Jag har haft två lektioner idag. Den första skötte sig helt själv, en klass tittade på en film medan jag satt vid mitt skrivbord och sorterade papper. (Jag har läst boken, sett filmen och inte minst, utan allra, allra mest sett tv-serien (Åh! Mr Darcy!) så många gånger att jag kan sägas vara tillräckligt bekant med storyn nu. Det fick räcka kände jag.) Sen gick ett gäng timmar som bestod av sorterande, planerande, pärmande, och läsande innan det var dags för den andra, och sista, lektionen för dagen. En svensklektion med mina ettor, en jättefin och snäll klass som gör precis som man säger att de ska, och de gör det nästan alltid glatt dessutom.

Och ändå kände jag mig överkörd på eftermiddagen. Dum. I. Huvudet. Sådär att fann mig själv i ett rum, stirrandes tomt ut i ingenting och undrade vad fan jag gjorde där innan jag kom på att "just ja, jag skrev ju ut ett papper" eller "kaffe var det. Kaffe."

Ändå chockerade jag mig själv genom att haka på Snippe och träna. Hade han inte kommit hem precis superlägligt innan jag hade kommit igång med något hjärnbedövande hade jag inte gått att rubba, men datorn hade inte kommit ut på nätet än, och det var fel kanal på tv:n. Jag var väl för dum för att fatta vad som hände. Jag bara hakade på.

En konditionstimme och en portion laxfilé med pasta och räksås senare är jag sådär sjukt puckad igen. Jag fick en massa energi där mitt i allt svettande, men den är borta nu, och den tog med sig all reservstyrka. Jag är osäker på om jag ens orkar stiga upp ur sängen för att borsta tänderna. Och de ska vara rena innan 22, det har jag lovat mig själv. (Och inte ska det bli som igår. Jag fastnade framför Animal Planet. Var tvungen att få veta hur det skulle gå för hunden Champ som hade hittats nästan ihjälsvulten av Houston Animal Cops. Det tog tid. Klockan blev över 23. men han blev adopterad, trots att det såg illa ut där ett tag, så det var ju värt det...)

Jag kan inte prata sammanhängande. Trött. Trött, trött, trött.

Jag hade tänkt rätta lite uppgifter till den snälla, glada klassen. Undrar hur det kommer att sluta.

 

Anders

16 april 2009 23:52

Jag undrar hur många timmar av sitt liv man sammanlagt spenderat på att stå i dörröppningar med halvöppen mun och undra vaFAN det var man skulle göra i just det här rummet. Troligen lite fler än man skulle vilja tro.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Nina

20 april 2009 11:59

Haha, vilken sorglig forskning det skulle bli!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter pa ett internetcafé i Porto, en mycket lustig stad i Portugal, som for ovrigt ar favvolandet hittills. Vi sokte upp solen efter att nastan ha regnat och blast bort i Frankrike, ett land fyllt av engelsksprakighetsvagrare, ondsinta vakter som s...

Jag har ju mer eller mindre (typ ofrivilligt) tagit semester från bloggandet den senaste tiden - för mycket jobb och påföljande trötthet och matthet har gjort att jag inte orkat vara kreativ, inte velat formulera ord till en text. Det har varit för m...

      Då var det över alltså. Nu har mina hjärtan tagit studenten. Mina hp-hjärtan och mina el-hjärtan. Och alla andra fina.   Och det är ungefär så jobbigt som jag trodde det skulle vara. Jag är sur och tvär och trött. Och har gråtit fl...

Ovan ser du en lärare i betygsättartider. Idag rapporterade jag in dem. Betygshelvetena. Ungefär lika många MVG som IG, men flest G. Förkylningen har kommit som ett brev på posten fullt av mjältbrand. Hinner inte med nåt, inte blogga, inte so...

Jag är upptagen. Rättar uppsatser, jagar elever. Räddar de betyg som räddas kan och sitter i möten resten av tiden.   Liv, det är nåt jag tänkte återta efter den 11:e. Nej 7:e. Då ska ettornas och tvåornas betyg vara satta. Treorna nu på måndag. ...