet; jag åt en kebab med bröd, drack tre glas vatten och tog en huvudvärkstablett i förbyggande syfte. Men icke. Nästan hela dagen gick jag alltså runt med huvudvärk och ett diffust illamående, och det gick aldrig riktigt över. Förrän nu, när regnet kom. Det var visst det mitt tunga huvud väntade på. (Det var alltså inte på något sätt lätt, som mina hårspännen eventuellt indikerar:)

(Notera även örhängena - välmatchad or what!? Mycket nöjd.) 

Jag var hemma hos mamma och pappa och tittade på Sagan om Ringen. Hela sommaren har jag lovat pappa att vi skulle göra det men bara flyttat och flyttat. Idag såg vi den första delen. Igen, vill jag tillägga, vi såg den tillsammans på bio också, hela familjen. (Och jag har väl plöjt igenom dem en eller annan gång efter det.) Han tvingade mig att läsa böckerna första gången när jag var nio år. Efter det läste jag dem nog nästan en gång varje sommar. Vi har helt enkelt ett speciellt förhållande till Sagan om Ringen, min käre far och jag. I alla fall. Regnet började när jag satt i fåtöljen med Katten i knät. På vägen hem fick jag låna en poncho. Jag såg ut som en jävla mördarvampyr. I glasögon.

Vampyr i närbild. Blöt vampyr, med glasögon på grund av huvudvärk som sedemera släppt.

Igår var det skolavslutning nummer två, då fick ettorna och tvåorna sina betyg. Mina ettor, alltså klassen jag är klassföreståndare för, fick sina betyg och även valfri dagens rätt eller pizza (inklusive småkaka och kaffe!) på Brorsans pizzeria. Det låter kanske lite B, men det blev asbra. Alla var glada, särskilt jag, för jag fick så många kramar och fint beröm (en elev sa till exempel att jag var den bästa klassföreståndaren man kan ha, och han borde ju veta, jag är hans fjärde hittills på gymnasiet, haha). Och blommor och kort! Fint att vara fröken ibland. Jag fick också en extra stor läsk, för jag känner en av pizzabagarna visade det sig. Han brukade hota och jaga sina yngre systrar och mig när jag var liten. Vi bodde i samma hus. Han var arg på allt och alla. Men nu fick jag en läsk. Tiderna förändras, ibland till det bättre tydligen.

Ingen spontansång uppstod på pizzerian, jag får väl skapa stämning på egen hand...