Den här Polly kom visst inte hem igen.

(Jag lyssnade lite för många gånger på den andra Polly att jag blev så illa tvungen att leta upp den här.) (Sant!)

Apropå min födelsedagspresent som jag och mamma delade på i fredags så tänkte jag bjuda på den här låten. Första gången jag hörde den var hemma hos mamma och pappa. Jag kom förbi för att låna en bok, var stressad och hetsig. Det hade jag inget för. Pappa satte mig i en fåtölj och beordrade mig att lyssna. Och som jag försökte förklara för en kollega i torsdags natt ”det kändes liksom som att jag ville dö. Fast på ett bra sätt. Jag orkade liksom inte. Fast bra.”

Lite av den känslan infinner sig fortfarande varje gång jag hör den. Jag blir sjukt ledsen och uppgiven. Fast på ett bra sätt. All energi rinner ur mig, jag blir tom på ett skönt vis.

Idag har jag fräst åt mina elever för första gången. De förtjänade det visserligen, men jag tror de blev lite skraja. Jag brukar vara jä-hä-ävligt tillmötesgående, tålmodig och nästan alltid glad, och nu ba, var jag helt hård och liksom ”jaha, ni ska inte ha svenska idag verkar det som? Ja, då kan ni ju gå. Nu.” med isblick till några små elkillar som pratade om annat. Chockade miner, stora ögon och rätt snälla elkillar efter det. Att jag knappt sovit inatt, endast fått i mig en smoothie till frukost och inte hunnit med någon lunch vid frästillfället fast klockan var över 13:30 bidrog till den glada stämning jag skapade vart jag än vände mig. (Faktiskt bad jag klassen innan elkillarna om ursäkt för att de just haft den (förmodligen) tråkigaste lektion de någonsin haft med mig.)

Nu är jag hemma och har fått i mig både lunch och middag. Krassen som jag glömde kvar på balkongen över natten har inte frusit ihjäl och Assar ligger vädrad och nöjd och sover på soffan. Kom på mig själv med att stå och nynna när jag lagade mat. Allt börjar ordna sig. Men det som förmodligen ordnat sig mest är lägenhetsbestyren. Det verkar minsannerligen som jag har råkat sälja den helt spontant utan mäklarens inblandning. Nämen. Så det kan gå! Jag vet inte om man borde lägga till ett peppar, peppar, men jag är ju skrockfull så det är väl lika bra. Peppar, peppar, ta i trä. (Mitt skrivbord är i trä.) (Det är inget skrivbord förresten, det är en gammaldags hederlig skolbänk med grönt lock). Hoppas köparen fortfarande är nöjd med dealen alltså. Därav den sömnlösa natten. Funderingar över lägenhetsbestyr.

Imorgon ska jag till Nyköping eller Enköping eller nåt annat köping för att gå på studiebesök. Jag orkar inte ens titta på tågbiljetten. Helvete. Jag hinner inte. Men jag måste. Jag tillhör ett arbetslag. Jag måste följa med karaktärsämneslärarna. Måste till –köping och studera. Och le och vara glad. Och integrera.

Nu är klockan lite över 19. Jag har bestämt mig för att 20 är tiden då rättning av elevarbeten är det rätta att ägna sig åt. Treor har företräde. Fyfan. Jag vill inte. Det heller.

Såhär känner jag också. Precis.