Jag var på bio med mamma. Fish Tank såg vi. En ganska gripande och sorglig film med nån typ av hopp ändå. Haha, lite som min musiksmak på senare tid alltså. Och handlingen kändes som de sämsta sidorna av orten där jag jobbar gånger hundra. Eller kanske är det att överdriva. Kanske är det sådär även i Sverige på sina ställen, bara att jag är för naiv för att våga tro på det. Jag tror kanske det. Att jag är naiv.

Sevärd film. Lätt. Men ikväll var vi bara tio i salongen som fick veta det.

I fredags var jag också på bio, men med videoklubben. Avatar. En cowboy-och-indianer-film, bara med pandorianer istället för indianer. Och hästarna hade sex ben och långa trynen. Sevärd den med, men på ett helt annat sätt. Salongen var fullsatt.