Receptet är enligt följande:

1 kopp fresh brewed coffee från Starbucks (storlek grande, det vill säga mellan)

1 shot of espresso

Frida förklarade att vi är från Sverige och behöver starkt kaffe. Expediten skakade på huvudet och himlade med ögonen åt oss.

Annars ser vi tydligen inte ut som blonda svenska flickor, utan som brasilianska. Fast såna gillar väl också starkt kaffe kan man tänka. Frida har bloggat om detta hon också. Och om alla steg vi tagit. Många nämligen.

Det är fan fina grejer. Nu är klockan snart halv nio på morgonen och de fyras gäng ska ta en morgonpromenad. Vore det inte för att maten är så att säga amerikansk skulle jag kunna deffa fram en mycket smäcker figur i alla backar (det är så att man får lock för öronen med jämna mellanrum när man åker bil). Men oh well. Vad är väl beach 2009.

Nu: Utforskning!

En bilresa som bjöd på så många fantastiska vyer att det blev nästintill fånigt tillslut, självklart lät ju inget av det fånga sig på bild. Vi fick se Axl Rose' hus, berg och dalar (på vägar som inte var gjorda för iglar med tendens till åksjuka) hav och sjölejon bland annat. En dansk stad som heter Solvang, där Snippe förmodligen har någon avlägsen släkting. 

 Varför gå ut när man kan se hela världen från datorn?

 På väg.

 Dresscode

 Solvang. Blaskigt kaffe och danska wienerbdröd.

 Red Viking.

Middagsväntan i Monterey

Här är vi nu. Efter en flygresa med ett bolag som inspirerats av Ryan Air och en natt med konstiga drömmar till luftkonditioneringens surr.

Allt är ännu lite, lite overkligt.

Om en timme (senast) ska vi vara utcheckade och på väg mot Monterey.

Vaknade med huvudvärk som om jag hade medverkat i festligheter utan dess like imorse, men två ipren och en bagel with everything, en fruit cup och medium coffee (som nästan, nästan inte var för svagt) på Abbot's habit, (ni uppsalabor kan tänka på Hugos kafé fast  liksom i L A) där det spelades Beatles för hela slanten mår jag fint som vore jag en fisk. En glad lax.

Nu bär det iväg på äventyr. Vänta bara!

Om någon undrar så har vi anställt allt som allt sex stycken kattvakter. Men jag har ändå lite ont i hjärtat av att jag inte kan packa ner Assar i väskan. Tre veckor utan knäppkatten, det känns svårt. Nu ligger han i kanelbullestil bredvid mig.

Jag ska stoppa näsan i gråpälsen snart. Innan dess bjuder jag på en bild.

När Assar tycker att vädret är deppigt eller när han bara har tröttnat på hela ute-dealen så lägger han sig på grannarnas balkong. Det är hoppavstånd till den. Men inte vartsomhelst på balkongen. Inte på en stol, inte på bordet, inte på golvet.  Nej, i en kruka. I en kruka med en stor gran i. Där bor han om dagarna. Ibland ser inte granntanten att han ligger där, och då råkar hon vissa gånger även vattna honom. Då kommer han inte tillbaka på några dagar. Fast sen ligger han där och glor igen. Som att han äger precis hela gården.

Jaha, vad gloru på?

Jag och katten ligger nedbäddade, Snippe stökar fortfarande i vardagsrummet. En koltrast sjunger utanför fönstret, precis som det ska vara en midsommarafton.

Men fokus har liksom legat nån annanstans idag. För imorgon åker vi till USA. Los Angeles för att vara exakt. Tre veckors roadtrip följer sedan, inte helt illa. Frida hämtar upp oss imorgon, Berra, vår reseledare, är redan där.

Ipoden är nypåfylld. Att nedanstående grupp står för ungefär av hälften av innehållet är väl inte helt oväntat.

Jag drömde att jag fick barn. Ett väldigt litet, snällt barn. Det skrek till exempel inte, utan låg och tittade med stora ögon och var litet. Jag kunde visa upp det för folk, och det sov mest. Jag hade knappt hunnit se gravid ut.

Sen visade det sig att mitt barn var en kattunge. Fast pälsen var orange, och därför var det ändå uppenbart vem som var pappan.

Det gick bra att köra. I princip i alla fall. (Tycker jag nu innan jag sett klippen på youtube alltså. Skräck!)

Vi fick stående ovationer minsann, jag får väl försöka minnas det och glömma att vi missade ett oh-oh-oh helt och hållet och antagligen stod och såg livrädda ut under tiden... Oh, well, det blir ett nytt tillfälle på torsdag, då inför tvåor och ettor. treorna går ju ut, så de kan inte komma tillbaka och mobbas, det är alltså på torsdag det gäller! Två år!

När vi uppträtt och efter att jag hjälpt till att plocka undan efter studentlunchen var jag helt slut. Mos! Sirapstankar, vindögsblickar.

Drack kaffe och utvärderade med Sofia och Ann-Sofie, klickade lite håglöst på tangentbordet och tog sen tåget hem. Köpte en spikmatta på vägen. (Blev så inspirerad av att snigeln och hennes syster fick såna i present så jag blev tvungen att ha en egen kände jag).

Testade på en gång jag kom hem och somnade, trots att Assar pep om att han var understimulerad och misskött. Efter att jag vaknat har jag varit ännu mera mosig. Undrar just vad jag har frigjort för ämnen och processer i kroppen...

Släpade mig ner på stan, köpte en linssoppa-to-go på Cappucino och hyrde film. Nu ska jag ta en dusch och slipa kroppen med sandstone, världens bästa scrubtvål som Alexandra tipsat mig om. Köpte en ny igår.

Gissar att jag kommer att däcka inom några minuter efter att jag bäddat ner mig.

Spikmatta. 6000 piggar som ser ut som näckrosor.

Sandsten. Fast min har sand i hela sig. Slipar fint och luktar citron.