Det här har varit en konstig vecka. Från måndag morgon har jag längtat till fredag kväll, när den ska vara över. Den ansträngande delen alltså. Och där är jag nu. Fredag kväll. Arbetsveckan och slutet på den, begravningen, är över.

Dagen var fantastiskt vacker. Blå himmel, klar luft, höstfärger i träden. Kyrkan var fantastiskt vacker. Älvkarleby kyrka, från 1400-talet, vit med restaurerade väggmålningar inuti. Solen lyste in snett genom fönstren på de främsta kyrkbänkarna, på blommorna och Natalies vita kista.

Jag pendlade mellan alla möjliga känslor; ingenting, ilska, sorg, kärlek och nån slags glädje också.

Trots att jag satt där hade jag först väldigt svårt att ta in varför. Jag tittade på fotot ovanpå kistan, en bild på en leende tjej som tittar lite lurigt in i kameran. Men jag förstod liksom inte att hon hade med begravningen att göra.

Fast ibland. Ibland slog det till, små korta tillfällen av insikt. Och då grät jag.

Jag grät vid de tillfällen det spelades musik som måste ha betytt någonting för henne.

Och jag grät när jag såg familjen. Mamman som knappt kunde sitta upprätt. Systern som vajade när hon stod. Pojkvännen som såg ut att vilja fly därifrån men samtidigt inte kunde ta blicken ifrån kistan. Jag grät för att jag kände med dem, men jag grät kanske lite av skam och lite av lättnad också.

Av skam, för att jag kände mig som en utomstående betraktare, lite som att jag tjuvkikade, när jag såg dem och när jag hörde hennes vänner gråta förtvivlat i bänkarna runt omkring mig. Och lättnad för att det inte var jag som satt där, på den bänken. För att jag har mina nära kvar.

Jag satt bredvid en av tjejerna jag är klassföreståndare för, och trots att hon säkert är en halv meter längre än jag kändes hon så liten bredvid mig.

Jag är glad att jag gick. Jag är glad att jag fick träffa Natalies klasskamrater, de som tog studenten samtidigt med henne, och jag är glad att jag fick krama om ”min” elev efteråt. Samtidigt så kändes det frustrerande, alltså, det här med begravningar. Det gör ju inte personen rättvisa. Jag vill inte behöva sitta och lyssna på nån halvfumlig präst som pratar om gud, får alla att sjunga om gud och som ber till gud. Jag vill få ett fint tillfälle att minnas den det handlar om. Lyssna på musik som betydde nåt för den personen, lyssna på andras minnen. Kanske var det såhär familjen ville ha det, och då är det väl bra antar jag. Men annars…

Jag vill definitivt ha en borgerlig begravning. Definitivt.

 

Anders (med en kniv)

9 oktober 2009 17:11

Fint inlägg. Jag ska också på begravning snart. På den där värsta sorten, av någon som ryckts bort alldeles för tidigt. Och även om det är någon som stod mig nära, så kommer jag säkert känna allt det där konstiga som du beskriver: tomheten, det frånkopplade, frustrationen, turismen och ögonblicken av närhet.

Jag hinner sällan in på mina bloggar numera. Men det är alltid så jävla värt. Tack för att du fortsätter, Nina.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter pa ett internetcafé i Porto, en mycket lustig stad i Portugal, som for ovrigt ar favvolandet hittills. Vi sokte upp solen efter att nastan ha regnat och blast bort i Frankrike, ett land fyllt av engelsksprakighetsvagrare, ondsinta vakter som s...

Jag har ju mer eller mindre (typ ofrivilligt) tagit semester från bloggandet den senaste tiden - för mycket jobb och påföljande trötthet och matthet har gjort att jag inte orkat vara kreativ, inte velat formulera ord till en text. Det har varit för m...

      Då var det över alltså. Nu har mina hjärtan tagit studenten. Mina hp-hjärtan och mina el-hjärtan. Och alla andra fina.   Och det är ungefär så jobbigt som jag trodde det skulle vara. Jag är sur och tvär och trött. Och har gråtit fl...

Ovan ser du en lärare i betygsättartider. Idag rapporterade jag in dem. Betygshelvetena. Ungefär lika många MVG som IG, men flest G. Förkylningen har kommit som ett brev på posten fullt av mjältbrand. Hinner inte med nåt, inte blogga, inte so...

Jag är upptagen. Rättar uppsatser, jagar elever. Räddar de betyg som räddas kan och sitter i möten resten av tiden.   Liv, det är nåt jag tänkte återta efter den 11:e. Nej 7:e. Då ska ettornas och tvåornas betyg vara satta. Treorna nu på måndag. ...