Svårarbetat, svårtänkt just nu. Jag fick nyss veta att en elev som gick ut i våras, en väldigt livfull tjej, färgstark, antingen glad eller arg, aldrig nollställd, blev påkörd och dog igår kväll.

Det känns tomt i huvudet, jag vet inte vad jag ska tänka eller känna. Kan inte riktigt sitta still. Luften känns lite tung att andas.

Det kommer inte att bli ett hål i mitt liv på grund av det här. Inte i mitt liv, jag har inte trott att vi nånsin skulle ses igen efter att hon tog studenten. Men det känns konstigt att en person jag för bara ett halvår sedan träffat dagligen, någon som jag pratat mycket framtidsplaner med, en tjej jag ansåg vara väldigt begåvad och pushade att orka kämpa, slita för sina fina betyg som hon skulle få användning för sedan, att den personen inte finns mer. Att hennes liv inte fortsätter.

Hon hann aldrig börja leva det liv hon längtade efter. Hon ville härifrån, längtade ut från skolan så mycket, hon längtade efter att starta sitt riktiga liv, komma ut från de dammiga klassrummen och långa timmarna. Jag blir ledsen när jag tänker på hennes mamma som var med när det hände, och hennes vänner. De som satt tillsammans med henne i klassrummet på mina lektioner och de som fortfarande går i skolan och gick härifrån gråtande idag. Jag blir ledsen av att tänka på hur orättvist det känns när en ung person dör, jag blir ledsen av att tänka på alla som just nu sörjer och saknar henne.