Sa jag att jag skulle rätta flera kilo uppgifter? Det sa jag va?

Nä. Det blev inte så. Det blev några gram.

Jag promenerade, lunchade med Martin, slöade hemma, åt mat hos föräldrarna och lyssnade på pappas svertmetall.

Ja. Min pappa lyssnar på och spelar egen black metal. Mannen som gjort mig till den jag är musikmässigt, till nästan alla procent utom möjligen de som har med Kiss att göra (för precis som han fnös jag högljutt åt dem till för inte alls länge sedan) har gått över till den svarta sidan. Jag hänger inte riktigt med i svängarna. Och inte i trumtempot heller. Jag blir komplett stressad. Det är väl bara att bida sin tid och se vad som händer härnäst. Men duktig är han ju. Alltid liksom.

Nu är det läggdags. Jag hade en katt som huvudkudde nyss. Då somnade han. Snarkade. Jag tror det kallas trygg katt. Lilla grodkatten.

Kuddkatt, vaknade till av kameramannen.