Varit på kalas, blivit bjuden på fint fika, lagat spontanmat; lax i ugn med cocktailtomater och täcke av grekisk yoghurt och kryddor, till det quinoa, sparris och avokadosallad, avnjutit mitt mästerverk tillsammans med ett glas vin och New York-hemkomna Snippe. Nu sitter jag nedbäddad i sängen, slözappar mellan kanalerna (Mtv2, Vh1 och Animal Planet dominerar) och internetar lite halvhjärtat tillsammans med ytterligare ett glas vin. Snippe uppdaterar hemsidan. Lyx- och slöliv.

För övrigt har mina moderskänslor svallat idag; Assar har varit ute på egen hand tre (tre!) gånger idag. Själv! På egen hand! Och kommit när vi ropat in honom! Stolt! (Jag). Lyx och lättnad.

Mindre lyxigt är att vi båda är slitna som två urvridna disktrasor. Snippe är jetlaggad efter resan och jag verkar ha smittats. Eller ger Upptåget den åkomman också? Temperaturen brukar diffa några grader mellan på- och avstigning, men är det verkligen olika tidszoner dessutom? Jag är konstant trött, somnade inne på Kassaservice igår när jag väntade på Snippe, mår småilla och har blåsor i munnen. Helgen ska således ägnas åt ingenting.

Efter att ha börjat arbeta känns kattvallandet plötsligt helt annorlunda. Lite meditativt. En chans att vara tyst och ha tyst runt omkring mig. Folktomt. Bullerfritt. Innan jag kom tillbaka till vardagen blev jag rastlös av att gå och glo på katten i en dryg timme, nu ser jag det som en chans att hålla käft och slippa lyssna på andra. En paus. Ja, det förekommer inget pratande förutom mina och Assars konversationer, där jag tenderar att upprepa mig en smula:

- Vart ska du nu då?

- Nej, inte dit väl?

- Jaha. Joho. Dit. Okej.

- Var är du nu då?

- Jaha, där.