Hela dagen, hela jävla dagen har jag fortsatt min organisering som inleddes igår. Idag handlade det inte om några blygsamma pärmningar (finns det ordet? "Att pärma" var en av de vanligaste sysslorna som receptionist vill jag minnas nämligen.) nu snackar vi arkeologiska utgrävningar. Jag hittade papper från tiden då jag sprang runt på skolan som lärarkandidat. Jag flyttade, sorterade, prickade av, strök, pärmade, kastade och lämnade tillbaka papper och böcker dagen lång. Min föregångare fick i sin frånvaro finna sig i att hans pärmar flyttats ännu ett steg längre bort från händelsernas centrum. (Och när jag flyttade på dem upptäckte jag att hälften var tomma! Bara snygga etiketter! Ha! Bluffmakare!).

Mycket stolt över mitt värv som organisatör fotade jag min arbetsplats. Jag bjuder på miljön jag vistas i när jag inte har lektion.  Alltså varje vardag. Var dag. Nästan.

Jag vet att ni väntat på detta ögonblick, spända av förväntan - håll till godo nu då!

Just fått en leverans av svenskböcker, därav allt orange där i bakgrunden. Ja, här sitter jag alltså och jobbar när jag inte är god pedagog.

Ordning! Pärmar!

Mera ordning!

I veckan har jag roat mig med att pryda ett tråkigt klassrum också. Mina gamla kökstavlor sitter nu bredvid vita tavlan och ovanför ett skåp har jag låtit det växa upp väggblommor. Idag traskade expeditionspersonalen dit för att spana, ryktet hade tydligen nått ner dit.

När jag satt på tåget beklagade jag mig över att jag inte har någon fri tid. Fritid har jag, men liksom ingen fri tid, tom tid att göra ingenting på, eller åtminstone göra det som spontant faller mig in. Alltid ska det tränas eller fikas eller fixas eller åkas eller handlas eller what ever som tar alla timmar ifrån mig. Missförstå mig rätt, jag väljer själv att träna och att träffa vänner och fika är ju en av de allra viktigaste beståndsdelarna i mitt liv. Men just idag saknade jag den fria tiden. Så jag bestämde mig för att skolka från träningen. Gjorde en smoothie (ett av mina värsta hatord) (brunch är ett annat), bjöd Snippe också, la mig på sängen läste en skvallertidning och lyssnade så småningom även på Snippes snarkningar. Lagade korv stroganoff och bestämde mig för att göra scones, eftersom jag föll för Hemköps billiga knep med små söta marmeladburkar för ynka småpengar på vägen hem från tåget. Äppelkanelte och Jakten mot nollpunkten på det. Fina grejer. Fri tid.

Innehåll: päron, kiwi, galiamelon, ananas, mjölk, vaniljyoghurt. Sjukt god blev den. Heja mixer!

Gulliga! Goda!

Dinkelscones minsann.

Apelsin-ingefärsmarmeladen var godast. Tvåa kom päronmarmeladen.

Att det ska vara så svårt att vara organiserad. Idag har jag haft två lektioner, i princip all tid emellan dessa och det tillfälle jag bestämde mig för att nog är nog och traskade iväg till tåget har jag ägnat åt att sortera in papper i olika pärmar. (Eller okej, jag har ätit lunch och druckit ett gäng koppar kaffe också.) En pärm för varje klass, en pärm för varje kurs (det vill säga tre, Svenska A, Svenska B och religionskunskap A, det är vad jag har att erbjuda denna termin).

Förutom papperssortering har jag även ägnat mig åt listskrivande, men det är egentligen en underrrubrik till huvudrubriken pärmande; jag har skrivit listor på vilka elever som gjort vad, vad som ska göras över huvud taget, kryssat och antecknat för glatta livet och sedan sorterat in även listorna i respektive pärm.

Det tog all håltid och jag är ändå inte klar. Jag trodde jag var organiserad som det var, att jag bara skulle finputsa på ordningen lite, men ha! Skrivbordet blev rent i alla fall. Och jag har fått använda mina fina gem, min fina pennvässare och mina fina svarta blyertspennor. Nåt ska man ju ha att roa sig med och vila ögonen på när inte idolbilderna duger! Jag känner mig lite som Nina sju år, ettakluddare. Fattas bara svartvitt bänkpapper att slå in alla böcker och pärmar i. Kanske finns det sånt på Clas Ohlson också?

Allt stök...

...blev pärmat.

Observera randig pennvässare, svart sax, pappershållare, penna och pennburk. Nörderi.

Nördgem.

Assar är uppmärksamhetstörstande och halar sig fram och tillbaka under sängen samtidigt som han jamar uppfordrande och stirrar på mig. (Se mig, SE MIG.) När Snippe alldeles nyss lindade in honom i en filt så han liknade ett litet pälsigt jesusbarn spann han som en mindre traktor. Jag är en helt värdelös person anser han just nu.

Jag halar mig nämligen inte fram någonstans. Möjligen hasar jag. Tisdagar är tuffa dagar. Förutom lunchen när jag kan sitta ner en halvtimme eller så, känns det som att jag är i rörelse hela dagen, hela tiden på språng mellan lektioner, mellan elever, mellan olika klassrum och datasalar.

Apropå datasalar så är jag snart vän med motsvarande en hel gymnasieklass på Facebook. Hysteriskt.

Dags att hasa in i duschen. Har jag någon energi kvar efter det så krälar jag i säng, annars kanske jag stannar kvar där inne.

Jag är mör. Jag vill aldrig aldrig mer äta nåt som innehåller socker. Eller fett.

Men en bra helg har det varitmåste jag väl ändå tillstå. Fredagen dansades ut som sagt, Kristin sov hos oss natten till lördagen, jag simmade, fyndade och lunchade på lördagförmiddagen och åt middag hos Frida och Berra på kvällen. Strax efter sju var vi där. Vips så var klockan strax innan fyra. Jag fattar inte vad som hände. Sov några timmar och sen flottsöndag som om det vore the end of the world och vi aldrig skulle få mat nånsin igen.

Måndagen är nu nästintill avklarad. Åt gråfärgad grönsakssoppa till lunch som motvikt till hamburgare och pizza. Kom dessutom iväg och styrketränade på kvällen. Filat fötterna därtill, ansiktsmasken ska tvättas av snart. Känner mig nästan, nästan som en människa igen och inte en flottig geleklump. Nästan.

En elev (estet såklart) frågade mig vad jag gillar för musik. Jag svarade med den vanliga harangen ("ja, typ det mesta mellan -65 och -82, men Zeppelin är mina allra bästa vänner, Beatles mina första kärlekar och blaaaablabla osv osv") och han tyckte då att jag borde kolla upp the Beatnix. Jag gjorde som han sa nyss. Jag förstår hur han tänkte, haha.

I skolans värld är det ju populärt med teman av olika slag. Integrationstema, antimobbningstema, FN-tema, hälsotema...

Igår var det personalfest. Mitt undermedvetna beslöt sig tydligen för att köra vålds- och dödstema:

Vapen

Ben

Cowboy-Clint

Jag upptäckte den röda tråden först framför spegeln i skolan.

Utöver mina smyckesval var det en fredlig tillställning. Anledning till festligheten var en lärare som går i pension, en överraskningsfest hade ordnats till hans ära (det visade sig dock att några råkat prata bredvid munnen så vidare värst överraskad blev han inte) och temat för festen var alltså inte våld eller död utan "Dansa ut Sture". Och jag dansade.

Herregud.

Jag kan inte dansa, mina erfarenheter av styrdans är med farfar i köket när jag var miniliten och på skolidrotten, då största delen av min energi och uppmärksamhet gick åt till att oroa mig för att börja svettas om händerna.

Igår dansade jag alltså som aldrig förr. Med kavaljerer vid namn Svante, Sture, Torsten, Melker, Urban och dylikt. (Jag var näst yngst på stället, yngst var Sofia, fyra hela dagar skiljer oss åt. Efter oss kom ett ganska stort åldersglapp...) Dansade och kiknade av skratt gjorde jag i alla fall. Och snurrade. Och snurrades. Trampade inte någon på tån åtminstone, nåt kanske fastnade där i idrottshallen under tidigt nittiotal, förutom skräcken för handsvett.

En bra kväll, vann säkert ytterligare några månaders livslängd på den.

Hoppas jag.

Gladare idag tydligen.

Jag har bara en lektion på torsdagar, mellan nio och tio på morgonen, resten av tiden idag har jag ägnat åt planering, och jävlar vad effektiv jag har varit. Mycket stolt och nöjd med mig själv. Mycket kaffe har jag druckit också. Mycket fart idag.

Sen har jag tränat, höll ut på diverse konditionsmaskiner en hel timme utan att dö av leda, även det imponerade.

Slapp laga mat, slabbade ihop en pastasås av grönsaksrester och tonfisk. Helt okej. Mer än helt okej var att jag slapp planera, handla och laga mat. Åh. Att så lite kan bidra till så mycket lycka.

Lyxade till livet lite extra med en ansiktsmask efter duschen. Somnade smack bom medan jag väntade på att den skulle verka. Vaknade, tvättade av den och planerade lite till av bara farten jag arbetat upp sen tidigare idag. Ännu en kurs! Sådär ba!

Nu ska jag bara försöka lyckas med att somna i tid så ska vi se att igeln kanske har gipor som pekar uppåt även imorgon. Ingen mera less igel är alltså ambitionen för dagen.

 Det är inte bara i fråga om länkande som jag härmar Frida, nu även inläggsmässigt. Jag härmar Frida som härmar Anders:

Jaha. Tack för idag då.

Jobba, träna, laga mat, städa, vika tvätt.

Gråvädershumör passar väl i januari.