Det här med lösenordsskyddade inlägg kan ju sannerligen vara en bra sak. Det har jag längtat lite efter när jag tvingats hålla tand för tunga (eller delete för finger eller vad man ska skriva) om saker jag gått och tänkt på men kanske inte vill dela med mig av till precis alla i hela världen. Alltså, lösenordsskyddade inlägg är en bra sak.

Om nu någon känner att det där lösenordet - det vill jag allt ha, inte klarar jag av att leva utan att läsa alla igelinlägg! ja, då får du höra av dig. På facebook, på mobilen, på mejlen. (Ett av alternativen räcker.) Eller, om vi inte känner varandra, får du krypa till bloggkorset och motivera i en kommentar varför du ska ha det.

Igår åkte vi hem från fjällen (men det var inte sant, men det var inte sant, för däremellan kommer jobbet.)

Klockan 16:19 i söndags gick tåget hem från Abisko, klockan 7:17 klev jag av i Gävle och bytte till upptåget mot Tierp och lektioner. Mamma och min stora väska åkte vidare mot Uppsala, där Snippe tog över vårdnaden av körsbärsväskan.

Jag hade tänkt ladda upp bilder och göra fint, men alla bilderna var visst för stora för bloggplatsens smak, och jag har inte fotoshop på den här datorn upptäckte jag, så det får bli en senare fråga, ett senare inlägg helt enkelt. Jag kan sammanfatta lite kort att jag redan längtar till nästa gång, att jag kanske sett en björn (kanske var det en sten) att jag gått i solsken och i snöstorm (17 sekundmeters blåst, jag har aldrig varit så arg på ett väder...) och att jag nu får leva på viktväktarsoppa i en vecka eller två för att sona all mat jag stoppat i mig. Jo visst, vi har gått och gått och gått; en massa har jag säkert förbränt. men inte en chans i helvetet att jag gjort av med de MÄNGDER jag stoppat i mig. Vi talar inte om några varmakoppen-soppor här. Det är halvpension; frukostbuffé med alla pålägg man kan tänka sig, nybakt bröd, gröt och flingor i mångder, trerättersmiddagar med all you can eat-för- och efterrätter. Hemskt. Hemskt! Magont två gånger om dagen.

Bilder på eldfärgade fjäll bjuds imorgon.

Packat och klart. Om två timmar går tåget mot Abisko. Fjälliv på schemat istället för svenska och religion, ledigt från jobbet i tre dagar. Känns lite konstigt att åka på hösten i stället för på sommarlovet, men väldigt skönt att få vila huvudet men använda benen.

Jag har börjat gå och lägga mig i tid. Runt 22 lägger jag mig, innan 23 släcker jag. Så har jag gjort nästan varje vardagkväll (nåja, inte fredagkvällarna dårå) sedan höstterminen började. Jag struntar i att datanörden sitter uppe och datanördar, jag lägger mig. Är det datanördsmaraton med ytterligare en nörd inblandad har jag öronproppar och sovmask, så seriös är jag. Jag kan inte påstå att jag känner mig så otroligt mycket mer utsövd nu jämfört med förr, men det är en stor mental skillnad. Det är mycket lättare att bortse från trötthetskänslor om man vet att man sovit sina (åtminstone sju) timmar.

Så icke i fredags kväll, på kräftskiva. Mina nya vanor har gjort att min kropp tycker att det är SJUKT SENT efter elva. Så jag satt och fick tröttpanik helt orutinerat vid tolvtiden trots mycket trevligt sällskap. Okej, kanske lite tack vare mycket god mat, men dock. Illa. Pinsamt. Jag ska börja göra som datanörden. Sova en skvätt på fredagseftermiddagar.

Och apropå god mat; det är i stort sett vad helgen har vigts åt. Kräftskiva på fredagen, Hannabesök på lördagen, vilket också innebar en pasta carbonara med extra mycket grädde och bacon och rött vin och en kladdkaka som delades av två personer (en person var Hanna, en annan var jag). På söndagen var det återigen dags för brunch på Gillet, den här gången tillsammans med Snippe, Frida och Berra. Matkoma. Det släppte lagom till middagstid, då blev det capricciosa till middag.

Jag känner mig som en boll. En mjuk boll. En mjuk, trött boll. Och nu är klockan snart elva, dags att släcka. (Mjuk, trött och tråkig boll.)

Idag har jag för övrigt varit i skolan i tolv timmar. Föräldramöte. MMMmmmmmmmmmm.

Vårt kök doftar underbart. Underbart! Underbart som i liljor, en av favortiblommorna (men jag har nån gammal bakhuvudskänsla av att de räknas lite som begravningsblommor? Äh. Skitsamma. Här är det en köksblomma.) Och fint är det när bladen blir upplysta bakifrån så att alla bladnerver syns.

Apropå blommor så var jag ute i pyjamas och vattnade balkongen i mörkret nyss; jag tyckte så synd om mina skyddslingar. Och nu spöregnar det.

I helgen cyklade Snippe Birkebeinerrittet. "Det värsta jag gjort i hela mitt liv" fick jag som svar när jag frågade hur det hade varit. 9,5 mil i norska fjäll, i regn och lera. Sex timmars cyklande, en timmes släpande av cykel på ett ungefär. Allt för att fira att han numera jobbar för ett norskägt företag.

Jag var hemma, gräsänka. Medan Snippe åkte 55 mil till tävlingsplatsen, sov i tält, åt gröt, cyklade och slet i lera en hel dag, vad gjorde jag?

Jag åt.

Födelsedagsfest för en lärare. Knytkalas. Jag bidrog med två västerbottenpajer och åt sedan med friskt mod av allt det fantastiskt goda alla hade med sig till magen stod i fyra hörn.

Dagen därpå åt jag brunch på hotell Gillet tillsammans med Hanna, Johan, Maja och Henrik. Magen var ju uttöjd och förberedd sedan kvällen innan, så det var ju bara att ösa.

Ja. Och så hämtindiskt när Snippe kom hem. Och en chokladkaka. Sen var jag mätt och illamående i ett dygn.

Idag har jag haft tre lektioner, de två jag trodde skulle gå som på räls fick jag ändra på under tiden vi höll på för att det inte blev som jag tänkt, den jag trodde skulle bli ett problem och eventuellt en mental och verbal brottningsmatch gick som smort.

Jag svor över Naturkompaniet som ännu inte fått in min ryggsäck, lovade mig själv och alla som lyssnade att köpa den på Fjällskog istället. En timme senare ringde Naturkompaniet och sa att jag kunde komma och hämta min väska.

Till middag hade jag bestämt mig för en köpesallad, lunchlådan imorgon orkade jag inte ens tänka på. Plötsligt fann jag mig själv i köket, lagandes ett storkok köttfärssås och spagetti.

Kvällen skulle ägnas åt plugg och planering; jag har suttit i sängen och tittat på film till alldeles nyss.

Filmen jag hyrde var en nödlösning, en B-plan, en det-kostar-ju-bara-tio-kronor-så-det-spelar-ju-ingen-roll-om-jag-ser-den-eller-inte-grej. En färgglad framsida, glossigt, en amerikansk komedi med snygga människor. Trodde jag. Den var brittisk och handlade om en radiostation på en båt år 1966, fulsöta killar i fina frisyrer och precis den allra bästa musiken man kan tänka sig i princip. (I princip. Zeppelin fanns ju inte). Hur kunde jag missa det? (Och ändå hyra den?) Perfekt igelfilm en något trött måndagkväll.

Imorgon ska en tvåa jag har i svenska få läsa  några av Sandro Key-Åbergs prator högt inför varandra. Jag har fått låna en massa av en räv-lärare, men jag vågar inte presentera dem för mina elever i det skicket de är i nu. Sönderkopierade myrskriftsmaskinskrivna ark från 70-talet. Eleverna skulle få dåndimpen och förmodligen arbetsvägra, vana som de är vid läsvänlighet, datorutskrift och radavstånd 1,5 typ. Så det är bara till att skriva av. Lektionen börjar klockan nio imorgon, tills dess borde jag väl vara klar i alla fall.

Här är den fjärde pratan, håll till godo:

Fjärde pratan

A   vad sa du?

B   vill du ha socker sa jag

A   om jag vill vad då?

B   socker sa jag

A   om jag vill ha socker?

B   ja hör du inte vad jag säger?

A   det är klart att jag hör vad du säger

B   vill du ha socker då?

A   skrik inte så förbannat

B   du kan väl svara när jag frågar

A   om vad då?

B   jag sa vill du ha socker

A   det var ett jävla tjatande

B   det har väl inte med saken att göra?

A   vad är det som inte har med vad att göra?

B   sockret med tjatandet

A   det har jag väl för fan inte påstått

B   du är hopplös

A   åja har jag påstått eller inte?

B   herregud skall du börja nu igen?

A   har jag påstått eller inte?

B   det är klart att har du inte påstått

     så har du inte påstått

A   där ser du

B   vad är det jag skall se nu då?

A   att jag hade rätt

B   har jag sagt nåt annat då?

A   nämen du sitter och hymlar

B   snälla jag tar tillbaks alltihop

A   har jag inte rätt alltså?

B   det är ju alldeles hopplöst

     du vränger ut och in på allt jag säger

A   skitsnack är skitsnack om du så

      vränger det åt helvete

B   jaja låt oss säga att det var dumheter då

A   låt oss säga

      det är skitsnack säger jag

B   jaha då är det väl skitsnack då

A   måste du se så nersnöad ut för det?

B   håll inte på såhär hela tiden

A   tänk om du skulle ta och lugna ner dig!

B   förlåt men jag blir så ledsen

      då du gnatar på mig så

A   var som en vanlig människa då

      och tala svenska så man förstår dig

B   javisst kära du vill du ha socker nu

A   hörrudu har jag inte hört det där tidigare?

B   men jag vill ju bara vara vänlig

A   vill jag ha socker så tar jag mig socker

      begriper du det?

B   förlåt mig

A   det är väl fan inget att förlåta

B   nu hade du omkull kaffet

A   jasså

B   det bränns förstår du

A   du får väl för fan se dig för