All work and no play makes igeln a dull girl

All work and no play makes igeln a dull girl

All work and no play makes igeln a dull girl

All work and no play makes igeln a dull girl

All work and no play makes igeln a dull girl

All work and no play makes igeln a dull girl

All work and no play makes igeln a dull girl

All work and no play makes igeln a dull girl 

6:19-tåget imorse. Kände att jag behövde en stund för mig själv, att bläddra igenom papper, tänka igenom uppgifter. Vara ensam i arbetsrummet. Ingen lunch; bara flingor och mjölk som var så trist att jag slängde hälften. Möte 15:45. Stressa till tåget, slask, hål i skorna. 17:26-tåget hem, halvfart eftersom det var signalfel och sedan för att det sprang runt någon misstänkt nära spåren. Hemma halv sju. Handla mat, laga mat äta mat. Duscha. Nu säng. Kort paus, sen ska jag gå igenom lite elevarbeten som jag inte har samvete att låta ligga olästa en dag till.

Idag frågade kandidaten om han kunde hjälpa mig med någonting. Han tyckte jag såg ledsen och trött ut. Amenvafan. Imorgon är det stomatolleendet på. Här skas inte fås nån hjälp. Här skas varas superhjältestark och uthållig. Glad och på topp.

 Men jag var nog trött när han frågade. Inte trött och ledsen, och inte trött i behov av hjälp heller, men rakt av trött. Trött på att jag inte kan hjälpa alla. Att det alltid är någon som jag inte hinner med, någon som inte förstått, någon som jag inte hinner sitta ned och prata med tillräckligt länge. Trött på att vara mänsklig liksom. (En lärares lott. Man kan inte hjälpa alla alltid.) Trött på alla tidstjuvar också. Elever som inte vill göra något vettigt men härjar och låter så mycket att man är tvungen att ägna mycket mer tid åt dem än vad de förtjänar, ibland på bekostnad av de som vill göra nåt vettigt men är väluppfostrade nog att hålla käften. Då blir jag less. Han frågade mig just efter ett sådant tillfälle.  Jag tror nu, efter att ha suttit och stirrat ut i tomma luften en stund att det som gjort mig tröttast nog är att jag inte får göra det jag tycker är allra, allra roligast på jobbet tillräckligt mycket just nu. Att ha lektioner. Jag har nämligen världens roligaste jobb. Världens bästa. Om jag kan hjälpa en annan människa att utbilda sig till samma yrke som jag har så gör jag det mer än gärna; det är dessutom lärorikt för mig, jag får tänka igenom hur jag gör, hur jag fungerar i min yrkesroll. Men jävlar vad jag längtar efter mina fina elever. Det är de som är play.

Och snart ska jag sova, då vet jag att stomatolleendet är äkta imorgon dessutom.

Dessa ingredienser behöver du:

Soffa

Dator

Deckare

Trädgårdsböcker

Te

Lösgodis

Jitterbugg-bakelse

Kanelbulle

Lägg dig tillrätta i soffan.

Se till att du har ett väl fungerande bokstöd. Det får gärna surra trivsamt.

Ladda upp surrmotorn med hjälp av gos om det skulle behövas.

Lycka till!

I min familj gäller lyssna-gissa-jäs.

Fina fars födelsedag idag. Mamma hade lagat god mat (som alltid, alltid), chokladpannacottan till efterrätt fick mig att nästintill explodera och sedan störtsomna i soffan av ren mättnad. När jag piggnat till en kvart senare spenderades kvällen i musikens tecken som vanligt. Lite lyssnande på black metal, i övrigt lektes standardleken "gissa vilken låt pappa spelar på gitarr." En ton, ett ackord eller en liten slinga, sen får man gissa. Det är ett av mina trevligaste sätt att spendera tid hos föräldrarna faktiskt. Ligga i soffan, jäsa och tänka och lyssna.

Min ständiga följeslagare hade med sig en kompis idag. En ute, en inne, ständigt i sinne eller nåt sånt.

”Amen vafan allvarligt, nu får de lägga ner. Nu orkar jag inte mer, och jag har faktiskt stått ut länge utan att klaga nu.” Detta, i princip ordagrant, formulerades i mitt huvud idag, inte för att grannarna spelade djävulsmusik och hade onda mässor klockan tre på natten femte dygnet i rad, eller för att eleverna snortade kokain från skolbänkarna. Inga mordhot i brevlådan. Inte heller var det telefonsförsäljare som försökte kränga något till mig till ett fantastiskt pris. Nej, det var värre än så. Det var mörkt och kallt och snöblandat regn. Jag kom ut från Sats och frös om benen. Tanken var spontan och väldigt uppriktig. Ärligt. Jag ORKAR inte mer nu. Lägg ner det här med vinter! Jag har hållit ut nog! Det är inte roligt längre! Sluta, sluta, sluta!

Apropå Sats och sluta så får de fan ta och sluta återanvända låtar på sina pass. Nya förkoreograferade cykelpasset hade låtar som var med på förra corepasset och corepasset hade låtar från förra cykelpasset. Bara en sån sak kan ju få en att tappa livsgnistan.

En annan tanke som farit genom mitt huvud idag var ”Håll ut, håll ut, inte länge kvar nu”. Det var inte på träningspasset detta tänktes. Det var när jag skulle torka mig och göra mig klar för sängen efter duschen nyss. Ta ur linserna och annat förskräckligt besvärligt. Jag hatar att vara nyduschad. I duschen - bra. Ren -bra. Blöt och insvept i handdukar – hat.

Och apropå hat och dusch så tog varmvattnet slut när jag skulle skölja ur balsamet.

Apropå djävulsmusik så borde jag kanske plugga lite satanism igen. Min kandidat (låter så gammaldags och studentikost!) ska hålla satanismlektion nr två imorgon, men han tyckte att det var så svårt att komma på vad han skulle säga.  (Jag för min del tycker att det är ett av de absolut lättaste ämnen att prata om. Undrar om det säger nåt om min personlighet.) (Fast nej. Jag vet ju bara att det är ett ämne som nästan alla elever är lite nyfikna på; lätt att diskutera, lätt att få dem uppmärksamma.) Tänkte vara lite extra påläst om han inte fixar det imorgon. Tio minuter kvar nu innan jag hade tänkt släcka, om detta hade varit en perfekt värld.  Håhå. Roligt nästan jämt.