Nu sitter jag här i tystnaden. Det känns helt fel. Skolan ska inte vara tyst. Nyss var det fullt av liv, folk överallt, skratt, sång, kramar (och ok, lite fylla, lite härj, lite oväsen). Nu har de sprungit ut, tagits emot av släkten, gått på sina släp och åkt iväg. Nyss hörde man avlägsna tjutanden från bilarna, nu verkar alla ha tröttnat och åkt hem. Och jag sitter kvar och det är tyst. Och tomt.

Jag har inte gråtit, men jag känner mig melankolisk. Jag har kramat alla mina enskildingar extra mycket, jag har sprungit runt som ett grisrosa spöke i korridorerna och sagt hej och hejdå till alla jag måste träffa.

Esteterna ville ha med sig mig på deras studentfoto. Jag kommer väl få skäll, men om de ville det, så vafan! Såklart! Fatta äran! Och mina ligistigaste elare kom med en present till mig – lyxig handkräm, örhängen och mascara. Åh. Det är så himla gulligt. Fyra stora björnkillar. De ville ge mig en present. Jag blir så himla rörd. Jag har känt mig otrogen mot mitt eget programlag, men det fick vara så idag. Jag har klappat på alla mina fina.

Hoppas de får fina liv nu.

 

melina

12 juni 2009 14:49

Nååå...fina fina Nina, jag förstår att du är deras favorit. Kom ihåg mitt i all melankoli att när de sitter där i soffan med sina egna barn som ska börja skolan, så berättar de om dig, den bästa fröken de någonsin har haft. :) Dina avtryck slutar inte här, du har gett dem något för livet!

 

Nina

13 juni 2009 14:00

Å, tack Fin-melin(a)! Det är väl så, men just nu känns det tomt...

 

Paula

15 juni 2009 15:39

Oj, jag blir så rörd att jag fäller en tår här, eller två. Skulle också vilja jobba med gymnasieelever, eller kanske 9-or.

http://rackarns.se/mattebloggen

 

Nina

16 juni 2009 21:11

Skönt att höra att man inte är ensam... Gymnasiet is för övrigt the shit! Skulle aldrig kunna byta!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter pa ett internetcafé i Porto, en mycket lustig stad i Portugal, som for ovrigt ar favvolandet hittills. Vi sokte upp solen efter att nastan ha regnat och blast bort i Frankrike, ett land fyllt av engelsksprakighetsvagrare, ondsinta vakter som s...

Jag har ju mer eller mindre (typ ofrivilligt) tagit semester från bloggandet den senaste tiden - för mycket jobb och påföljande trötthet och matthet har gjort att jag inte orkat vara kreativ, inte velat formulera ord till en text. Det har varit för m...

      Då var det över alltså. Nu har mina hjärtan tagit studenten. Mina hp-hjärtan och mina el-hjärtan. Och alla andra fina.   Och det är ungefär så jobbigt som jag trodde det skulle vara. Jag är sur och tvär och trött. Och har gråtit fl...

Ovan ser du en lärare i betygsättartider. Idag rapporterade jag in dem. Betygshelvetena. Ungefär lika många MVG som IG, men flest G. Förkylningen har kommit som ett brev på posten fullt av mjältbrand. Hinner inte med nåt, inte blogga, inte so...

Jag är upptagen. Rättar uppsatser, jagar elever. Räddar de betyg som räddas kan och sitter i möten resten av tiden.   Liv, det är nåt jag tänkte återta efter den 11:e. Nej 7:e. Då ska ettornas och tvåornas betyg vara satta. Treorna nu på måndag. ...