Om det inte vore så att jag tyckte att den här bloggen är så bra så skulle jag aldrig göra som han sa. Länka till hans fotoblogg alltså. Men eftersom Silverfiskens blogg är så bra så gör jag det. Läs den! Rolig, tänkvärd, sjukt välskriven. Nu var det förstås inte den bloggen jag skulle göra reklam för, utan den här: Jonas Peterson, Brisbane Wedding Photographer. Titta! Läs!

Finns det något som är tråkigare än det?

För övrigt är tiden ur led igen. Snippe satte helt frivilligt på Jan Johansson som frukostmusik.

Jag har klippt mig. Det var behövligt, men nu kan jag ändå inte bestämma mig för om jag är nöjd. Jag vet helt enkelt inte. Kan bero på att frisören plattade hela håret, det känns skumt. Eller så har jag en sån dag idag. En missnöjd dag. Olustig. Irriterad. Känner mig obekväm i mig själv, trots att jag verkar ha gått ner i vikt av ren chock (men inte nog, kampen continues. Tränade på SATS för första gången på väldigt länge, mina promenader har börjat bli allt färre och allt tristare. Dags att börja på allvar på nytt. Ny receptionist vad det också, det kändes bra. Jag börjar tranformeras till en helt vanlig medlem. Snart kan jag börja bete mig som en också; klaga på bastun, låta bli att torka av maskinerna och sura om jag inte får hämta passbiljetter innan de släpps. Jag körde i alla fall kondition och blev svimfärdig. Men torkade av maskinerna ). Senare gick jag runt på stan och kände mig lätt miserabel i min (åtminstone för tillfället) tveksamma frisyr, tröstshoppade kläder och krämer och kände mig därför som en ännu sämre människa (trots att möjligheten att kunna promenera ner på stan på en minut gör mig på gott humör). Och Assar har börjat tröstäta i brist på utgång. Idag har vi varit ute en timme, och hans inte-nudda-mark-lek tog sig nya höjder eller vad man ska säga, det slutade med att jag stod på ett plank och viftade med en påse skinka vid kanten på ett hus som angränsar till Linnéträdgården samtidigt som jag hoppades att ingen i huset bredvid skulle få för sig att titta ut genom fönstret just då.  När jag lyckades få fatt i honom hivade jag upp honom under min arm, hoppade ner från planket och gick hem. Fort. Han svor åt mig. Många gånger. Så jag har dålig-kattmamma-ångest i alla fall, trots att vi varit ute och lekt. Miserabla är vad vi är. Grå, tjocka och lite ledsna. Inget bra på tv var det heller, fast jag är inte säker förstås, jag förstår mig inte riktigt på den, tror inte att jag kom åt alla kanaler. Assar stal min ost från ostmackan när jag desperat tittade på fjärrkontrollen.

Och nu kom Snippe hem med en tredje dvd-spelare. Ja en TREDJE. Man behöver tydligen TRE. Jag försöker inte ens förstå, jag bara accepterar.

Ytterligare en utflykt har vi hunnit med, en mera lyxbetonad sådan. I 30-årspresent fick Snippe ett presentkort på Sturebadet, och där var vi igår. Simmade runt i poolen och kände oss lite bortkomna, tassade upp och ner för trapporna, testade upplevelseduschen och aromarummet innan vi fick vår "duo lyx-behandling" - kurbad, ansiktsbehandling, (hudterapeuten sa att hon fick sår i öronen när hon fick veta hur Snippe tar hand om sitt ansikte) (dvs inte alls, förutom när han petar hål på det eller använder handscrub för att få bort oljefläckar) hand- nack- och hårbottenmassage och pedikyr. Man kände sig komplett som en kändis när man satt där och sippade myntate i sin vita badrock och fötterna instoppade i vita tofflor (som man fick behålla om man ville. Jag slängde ner mina i väskan, de åker på nästa gång jag behöver känna mig lyxig.) En bortkommen kändis. Efteråt kände jag mig som jag svettades eteriska oljor, så mjuk, insmord och omvårdad var jag.  Sen blev det promenad i regn, fikning på fik, ätning på restaurang och väl hemma igen film och vin som sagt.

Undrar hur det känns att ha pengarna som krävs för att vara medlem där. Göra sånt regelbundet. Konstigt.

En sån där bra vibrationsdag som jag skrev om tidigare var i fredags, då det fortfarande var sommar (den upphörde visst nån gång på lördagen tror jag, eller var det så sent som i söndags?). Jag och Snippe visste inte riktigt vad vi skulle göra, men efter några om och några men så hyrde vi en kanot och paddlade oss ända bort till Ulva kvarn. Ulva kvarn – bara namnet! Där vargarna brukade vada över ån. Åååååh, en namnforskningsnörd som jag blir ju alldeles lycklig. Där åt vi soppa, drack kaffe, vilade på en bänk och styrde sedan vår kosa tillbaka till Uppsala (medströms och i medvind, kanoten liksom svischade fram på ån…) där det helt oväntat vankades grillning hemma hos Maja och Henrik. Ypperligt! Förutom namntönterier, sol, varma brisar och vatten gjorde badande kor mig ännu lite gladare. Vad som gjorde mig ledsen var en drunknad kalv. Det var en mindre bra sak kan man säga. Men jag försöker förtränga den. Det går sådär. Särskilt när jag skriver om det.

 Paus.

 Istället för badanka: badko. Den bra sorten.

Fantastisk teknik. Fantastisk! Så bra att Snippe inte ville låta mig styra längre. Förmodligen avundsjuk.

Kaffepaus i kanot.

Jag har lite fina tider nu, trots regn och sista semesterveckan. Lite lyx, lite mys, lite fix, lite don och lite allmänt trevliga aktiviteter. Good stuff alltihopa liksom. Snart blir det mörk choklad, vin och (antagligen rätt dålig) romantisk komedi på dvd tillsammans med mina sambos, bara Snippe pratar klart med min far i telefon (som ringde min mobil för att konsultera "Schnappie" i någon datorrelaterad fråga som det låter på de delar av samtalet jag har hört hittills) snart. Sambon Assar ligger på sängen med bakåtvinklade öron och stirrblick, jag måste nog jaga honom några varv innan han går med på dvd-tittning. Bäst att börja med ens.

Medan man väntar på att Snippe ska duscha färdigt så att vi kan åka iväg och äta (laga mat på semestern? Icke!) kan man förutom känna ångest över sin frisyr (dödsstöten kom häromdagen när jag blev kallad för "Syntluggen"), lyssna på magens desperata kurrande, vindens vinande och de arga barnen som skriker ute på gården, se ut genom fönstret och serveras gråblåsvarta moln och vajande träd även titta på bilder från en svunnen tid. Eller så är de från i förrgår. Det känns bara som en svunnen tid just nu just idag...

Assar har varit ute och lekt inte nudda mark i ungefär en timme. Min ångest är dämpad för stunden. (Den väcks åter imorgon strax efter frukost, då Assar brukar vara som mest bajsnödig. Då är också kattlarmsvolymen som högst)

Lite lek på marknivå hanns med också.

Såhär roligt tyckte Snippe att det var:

Och såhär rolig tyckte Assar att Snippe var: