Det var nämligen svårare förr. Vi pratar om så långt bort i tiden som lite drygt tio, femton år sedan. Innan Internet. Innan Google och Youtube. Innan alla musikkanaler på tv.

När jag var tonåring kunde jag så mycket som jag inte kan idag. Om en massa saker säkerligen men just nu är det jag främst tänker på musik. På högstadiet gick jag till biblioteket flera gånger i veckan, lånade böcker om mina idoler och cd-skivor så att lånekvittona yrde omkring mig. När det gick ett program som kanske, möjligen om jag hade tur, skulle kunna innehålla ett klipp med en grupp jag gillade var det bara att kasta sig över videon. Jag har alla Jag minns mitt 60-tal inspelade på videoband liggandes i någon kartong på någon bortglömd plats. De gudabenådade dagar då Mtv hade nån typ av temadag med Zeppelin, 60- eller 70-talsmusik eller liknande var jag förberedd; högar med videoband att använda upp, kuddar på golvet så att man kunde sitta nära tv-apparaten och inte missa en centimeter av bilden. Innan radioprogrammen satte igång satt jag med pekfingret berett ovanför rec-knappen. Jag klippte ur artiklar och bilder, hur små och obetydliga de än var ur tidningar och sparade i lådor.

Jag saknar den tiden lite grann. När man var tvungen att anstränga sig. Och verkligen ansträngde sig. Nu är allt så lätt att jag istället inte ens tar för mig vad som erbjuds rakt under nosen på mig. Internet svämmar över av videos, bilder och information som jag hade kunnat döda för när jag var i mina yngre tonår. Men söker jag upp nåt av det? Nej. För jag vet ju att det finns kvar även imorgon. Vh1 kör sina temaprogram med 60-talsmusik, 70-talshårdrock, ja, allt möjligt som hade gjort mig gråtfärdig av lycka för tio år sedan, och vad gör jag nu? Kom på mig själv igår kväll med att tänka ”Oj, en video med the Who som jag aldrig sett förut. Jaja” för att sen gå och borsta tänderna. För jag kan ju leta upp den på Internet när som helst om jag nu måste se hela. Ögonblicket riskerar aldrig att gå förlorat längre, jag kan återskapa det framför datorskärmen närhelst jag vill, problemet är att jag aldrig kommer mig för! Eller åtminstone alldeles för sällan. Jag har funderat, och jag tror inte att det handlar om ålder, vilket man kanske skulle kunna tro, inte mycket i alla fall. Jag är lika lättbesatt idag som när jag var 15, jag har mina idolbilder vid datorn på jobbet, jag har Ace som skärmsläckare jag har band-tishor och jag har lurarna i öronen så fort jag lämnar hemmet. Det handlar snarare om lathet. Eller kanske allra mest att det inte är någon utmaning längre.

Jag saknar den där pirriga lyckokänslan när man hittade det man letade efter, eller ännu bättre, när man hittade nåt man inte visste att man letat efter. Det var bättre förr. Jag måste börja leta igen.

Efter sånt här till exempel:

 

Melina

27 augusti 2008 20:50

Fint skrivet, tänkvärt. Det är sant att man blir och är lite avtrubbad av hela informationsflödet.

http://soul.webblogg.se

 

Nina

27 augusti 2008 21:52

Tack! Ja, det är lite som att google och wikipedia har dödat konversationen. Man behöver aldrig sitta och gissa och undra längre, bara kolla upp det på nätet, och - poff - så var det samtalsämnet dött.

 

Spov

27 augusti 2008 23:03

Jag håller med om att det var bättre förr. Jag skiter typ i allt nuförtiden, det är slappt och tråkigt och jag hittar aldrig ny musik längre bara för att all finns tillgänglig. Hjärndött.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter pa ett internetcafé i Porto, en mycket lustig stad i Portugal, som for ovrigt ar favvolandet hittills. Vi sokte upp solen efter att nastan ha regnat och blast bort i Frankrike, ett land fyllt av engelsksprakighetsvagrare, ondsinta vakter som s...

Jag har ju mer eller mindre (typ ofrivilligt) tagit semester från bloggandet den senaste tiden - för mycket jobb och påföljande trötthet och matthet har gjort att jag inte orkat vara kreativ, inte velat formulera ord till en text. Det har varit för m...

      Då var det över alltså. Nu har mina hjärtan tagit studenten. Mina hp-hjärtan och mina el-hjärtan. Och alla andra fina.   Och det är ungefär så jobbigt som jag trodde det skulle vara. Jag är sur och tvär och trött. Och har gråtit fl...

Ovan ser du en lärare i betygsättartider. Idag rapporterade jag in dem. Betygshelvetena. Ungefär lika många MVG som IG, men flest G. Förkylningen har kommit som ett brev på posten fullt av mjältbrand. Hinner inte med nåt, inte blogga, inte so...

Jag är upptagen. Rättar uppsatser, jagar elever. Räddar de betyg som räddas kan och sitter i möten resten av tiden.   Liv, det är nåt jag tänkte återta efter den 11:e. Nej 7:e. Då ska ettornas och tvåornas betyg vara satta. Treorna nu på måndag. ...