Vi hann på håret klart, när första gästerna kom sörplade vi precis i oss de sista skedarna av middagssoppan som vi var väldigt välförtjänta av; innan dess hade vi skurat, tvättat, handlat, bakat, fixat och pyntat dagen lång. Perfekt timing alltså. Jag fattar inte hur det går till. Det känns som att jag alltid lyckas bli klar minuten innan, oavsett hur lång eller kort tid jag har haft på mig att fixa och dona innan. Nåväl, vi hann. Precis.

Och allt flöt på! Jag slapp till och med placera någon under matbordet. Enda missödet var väl att klädhängaren gav upp allt hopp om liv mot slutet av kvällen, så jackor, väskor, sjalar och vantar låg i ett klädberg i hallen. Alla hittade sina saker när de skulle hem, inte en vante, inte ett skosnöre saknades. En kofta tror jag är kvarglömd i och för sig. Men ändå. Ett smärre mirakel anser jag.

Vi hade överkonsumerat mat och snacks såklart. Både fruktsallad, maränger, glass, bullar, vin och sprit blev över. Antingen tänkte vi som oroliga småbarnsföräldrar, rädda för att kalasmaten inte skulle räcka till alla barn, eller så gäller fortfarande Det Nya Livet för alla nyårslöftesgivare. Jag vet inte. Tjugo varmkorvar ligger också och känner sig oälskade någonstans i kallskafferiet tror jag.

Sen skulle det ju vara skönt om jag kunde skippa värdinnesyndromet någon gång också, att inte hela tiden se kapsyler som ska plockas bort, tallrikar som är renskrapade och värmeljus som slocknat i utkanten av synfältet hela tiden. Jag blir trött på mig själv, men jag kan inte låta bli att plocka, fixa, ordna. Jag ser antagligen jävligt uppstressad ut, men i själva verket har det en terapeutisk verkan på mig. Jag gillar att ordna. Rena ytor, tända ljus. Mys, mys tycker igeln.

Sen är det också ett gissel att det finns så många människor jag gillar, så många jag vill prata med att det leder till att jag far runt som en skållad råtta och liksom speed-dejtar alla vänner. "Vad pratar ni om?" var nog det jag sa allra flest gånger igår.

I alla fall så är jag nog jävligt nöjd. Om Snippe har tagit några representativa bilder från igår så stjäl jag dem kanske till bloggen sen. Själv var jag för busy för att fota tydligen. Jag hade laddat kameran och allt… Tack alla som kom! Och tack för finfina presenter, det är lustigt hur väl alla tycks känna mig. Sånt gör en igel glad.

Jag är också nöjd över att de första som kom var de sista som gick. Hanna och Johan råkade bli utelåsta från lägenheten där de skulle övernatta och fick slokörat och kallkindat vandra tillbaka hit för att sova på soffan, och idag har vi suttit av ett antal timmar på brunchbuffén på Clarion. Ypperligt. Ypperligt med hotellfrukost, ypperligt med Hanna-sällskap. Ja, Johan-sällskap också.

Nu dammsuger Snippe. Diskmaskinen surrar för tredje gången idag. Assar gömmer sig bakom tv-skärmen. Han gillar fest, inte dammsugare.

 

celina

15 februari 2009 16:12

Vad snäll du är som säger att enda missödet var klädhängaren när det största missödet var att jag såg ut att ha fått missfall i er säng. Jordgubbsbålsmissfall. Ska jag tvätta? Köpa nytt? Skäms gör jag i alla fall, men kan inte låta bli att skylla på Magnus ändå (fast jag vet att han var oskyldig, men ändå!).

Det var en mucho trevlig kväll så tack! Bullarna var GRYYYYYMT goda. Om ni inte har ätit upp dem tills dess kanske vi kan dela på en till det så kallade livet? :D

http://celina.blogg.se

 

Frida

15 februari 2009 16:15

Haha, Celiiiina! Typiskt dig att få missfall i andras sängar!

Och Nina, det var verkligen jättekul, hela tiden, inte en minut hade jag tråkigt! Håller med om att bullarna var överjordiskt goda. Jag vågar inte erkänna hur många jag åt...

http://vad-frida-sa.bloggagratis.se

 

Nina

16 februari 2009 20:54

Åh, guuud så glad jag blir av sånt fint beröm! Tack och tack och tack! Och Celina - vi får se om du förtjänar några bullar, det ligger några i frysen, men jag har tvättid imorgon, så jag lär ju veta på eftermiddagen. Näärå. Missfallsfläcken syns knappt!

 

majs

16 februari 2009 21:21

ja tack för festen och bullarna och allt annat gott och trevligt. Blev lite trött på slutet, men så hade jag brädåkt och varit ute i vintersolen hela dagen. kan inte vi också äta brunch nån gång?! ja det gör vi, bra!

http://majaeli

 

Nina

17 februari 2009 13:02

Ja, majs, det gör vi! Lätt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter pa ett internetcafé i Porto, en mycket lustig stad i Portugal, som for ovrigt ar favvolandet hittills. Vi sokte upp solen efter att nastan ha regnat och blast bort i Frankrike, ett land fyllt av engelsksprakighetsvagrare, ondsinta vakter som s...

Jag har ju mer eller mindre (typ ofrivilligt) tagit semester från bloggandet den senaste tiden - för mycket jobb och påföljande trötthet och matthet har gjort att jag inte orkat vara kreativ, inte velat formulera ord till en text. Det har varit för m...

      Då var det över alltså. Nu har mina hjärtan tagit studenten. Mina hp-hjärtan och mina el-hjärtan. Och alla andra fina.   Och det är ungefär så jobbigt som jag trodde det skulle vara. Jag är sur och tvär och trött. Och har gråtit fl...

Ovan ser du en lärare i betygsättartider. Idag rapporterade jag in dem. Betygshelvetena. Ungefär lika många MVG som IG, men flest G. Förkylningen har kommit som ett brev på posten fullt av mjältbrand. Hinner inte med nåt, inte blogga, inte so...

Jag är upptagen. Rättar uppsatser, jagar elever. Räddar de betyg som räddas kan och sitter i möten resten av tiden.   Liv, det är nåt jag tänkte återta efter den 11:e. Nej 7:e. Då ska ettornas och tvåornas betyg vara satta. Treorna nu på måndag. ...