Som fan.

Sommarlovets (för så heter det väl även för lärare, inte bara elever?) två första (officiellt sett i alla fall, även om jag varit ledig även i helgen och fredagen mest ägnades åt att socialisera med kollegorna) semesterdagar har ägnats åt att städa. Att städa och röja. Bara. Bara, bara bara. Idag stack jag näsan utanför dörren för första gången alldeles nyss, och då bara för att köpa igel- och kattmat. 20 minuter utanför lägenheten. Fint.

Det började visserligen i fredags, då tog jag tag i kaoset som Assar fräste åt, lite allmän städning sådär. Men sen. Igår fick jag för mig, helt oskyldigt, att jag skulle rensa garderoberna innan jag la in alla nytvättade kläder som låg och väntade i de två blå kassarna från Ikea på vardagsrumsgolvet. Tänkt och gjort. Och då kom jag på att jag ju hade en väska full med kläder i klädkammaren som jag bestämt mig för att prova för att se om jag verkligen skulle behålla. Jag drog fram dem också. Det tog tusen år att prova, och sen hade jag ett berg av kläder jag antingen skulle slänga eller ge bort. Fram med sopsäckarna. Och när jag ändå provade kläder kunde jag ju lika gärna gå igenom alla skor… Fler kassar. Och när jag ändå står och river i klädkammaren kan jag ju alltid packa ner vinterkläderna inför flytten. En jättekartong. Och så höll det på. I timmar. Timmar, timmar, timmar.

Det slutade med att jag röjde ur alla garderober, klädkammaren, alla överskåp, några kökslådor, alla lådor med viktiga och oviktiga papper, min skolbänk och ett källarförråd. Det går inte att rensa en sak i sänder, eftersom jag packade ner hälften av allt innehåll i antingen skräpkassar eller flyttlådor så var jag tvungen att organisera genom att vara oorganiserad. Därför fick jag röja allt samtidigt. När klockan var omkring 13 idag kände jag att jag var nära att börja gråta. Det fanns liksom inget slut på eländet. Inget ordnat ljus i slutet av tunneln. Det skulle aldrig mer bli städat hemma hos mig, aldrig någonsin.

Men nånstans vid 21 idag började det vända. Jag kunde se golvyta igen, och efter att ha burit ner kartongerna till det nystädade förrådet och jag dammsugit hela lägenheten gick det att gå på golvet utan att få svarta fötter (när jag snöt mig tidigare idag blev även pappret svart). Och nu sitter jag här, med min micromat (troligt att jag skulle orka laga mat idag!) och borde väl njuta – nu är det cleant som fan hemma. Men jag känner mig mest matt. Jag har nog inte fattat det än. Jag har mest ont i ryggen. Assar sover i soffan. Jag lyssnar på Jan Johansson, nyss Radiohead. Sen Zeppelin. Min melankolilåtlista med andra ord.

Och apropå en sån lista: Det är farligt att städa i skåp för en sån som jag. En sån som är nostalgisk och melankolisk mest hela tiden; tänk dig då att en sån person går igenom papper, dagböcker, foton, brev, lappar, gamla kassettband, videoband, favoritkläderna från typ -95 som fått följa med i alla flyttar… Små saker man har tusenmiljoner minnen kopplade till, eller ett, ett väldigt viktigt. Farligt. Förutom trött och less på städning har jag hunnit med att bli  glad, ledsen och tillochmed arg en massa gånger av en massa saker. Saker i lådor, sånt jag samlat på mig. Såna gånger känner jag mig så himla gammal och kanske lite ensam också.

Det är kanske den känslan som gör att jag inte bryr mig så mycket om att disken är diskad och lägenheten luktar nyvädrad. För att citera en vän till mig ännu en gång:

Watch out now
Take care, beware the thoughts that linger
Winding up inside your head
The hopelessness around you in the dead of night
Beware of sadness

Ungefär det är vad jag borde akta mig för just nu.

Mer melankoli:

 

celina

18 juni 2008 09:24

Jag tycker att jag har rensat min garderob massa gånger den senaste tiden. Ändå är den liksom överfylld och lite äcklig nästan. Vad är det för fel på mig? Jag tror att Martin skulle bli mäkta nöjd om jag tog en sådan där dag som du haft. Men jag vet ju hur det blir - jag fastnar på golvet, mitt i röran, och börjar läsa igenom gamla brev, eller sortera in bilder i album och andra högeffektiva sysselsättningar.

http://celina.blogg.se

 

Nina

19 juni 2008 07:07

Javisst - och det tar både en massa tid och en massa energi! Men det går liksom inte att låta bli. Jag kommer förmodligen behöva rensa garderoberna ännu en gång innan flytten...

 

maja

19 juni 2008 19:35

när man rensar och hittar gamla grejer blir man så medveten om sig själv, vad man gjort, hur man är, allt som hänt. Man ser sin egen person framträda på nåt vis, tror det kan vara i det som ensamheten också kan komma. Man är sig själv och man är jävligt ensam i det. I slutändan :det (den) enda som finns kvar är en själv med allt vad det innebär. I askan efter allt som hänt på nåt vis, kommer man alltid stå. eller nåt...

 

Nina

20 juni 2008 09:34

Ja, precis som du skriver Maja, men också det att saker som en gång betytt en sak inte längre betyder samma sak. Det har bytts ut, förvandlats bara till ett minne. Och det som var bra då kan vara dåligt nu. Man tror man nånstans är densamma, men orden på pappret låter inte likadant som för tio år (eller sex, fem, fyra...osv år)sedan. Saker man själv gjort, skrivit eller sagt får en helt ny betydelse idag, samtidigt som man minns vad det betydde då. Och det går aldrig att komma tillbaka till den tiden (man kanske inte vill heller, men ändå...) och man är dessutom ensam om att minnas hur det var då, egentligen, liksom. Dessutom, saker som bara var vanliga saker då (för de där åren sedan) har plötsligt blivit jätteviktiga nu, för att minnas. Min vanliga vardagsskjorta är nu en viktig relik...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter pa ett internetcafé i Porto, en mycket lustig stad i Portugal, som for ovrigt ar favvolandet hittills. Vi sokte upp solen efter att nastan ha regnat och blast bort i Frankrike, ett land fyllt av engelsksprakighetsvagrare, ondsinta vakter som s...

Jag har ju mer eller mindre (typ ofrivilligt) tagit semester från bloggandet den senaste tiden - för mycket jobb och påföljande trötthet och matthet har gjort att jag inte orkat vara kreativ, inte velat formulera ord till en text. Det har varit för m...

      Då var det över alltså. Nu har mina hjärtan tagit studenten. Mina hp-hjärtan och mina el-hjärtan. Och alla andra fina.   Och det är ungefär så jobbigt som jag trodde det skulle vara. Jag är sur och tvär och trött. Och har gråtit fl...

Ovan ser du en lärare i betygsättartider. Idag rapporterade jag in dem. Betygshelvetena. Ungefär lika många MVG som IG, men flest G. Förkylningen har kommit som ett brev på posten fullt av mjältbrand. Hinner inte med nåt, inte blogga, inte so...

Jag är upptagen. Rättar uppsatser, jagar elever. Räddar de betyg som räddas kan och sitter i möten resten av tiden.   Liv, det är nåt jag tänkte återta efter den 11:e. Nej 7:e. Då ska ettornas och tvåornas betyg vara satta. Treorna nu på måndag. ...