I fredags skulle Snippe med arbetkamrater på maskerad. Temat var idoler. Valet var självklart. Musikvalet var självfallet också givet. 

När jag kom hem från den sedvanliga efter-jobbet-ölen (men det var efter-jobb-vin just i fredags) hördes musiken redan i trapphuset, när jag kom innanför dörren var det bara att stå till tjänst som sminkös. Under tiden fylldes det på med fler och fler människor som samlades hos oss innan de begav sig av mot middagen.

När de tillslut ramlade ut och iväg allihop, glada, svart- vit- och silversminkade och kostymklädda, så blev det så väldigt konstigt tyst. Jag som hela veckan sett fram emot en stilla fredagkväll helt för mig själv, då jag skulle göra precis ingenting annat än att ta det lugnt blev obehagligt rastlös och kände mig inte självvalt ensam längre utan övergiven. Tänk vad en förfest med Kiss kan göra med en. Turligt nog förbarmade sig Frida för mig, så jag tog cykeln, vinet och glassen och åkte iväg till henne och hennes vardagsrumssoffa. Finfint!

Såhär såg det ut innan dess: