Vissa har fyllt arton, men de känns ändå som barn. Och de är så trasiga en del av dem. Jag är klassföreståndare för en etta. Nästan en tredjedel har så hög frånvaro att de riskerar att få studiebidraget indraget. Det är allmänt olyckliga unga människor, det är kuratorsbesök, deltidssjukskrivningar, psykologbesök, skolk och en massa intyg hit och dit. Mycket smink och ytterjackor att gömma sig bakom. Det gäller inte alls alla i klassen men en så stor del att det märks. Ordentligt.

Idag fick jag höra av en annan lärare att klassen är i upplösningstillstånd över att en skrivit en massa elakheter, med ganska grova ord, om resten av klassen i sin blogg. Otroligt dumt och onödigt, väldigt barnsligt gjort. Elakt. Men läser man igenom bloggen, vilket jag nu har gjort, så står det allra, allra mest om hur ensam och olycklig hon känner sig. (Och inte blir det väl bättre av det här.) Imorgon har jag dem på morgonen. På eftermiddagen ska jag och några andra lärare ha möte om ytterligare en elev i klassen som mår dåligt. Nästa vecka är det dags att prata om en tredje. Känns som att jag ska ställa in mig på lite svenska mycket terapi dagarna framöver. Och jag tycker så mycket om dem allihop! Precis alla. Jag vill att de ska må bra, fan jävla skit att man är så maktlös.

När jag efter träningen skulle handla mat fastnade jag istället framför tandkrämerna och stirrade i tomma luften medan jag tänkte på alla trasiga barn. Då spelades den här i högtalarna. Jag är inget särskilt stort Broder Daniel-fan, men jag var tvungen att stå still under högtalaren hela låten igenom. Kändes som om de spelade soundtracket of my elever:

 

celina

10 april 2008 00:21

Broder Daniel är ju APAbra! (jag orkar inte ens kommentera dina elever. Jag mår dåligt i själen och vill grina och krama och säga snälla saker).

http://celina.blogg.se

 

Nina

10 april 2008 07:54

Ja, alltså, "inte stort BD fan" betyder i detta sammanhang inte alls att jag inte gillar dem i övrigt, eller att de på något sätt är dåliga, bara att jag inte är någon aktiv Broder Daniel-lyssnare...

 

Melina

10 april 2008 11:44

Alltså, jag vet ju ingenting om de här barnen och deras trasiga liv. Men jag vill bara säga att jag tror att du påverkar dem genom att bara vara du. Helt ärligt och från hjärtat så tror jag att du är en skitbra lärare som har mer inflytande än du kanske tror. Genom att bara vara Nina liksom. Det låter kanske flummigt eller nåt, men jag tror det. När jag tänker på min högstadietid tex så flyter det mesta ihop, men en sak som jag tydligt minns var en lärare som på avslutningsdagen i nian sa att hon visste att det skulle gå bra för mig osv. Det betydde så j-a mycket för mig. Hon trodde på mig och jag kommer aldrig glömma det. Det var bara ett samtal på några sekunder, men det hon sa har jag burit med mig resten av livet...

http://soul.webblogg.se

 

alexandra

10 april 2008 13:09

fan va det är mycket känslor i den där låten! jag satt med gåshud genom hela.

 

Nina

10 april 2008 20:43

Melina: Hjälp, vad fina ord! Tack, de gjorde mig jätteglad. Om du så bara har lite rätt så skulle jag känna mig jävligt nöjd.

Alexandra: Ja, jag var ju också tvungen att stå still och lyssna klart mitt i gången på Ica...

 

maja

16 april 2008 19:27

jag läser alltid saker lite efter alla andra. Gråter en liten snutt också för hur allt är(kan man gråta en snutt?)

tror också att du gör mycket skillnad i mångas elever (och andras!)liv. BroderDaniel=guld som de säger i storvreta

 

Inga-Stina

17 juli 2010 19:14

Ja helt klart att vi är släkt. Jag är pedagog jämt! (undervisar alla överallt.) Vill ta hand om (och lära) alla barn! (inga skitkunskaper. Utan BRA saker.) (mina lärare hackade mest på mig. Pekpinnar hit och dit.) "Vi lära icke för skolan, utan för livet!" (påstod dom. Alltmedan man fick VÄLDIGT klart för sig att det var för DOM man pluggade.) Nä. Mina bästa lärare var - mina föräldrar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter pa ett internetcafé i Porto, en mycket lustig stad i Portugal, som for ovrigt ar favvolandet hittills. Vi sokte upp solen efter att nastan ha regnat och blast bort i Frankrike, ett land fyllt av engelsksprakighetsvagrare, ondsinta vakter som s...

Jag har ju mer eller mindre (typ ofrivilligt) tagit semester från bloggandet den senaste tiden - för mycket jobb och påföljande trötthet och matthet har gjort att jag inte orkat vara kreativ, inte velat formulera ord till en text. Det har varit för m...

      Då var det över alltså. Nu har mina hjärtan tagit studenten. Mina hp-hjärtan och mina el-hjärtan. Och alla andra fina.   Och det är ungefär så jobbigt som jag trodde det skulle vara. Jag är sur och tvär och trött. Och har gråtit fl...

Ovan ser du en lärare i betygsättartider. Idag rapporterade jag in dem. Betygshelvetena. Ungefär lika många MVG som IG, men flest G. Förkylningen har kommit som ett brev på posten fullt av mjältbrand. Hinner inte med nåt, inte blogga, inte so...

Jag är upptagen. Rättar uppsatser, jagar elever. Räddar de betyg som räddas kan och sitter i möten resten av tiden.   Liv, det är nåt jag tänkte återta efter den 11:e. Nej 7:e. Då ska ettornas och tvåornas betyg vara satta. Treorna nu på måndag. ...