Att musik fungerar som tidsmaskin är ju allmänt känt, nu visar en (av mig)vetenskapligt utförd studie att tidsresorna förstärks vid fysisk ansträngning. Jag blir så jävla gråtmild under eller efter träning. Jag får bita ihop om det kommer musik jag gillar lite för mycket eller om jag har tillräckligt starka minnen till den, annars kommer tårarna. Idag satt jag i omklädningsrummet efter ett pass och var 11 år. Vi sjöng ofta den här på musiklektionerna i det där rummmet längst upp med alla fönster överallt. Jag minns hur ljuset föll in i rummet, att vi satt i en stor halvcirkel, hur musikläraren såg ut när hon spelade piano, och hur hon låtsades börja sjunga på gitarrsolot varenda gång. Jag minns när jag såg filmen på bio också. Bara det att när jag är nytränad är jag liksom 11 igen, jag minns det inte bara.

När jag var 10 år var jag så fruktansvärt ledsen när vi skulle hitta nya hem åt fyra av våra fem kattungar. Det var hemskt. Jag grät, grät, grät. Och lyssnade på den här låten. Kattungarna flyttade, en efter en. Stor sorg. Nu är jag 10 år och ledsen över kattungsflytt en gång i veckan (vid 7:30 på fredagmorgnar när cykelinstruktören sätter igång strechen för att vara exakt). Hemskt. Och lite fint:

 

Spov

12 mars 2008 23:03

Jag blir också gråtmild, av båda låtarna.

 

celina

12 mars 2008 23:36

De där två låtarna är inte att leka med Nina. Jag lägger gärna till den här: http://www.youtube.com/watch?v=QrD1hjjex5Y och den här: http://www.youtube.com/watch?v=N7VSZpCPx-A till listan också.

http://celina.blogg.se

 

Nina

13 mars 2008 07:51

C: Ja, dina bitar passar väl in i sammanhanget, eller vad säger du Spov? Dock har jag inte svettats till dem (än), får tipsa instruktörerna!

 

Spov

13 mars 2008 20:20

Jag håller med om Celinas bitar också. Fast jag har alltid lidit mer till Fading like a flower än Spending my time, men jag gissar att det är en fråga om nyanser.

Jag har ett till bidrag men det är kanske inte lika självklart som ovanstående: http://www.youtube.com/watch?v=Wk4lCXt7JKo
Jag vet inte varför riktigt men jag gillar den här. Och blir gråtmild.

 

celina

14 mars 2008 09:29

Spov: Ja, den är en fin grinare! Och här kommer fler: http://www.youtube.com/watch?v=rriGtwl1oGE
Och DEN HÄR! Den är min ultimata tror jag: http://www.youtube.com/watch?v=9JDTAqsMNEM
Att jag glömde den innan är väldigt väldigt konstigt. Det här var en jätterolig lek! Jag kanske ska fortsätta med den på min blogg?

http://celina.blogg.se

 

Nina

15 mars 2008 00:08

Celina: Ja! Mera tårar och brustna hjärtan!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter pa ett internetcafé i Porto, en mycket lustig stad i Portugal, som for ovrigt ar favvolandet hittills. Vi sokte upp solen efter att nastan ha regnat och blast bort i Frankrike, ett land fyllt av engelsksprakighetsvagrare, ondsinta vakter som s...

Jag har ju mer eller mindre (typ ofrivilligt) tagit semester från bloggandet den senaste tiden - för mycket jobb och påföljande trötthet och matthet har gjort att jag inte orkat vara kreativ, inte velat formulera ord till en text. Det har varit för m...

      Då var det över alltså. Nu har mina hjärtan tagit studenten. Mina hp-hjärtan och mina el-hjärtan. Och alla andra fina.   Och det är ungefär så jobbigt som jag trodde det skulle vara. Jag är sur och tvär och trött. Och har gråtit fl...

Ovan ser du en lärare i betygsättartider. Idag rapporterade jag in dem. Betygshelvetena. Ungefär lika många MVG som IG, men flest G. Förkylningen har kommit som ett brev på posten fullt av mjältbrand. Hinner inte med nåt, inte blogga, inte so...

Jag är upptagen. Rättar uppsatser, jagar elever. Räddar de betyg som räddas kan och sitter i möten resten av tiden.   Liv, det är nåt jag tänkte återta efter den 11:e. Nej 7:e. Då ska ettornas och tvåornas betyg vara satta. Treorna nu på måndag. ...