Det bidde ingen björnblogg. Heller inget från Dödsdalen. Eller Venedig, jag menar Venice. Eller Hollywood för den delen (jag menar, Michaelhysteri, världens mest lyckade pubrundekväll, Mel's Diner två gånger samma dag....).

Men det ska bli. Sen. Hemma. Jag har en massa sparade blogginlägg nedskrivna. Eller, fan också, jag inser just i skrivande stund att jag tömde min väska på kvitton nyss, ett av dessa fungerade även som min komihåglista. Jag hade en massa sparade blogginlägg.

Jag får rota.

Ikväll är sista kvällen. Cirkeln är sluten. vi är tillbaka på samma hotell som vi bodde på första natten. Jag har köpt en extra körsbärsprickig väska för 25 dollar vid stranden idag, där har jag slängt ner alla mina inköp (en bandlös bh, ett gäng clear eyes-förpackningar, en träningsboll, två par converseskor, ett krucifix, en ganeshastaty och en guldbuddha för att nämna några få saker.) Det känns trist. Inte att ha en körsbärsväska, det känns bra, men att vår road trip är över. Det här har varit min bästa semester ever, lätt. Lätt.

Sista dagen på stranden, sista badet i havet, sista hotellrummet. Sista dollarna spenderade. Sista burgaren på väldigt, väldigt länge. (Nu stundar diettider. Sockerfri månad, minst.)

Det har varit så mycket att se, att uppleva, att förundras, underhållas och förskräckas över att det är svårt att greppa. Jag kommer att få panik om nån frågar hur det var, för hur ska man kunne berätta allt? "Bra"?

Jag önskar att vi hade ytterligare tre veckor kvar...