Men ett har de gemensamt. Och det är fullt upp.

Så fullt upp att huvudet är tomt på kvällarna. Ingen energi att blogga, knappt att tänka faktiskt.

Jag har jobbat tusen och åter tusen timmar, jag har varit på möhippa i Trollhättan, jag har övat på zombiedans, jag har hälsat på Hanna i Stockholm, jag har varit i Majas sommarstuga, jag har fikat med far, jag har grillat med HP07 hemma hos mig, jag har flängt, hit och dit, upp och ner, fram och tillbaka. Sjuhundra kilometer i timmen.

Och jag har kommit fram till, för tusende gången, att folk - de är fan inte kloka. Jag vill spöa nästan alla. På jobbet har jag varit med om en fem, sex olika saker de senaste veckorna som alla skulle kunna platsa som lösenordsskyddade inlägg. Och de kanske kommer, jag måste bara uppbåda energin.

Men nu ligger jag nedbäddad och lyssnar på Kent(!) och känner mig som tonåring på nytt. Minns sommarkvällar från förr.

Jag har ont i huvudet och är matt. Helt slut. Färdig. Betygsättartider är livsfarliga tider. Det regnar, nej, det haglar uppgifter på mig. Sista maj, då ska allt vara klart. Och jag våndas nog mer över eventuella IG i betyg än många av de som riskerar det.

Lite glad blev jag väl dock av att läsa detta i en elevblogg (inte jag som valt fetstil) :

"Igår hade jag verkligen supertrevligt hemma hos Nina. Det var soligt och varmt så vi kunde sitta ute hela kvällen. Nina hade förberett med hemmagjord potatissallad och fixat efterrätt. Hon måste verkligen vara den mest gulliga läraren som finns!"

Ooooooh - det är jag som är hon!