Ikväll ska vi på 30-årsfest, imorgon på 28-årskalas. Men finaste födelsedagsbarnet av alla i hela världen kan beskådas nedan. Bästa kattkillen fyller nämligen fem idag.

Hurra, hurra, hurra hurra!

Skinka har serverats på balkongen, ytterligare firning följer imorgon.

Sa jag att jag skulle rätta flera kilo uppgifter? Det sa jag va?

Nä. Det blev inte så. Det blev några gram.

Jag promenerade, lunchade med Martin, slöade hemma, åt mat hos föräldrarna och lyssnade på pappas svertmetall.

Ja. Min pappa lyssnar på och spelar egen black metal. Mannen som gjort mig till den jag är musikmässigt, till nästan alla procent utom möjligen de som har med Kiss att göra (för precis som han fnös jag högljutt åt dem till för inte alls länge sedan) har gått över till den svarta sidan. Jag hänger inte riktigt med i svängarna. Och inte i trumtempot heller. Jag blir komplett stressad. Det är väl bara att bida sin tid och se vad som händer härnäst. Men duktig är han ju. Alltid liksom.

Nu är det läggdags. Jag hade en katt som huvudkudde nyss. Då somnade han. Snarkade. Jag tror det kallas trygg katt. Lilla grodkatten.

Kuddkatt, vaknade till av kameramannen.

I söndags kväll satt två trötta personer med varsin halväten pizza i köket och stirrade lite håglöst omkring sig. Vi funderade på vad som kunde göras åt Snippes längtan efter att flytta. (Jag tror han har nåt slags nomadblod i sig; vart fjärde år vill han ovillkorligen röra på sig, oavsett hur bra han än har det. Jag vill inte flytta. Inte Assar heller. Och egentligen inte Snippe heller, han är bara fylld av rastlöshet.)

Vi bestämde oss för att göra nåt åt mina böcker. En större bokhylla. Och mina kläder och skor. Ny byrå i hallen. Och ljuset. Måla köksbänkar, kökshyllor och spegelramen i hallen. Ny toastol. Alla dvd-filmer som står staplade mot cd-hyllan. Ytterligare en påbyggnadsdel till Billy. Och växterna. Nytt till balkongen och fönstren, bort med den skabbiga djungeln ovanpå kylen.

Och nu, torsdag kväll, är allt klart. Tur för oss båda att vi delar hetsigheten när det gäller att göra i ordning, vi är nog inte roliga att ha omkring sig för normalhastighetspersoner.

Det är alltså inte bara skolan som tagit av mina krafter senase dagarna, det är möbelinköp, växtinköp, möblerande, städande av källaren, sorterande av garderob, planterande, städande av skafferiet, tvättande, skurande av badrum, sandpapprande av allt som skulle målas... (Och det var bara vad jag gjorde.) Pyssel, pyssel. Inte många minuter över sen. Till nåt.

Men imorgon är jag ledig. Å jävlar vad jag ska vara ledig. Och vara hemma och trivas.

(I säkert några timmar i alla fall. Sen måste jag rätta. Rätta, rätta, rätta. Flera kilo uppgifter.)

 Inga högar med böcker på golvet!

Ljust. Liftarens Guide till Galaxen ligger och väntar på kudden. Den liksom skrek åt mig när jag var inne i svenskdepån häromdagen, och det vara bara att lyda. Vet inte vilken gång i ordningen.

 Vitmålat.

 Byrå. Lådor med underkläder, strumpor och skor. Finfint. Måste bara skaffa en ny lampa. Den här gör sig inte lika bra underifrån som ovanifrån.

 Pinnväxt

 Asså, kolla matchningen!

 Vitmålat här också.

 Luft.

 Billy börjar bli rätt lång nu...

 Ljust!

 Rester från surströmmingsskivan i höstas och fynd från Vaksala torg.

 Vaksala torg här också.

 Utsikten från balkongen som den ser ut en majkväll vid niotiden.

så skulle mitt namn vara Matter. Jag kan inte tänka klart. Det enda jag lyckas med idag är att sortera. Pärma, ordna, stapla, ställa i hyllan. Praktiska saker. Glöm bedöma, analysera, formulera.

Det är mycket just nu.

Min entusiasm delades inte av resten av tågsällskapet. Konstiga människor.

För några dagar sedan hade en lärare med sig sitt barnbarn på besök. De verkade ha ganska roligt, pratade om olika saker, petade på tavlor och tittade på bilder, smög omkring lite i korridorerna. Å! tänkte jag då, jag vill OCKSÅ ha barnbarn!

Men han har faktiskt gått ner två hekto sedan den här bilden togs...

Det är en mör igel som byggt bo i sängen. Lyssnar just nu på koltrastkonsert som pågår utanför fönstret men snart dags för mord igen.

Att skriva att jag hade fantastiskt roligt igår vore kanske att ta i, men riktigt kul hade jag faktiskt. När jag satt på tåget mot Gävle kände jag att jag nästan ångrade mig, att jag inte ville, inte orkade. Att jag skulle känna mig ensam, tråkig, less och... jag vet inte. Men så tog jag en dusch hos Malin, min kollega och även guide och hotellvärdinna (hon bor i en otroligt fin sekelskifteslägenhet i gamla delen av Gävle. Otroligt.) för kvällen och så kände jag mig lite mera på. Vi gick ut och åt först, tog en öl, gick vidare, tog en öl till, det kom in fnittriga tvåor som ville bjuda mig på baileys och allt började kännas väldigt bisarrt. Men när vi gick till själva skivan släppte det.

Det har tydligen varit så att alla ställen som upplåtit sina lokaler åt skolans studentskivor sedan brukar bannlysa detta evenemang för all framtid; det brukar vara bråkigt, stökigt och allmänt oordnat. Så icke nu. Det var jättetrevlig stämning! Vi mötte upp ytterligare några lärare, och alla kände vi oss så otroligt välkomna. Vi satt och pratade, skrattade och dansade, ibland bara skolans fjortisar (som de äldre lärarna kallar oss - Sofia, Malin och mig; alla födda på åttiotalet) (Jag och Sofia kallas även Linlugg och Sotlugg. Jag avlöjar inte vem som är vem...) ibland tillsammans med skolans elever.

Det blev sent, vi (som i fjortisarna) blev hungriga, vi gick till ett känt hamburgerhak, det var stängt. Vi gick till ett annat. Det var också stängt. Vi gick till en mack. Jag hade förskräckligt ont i fötterna efter klackar höga som hus (okej små hus. Typ Barbies hundkoja eller så?) så jag gick barfota längs stadens gator. Den hade öppet. Vi stod i kö, vi åt korv. Vi gick hem. Och slocknade. Knappt fyra timmar senare var det bara att stiga upp och göra sig färdiga för en ny skoldag. Jag trodde mina lektioner där skivbesökarna varit i majoritet kvällen innan skulle vara tomma på elever, men mina tappra elare (både tvåor och treor) satt på plats. Kanske inte som tända ljus, men glada och snälla var de.

Jag har världens bästa jobb.

Men nu är jag sliten. Ojoj. Jag skulle vara groupie ikväll, men jag kände att det inte gick. Tv, hallon och te. Det är igelns melodi ikväll.