Jag är ju en dumsnäll typ. En som gör allt för sina elever och sen en hel del till. Ni vet. Jag tjatar om det med jämna mellanrum. Men det är så jävla värt det när man får tillbaka den energi man lägger ner och mer därtill. Dagen jag känner mig utnyttjad lägger jag nog ner. Men det gör jag inte.

Känslan jag får när jag får positiv respons på mina idéer eller lektioner, eller när någon eller några visar uppskattning för något jag gör eller hur jag är som lärare är nästan nära lycka. Det går inte att beskriva. Det är kanske farligt. Beroendeframkallande!

Idag gick en hel lektion åt att reda upp i kaos som andla lärare orsakat, att mäkla fred mellan elever i en annars väldigt tight klass, att trösta tjejer som gråtit av novemberleda och skolpress. Och det blev bra tillslut. När jag sedan loggar in på fb och möter en sån här statusuppdatering från en av eleverna blir det ju inte direkt svårare att orka:

Hemma igen. Heeelt slut! Och jag måste bara säga att jag verkligen uppskattar allt som Nina och Carin gör för oss.

(Carin är den andra klassföreståndaren, och även om vi inte tänker likadant i alla lägen har vi i alla fall det gemensamt att vi gör precis allt vad vi kan för våra tjejer.)

Det är hårda tider nu. Tider när man aldrig behöver ställa om cykellyset är onda tider. Mörka tider. Jag tänkte först skriva att jag inte har sett solen på länge, men det är det väl å andra sidan ingen som gjort på en månad snart. Det jag menade var att solen inte hinner gå upp innan jag är på plats på jobbet men däremot är jävligt snabb på att gå ner innan jag går hem.

En söndag för inte länge sedan gick jag på gågatan. Det var en fuktig, grå, hopplös söndag på stan. Ensligt. Jag mötte några spanska turister som försökte förstå sig på en karta. Och jag skämdes. Skämdes!

Fy fan för att tvingas turista i det här landet nu! Det borde vara pengarna tillbaka och ytterligare pengar att köpa plåster till de sjäsliga sår som en sådan upplevelse måste orsaka. Jag gillar Sverige. Jag brukar inte klaga på vädret, jag gillar sverigeväder. När det är normalt. Men det här är inte normalt. Det här är Mordor.