Jag läste nyss DN och stötte på en genomtänkt liten text.

I skolan där jag jobbar fick de inte heller rosor. Mina handelsettor sa idag att de ville göra någonting roligt imorgon. Så jag tänkte att vi kunde göra listor. De ska få rösta på klassens snyggaste och klassens fulaste, klassens populäraste, klassens ensammaste, klassens smartaste, klassens dummaste, klassens bäst klädda, klassens sämst klädda… Ja, man kan ju göra hur många bra listor som helst. Det här blir liksom ett roligt sätt att lära sig vart på skalan man befinner sig! Precis som med rosor. Vi måste hjälpa dem att växa upp och sluta dalta med dem. För de lär ju inte tänka på sin sociala status ungefär precis varenda jävla sekund i livet annars. Gnugga in det bara. Jag blir så less.

Jag tjuvade lite papper till min (nya!) (mycket belåten!) skrivare idag. (Nåja, som att jag skulle skriva ut annat än jobbrelaterade saker ändå...) Tog sen 14-tåget hem, lyxa lite liksom, komma hem redan innan 15. Hade jag tänkt alltså. Men karmapolisen hade sett mig i kopieringsrummet, så tåget blev inställt på grund av datorfel. Nästa tåg gick självklart inte förrän en timme senare och var typ tvunget att stanna var sjunde minut för att släppa förbi andra tåg som hade fått stå still på grund av mitt karmadatorfel. Kom hem halv fem istället, då gick solen ned och det blev miljoner grader kallt. Jävla tåghelvete. Och när jag skulle låsa upp min cykel visade det sig alltså att någon hade haft fest i den. Nåja, han, hon eller de verkade ju ha varit ordningsamma i alla fall… Och jag blev ju inte bestulen på någon dyr teknikpryl heller. Så jag ska väl kanske vara nöjd.

Och om man haver bråttom så sliter man åt sig det närmsta i kyl och skafferi och tar med till jobbet. Det blev knäckebröd med avocado och fetaost, honungsmelon och automatkaffe till frukost. Värsta lyxen!