Det här med musik och iglar är ju en komplicerad historia. Eller, i ärlighetens namn är det vä ltvärtom. Det är väldigt enkelt. Vissa skulle väl säga enkelspårigt.

Och nu i spotfytider blir det bara värre. Igellistor till döddagar. Nedbäddad i sängen med hörlurar på huvudet och dator på magen. För tillfället verkar det vara en lättare form av självplågeri på schemat. Bara sorgliga låtar. Men med guldkant. Eller silver lining kanske det kallas.

Jag lyssnar och ryser och suckar och är nästan nära tårar och samtidigt pirrar det liksom av glädje nånstans i samma mage som det ligger en klump i.

Dungen – Du Är För Fin För Mig