Det här med lösenordsskyddade inlägg kan ju sannerligen vara en bra sak. Det har jag längtat lite efter när jag tvingats hålla tand för tunga (eller delete för finger eller vad man ska skriva) om saker jag gått och tänkt på men kanske inte vill dela med mig av till precis alla i hela världen. Alltså, lösenordsskyddade inlägg är en bra sak.

Om nu någon känner att det där lösenordet - det vill jag allt ha, inte klarar jag av att leva utan att läsa alla igelinlägg! ja, då får du höra av dig. På facebook, på mobilen, på mejlen. (Ett av alternativen räcker.) Eller, om vi inte känner varandra, får du krypa till bloggkorset och motivera i en kommentar varför du ska ha det.

Igår åkte vi hem från fjällen (men det var inte sant, men det var inte sant, för däremellan kommer jobbet.)

Klockan 16:19 i söndags gick tåget hem från Abisko, klockan 7:17 klev jag av i Gävle och bytte till upptåget mot Tierp och lektioner. Mamma och min stora väska åkte vidare mot Uppsala, där Snippe tog över vårdnaden av körsbärsväskan.

Jag hade tänkt ladda upp bilder och göra fint, men alla bilderna var visst för stora för bloggplatsens smak, och jag har inte fotoshop på den här datorn upptäckte jag, så det får bli en senare fråga, ett senare inlägg helt enkelt. Jag kan sammanfatta lite kort att jag redan längtar till nästa gång, att jag kanske sett en björn (kanske var det en sten) att jag gått i solsken och i snöstorm (17 sekundmeters blåst, jag har aldrig varit så arg på ett väder...) och att jag nu får leva på viktväktarsoppa i en vecka eller två för att sona all mat jag stoppat i mig. Jo visst, vi har gått och gått och gått; en massa har jag säkert förbränt. men inte en chans i helvetet att jag gjort av med de MÄNGDER jag stoppat i mig. Vi talar inte om några varmakoppen-soppor här. Det är halvpension; frukostbuffé med alla pålägg man kan tänka sig, nybakt bröd, gröt och flingor i mångder, trerättersmiddagar med all you can eat-för- och efterrätter. Hemskt. Hemskt! Magont två gånger om dagen.

Bilder på eldfärgade fjäll bjuds imorgon.