När kroppen börjar varva ner brukar ju hjärnan inte riktigt hänga med alla gånger. Eller så varvar den ner lite för mycket.

Igår glömde jag kvar blommorna jag fick av mina elever i arbetsrummet när jag gick till tåget. När jag kom hem hittade jag inte nycklarna i väskan. Assar stod bredvid mig och härjade om hur hungrig han var medan jag mer och mer ångestfylld satt på trapphusgolvet och packade upp hela väskan. Inga nycklar. Jaha. Bara att gå till Snippe och låna hans nycklar. Och jag som inte ens skulle till jobbet dagen därpå, det var ju Enköping som stod på schemat. I ren uppgivenhet kände jag på dörrhandtaget, som gick upp. Jag hade glömt att låsa. Det har nog aldrig hänt tidigare. Aldrig! Nycklarna låg på golvet, bredvid dörrmattan.

Senare på kvällen åt jag middag hos mamma och pappa. När jag var på väg hem, ungefär till Fyrishov hade jag hunnit, så blev jag helt tom. Jag kom inte ihåg vägen hem. Jag visste inte åt vilket håll jag bodde! Såhär komplicerat är det att hitta hem till mig från den platsen jag befann mig på: cykla rakt fram i en och en halv minut, sväng till vänster, cykla rakt fram i trettio sekunder - framme.

Imorse när jag skulle bege mig hemifrån letade jag efter nycklarna i en kvart igen. När jag precis höll på att bli vansinnig hittade jag dem. I väskan.

Tidsbrist och dubbla boplatser har gjort att jag inte hunnit vara så ordningsam som jag har velat på senare tid, det har mer blivit så att jag släppt allt jag håller i när jag kommer innanför dörren, kläderna ligger kvar där jag tog av mig dem, saker ligger överallt utom där de ska. (Förresten, ”på senare tid”, hm, det handlar ungefär om tre dagar, jag förstår inte hur jag bär mig åt) (men universum strävar ju efter kaos har jag hört, jag är väl ett med universum helt enkelt). När dörren gick upp igår tänkte jag att en granne kanske tagit hand om mina nycklar för att jag glömt dem i dörren. Jag fick ångest - "måtte ingen ha öppnat dörren för att se om jag var hemma!" Hela min image som trevlig lärarinna med gullig katt och blomsterintresse skulle ju fallera totalt. "Förmodligen ett troll" är vad jag skulle beskrivas som därefter.

Nyss väste Assar åt en klädhög på golvet. Jag tar det som ett tecken. Det är dags att städa.

 

celina

12 juni 2008 21:50

Men dryyyygt. Du vet att det där är typ tydliga tecken på "utmattningssyndrom" va? (förlåt för citattecken, men jag har lite svårt för sådana där omskrivningar - utbrändhet heter det väl? Precis som det här heter rullstolsbunden och handikappad, inte rullstolsburen och funktionshindrad. I MIN värld.)

http://celina.blogg.se

 

hjon

13 juni 2008 13:19

Universum strävar mot högre entropi, vilket inte är kaos utan fler möjliga sätt att ordna saker. Vi kan gå in på det närmare på festen.

När någon har glömt sina nycklar i låset brukar jag, om ingen öppnar när man ringer på, låsa upp dörren och slänga nycklarna i brevinkastet. Kanske var det så?

 

Nina

13 juni 2008 14:20

Celina - jo, jag vet, det låter lite farligt men jag blir sån där ibland oavsett om jag är utmattad eller utvilad, jag tappar mitt lokalsinne helt, och det är annars rätt bra! Glömma att låsa däremot... Ajaj. Men kanske ändå bra, då kan jag också börja säga att jag är utbränd, nåt som är vanligt förekommande i mitt arbetsrum. "Men jag är ju utbränd, som du vet, fast jag vara bara hemma i några dagar" Jojo. En extra duktig utbränd alltså. (Eller jag menar uttmattningssyndromerad)

hjon - Det kanske var en sån där artig och omtänksam brevbärare som gjorde sin plikt. Synd att han nu måste dö efter att möjligen ha sett hur min hall såg ut. Och ok, jag och universum är bra på att organisera saker på olika sätt då. Typ fint och fult. Ser fram emot mer info om detta!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter pa ett internetcafé i Porto, en mycket lustig stad i Portugal, som for ovrigt ar favvolandet hittills. Vi sokte upp solen efter att nastan ha regnat och blast bort i Frankrike, ett land fyllt av engelsksprakighetsvagrare, ondsinta vakter som s...

Jag har ju mer eller mindre (typ ofrivilligt) tagit semester från bloggandet den senaste tiden - för mycket jobb och påföljande trötthet och matthet har gjort att jag inte orkat vara kreativ, inte velat formulera ord till en text. Det har varit för m...

      Då var det över alltså. Nu har mina hjärtan tagit studenten. Mina hp-hjärtan och mina el-hjärtan. Och alla andra fina.   Och det är ungefär så jobbigt som jag trodde det skulle vara. Jag är sur och tvär och trött. Och har gråtit fl...

Ovan ser du en lärare i betygsättartider. Idag rapporterade jag in dem. Betygshelvetena. Ungefär lika många MVG som IG, men flest G. Förkylningen har kommit som ett brev på posten fullt av mjältbrand. Hinner inte med nåt, inte blogga, inte so...

Jag är upptagen. Rättar uppsatser, jagar elever. Räddar de betyg som räddas kan och sitter i möten resten av tiden.   Liv, det är nåt jag tänkte återta efter den 11:e. Nej 7:e. Då ska ettornas och tvåornas betyg vara satta. Treorna nu på måndag. ...