Kattspår på bakongbänk i solsken.  

som Zeppelin sa.

Och det är nog denna dags tema sammanfattat i en versrad.

Av olika anledningar kände jag mig väldigt låg när jag steg upp imorse. Utöver de anledningarna hade jag sovit som prinsessan på ärten, jag vred mig, vaknade, var obekväm och ojade mig natten igenom. När det sen var dags att stiga upp var klockan knappt ens född och det var kolsvart ute. Ensam på tåget, ensam på väg till skolan och fortfarande kolsvart ute.

Upplagt för deppdag strl XL. Måndag, trött, oförberedd och ämlig. Men så tågar elkillarna in i lektionssalen. Och är som ljus. I mörkret dårå. Stökiga ljus, men – ljus. Precis vad jag behövde, en flock bångstyriga personer som skojar, utmanar lagom mycket, trilskas med glimten i ögat och precis känner av när det är dags att vara allvarliga och snälla lamm igen. Två lektioner med dem och en estetlektion som är i princip samma sak minus en del bångstyrighet och trilsk. Det var som om de kände på sig precis vad jag behövde. Fina, fina.

Och som grädde på elevmoset så pratade jag i telefon med en socialsekreterare som avslutade vårt samtal med att säga att hon verkligen ville att jag skulle veta att ett samtal jag hade haft med tjejen vi diskuterade hade betytt jättemycket för henne. Att jag hade ringt upp och pratat snällt och frågat hur det var hade gjort att hela hennes skolsituation kändes mycket hoppfullare. Åhujedamig att man kan betyda så mycket. Jag ville ju bara kolla läget. Men jag är glad att jag fick veta det. Nu orkar jag ringa hundra såna samtal till.

Bra att byta leenden.

I vardagsrummet sitter nördarna och skrickar. Ute härjar ylarkatten. Jag har sms-växlat med pappa kvällen lång. Nu släcker jag och hoppas på en annan slags prinsessömn inatt.

Törnrosa var ett vackert barn, vackert barn, vackert barn...

Titta vilken äkta igelpresent jag fick av Frida i fredags! (och kanske Berra? Jag vet inte! Det var i vilket fall Frida som överlämnade gåvan). Bara sådär! Bara helt apropå ingenting. Å, så fint med oväntade presenter. Nu kan jag läsa godnattsagor för Snippe varje kväll i ett år framöver, men inte nog med det, jag har redan haft nytta av den i arbetet. Den fick följa med i ryggsäcken till jobbet idag, jag kopierade för glatta livet, och på fredag ska elarna vara sagogubbar och ha högläsning för hela klassen. Förmodligen får flera klasser följa deras exempel. Finfin nybörjarövning för nervösa talare.

Var just inne på Nordiskas hemsida och hittade det här superroliga. ÅH! Äkta igelnöje!

Klicka på bilden och testa själv vetja.

Nu är det lov. Eller imorgon börjar det. Höstlov. Lärarna har studiedagar i två dagar i och för sig, men bara känslan av att jag inte behöver förbereda något till imorgon gör att jag vill brista ut i lovsång. Typ. (Ursäkta dåliga ordvitsar. Jag är lite trött.) Annars har jag har ätit chips och är mätt. Mår lite illa. Jag som såg fram emot kebabtallriken ikväll. Nu är den inte lika lockande längre. Men nåväl. Lov. Så jävla värt.

Vaknade vid 9 av att Snippe skulle åka till Göteborg för att fira en Wikner som fyller 30. Vinkade av honom och somnade inte om. Upptäckte att jag inte var på helt dåligt humör. Bestämde mig för att det var en typisk Vaksala torg-lördag. Kaffe, DN och skinkmackor gjorde mig på ännu bättre humör, såpass att jag dristade mig till rött läppstift som matchade övriga färgkombinationen för dagen.

Fyndade en sjuarmad mässingsljusstake (till religionsskåpet i skolan) på marknaden. Två till mig själv också. Ljusstakar alltså.

Cyklade ner på stan, kände att det var vantväder. Köpte röda vantar. Och en klänning som passade till. Slöstrosade runt. Jag tror det var ungefär tusen år sedan jag hade tid och ro för sånt.

Köpte ett par stövlar för trehundra pix.

Hämtade ut ett paket med dermalogicaprodukter.

Cyklade hem till mamma som bjöd på potatis- och purjosoppa och hembakt bröd. Hon hade också köpt stövlar. Vi jämförde. Hennes var definitivt av bättre kvalitet.

Jag fick ärva två par skor, ett par stövlar och ett par kängaktiga saker, av henne. I princip oanvändna. Så idag har jag kommit över tre par skor. Ett par för trehundra. Och två för nästan fyra. Tusen.

Herregud.

Jag fick en zucchini på 1,8 kilo också. Och en burk med soppa att ta hem. Här ska bakas zucchinikaka.

Medan jag skriver målar jag naglarna. För ikväll ska jag på en nyöppnad restaurang tillsammans med Frida, Berra, Spov och Guffa. Roligt!

Humöret på topp!

Foton på humöret på topp presenteras i början av inlägget, bilder på dagens införskaffanden kommer senare.

Jag har tänkt och gjort en massa saker med bloggpotential; gått på kulturkärringkurs (akvarell), haft tusentals möten, varit på alla tänkbara humör, promenerat en fantastiskt vacker höstdag och fotat ekskelett och varit på kräftskiva med hattar, sånghäften, lyktor och hela kitet men bara två personer som verkligen åt kräftor. Bland annat.

Men jag orkar inte idag. Energinivån är som vanligt låg. Jag har ätit min vanliga dos söndagsonyttigheter, mår mitt vanliga söndagssega.

Fast det är ju mer än så. De senaste veckorna har varit hårda; jag orkar halva dagen, sen säckar både kropp och själ ihop lite. Lättretlig, lättledsen och trött, trött, trött. Svullen mage, svullna ögon. Känner mig uppsvälld hela jag.

När mamma fick veta att jag kände mig såhär skickade hon ett sms: "Jag tror du behöver en ask arctic root." Jag svarade "Haha, ja." Men var för trött för att gå förbi apoteket på vägen hem från tåget. (På den nivån är det ibland).

När jag kom hem låg detta på dörrmattan:

Gull!  

Så nu så. Snart så. Alltså. Så höjs blogginläggskvalitén är det tänkt.

Nu: sömn.

Blommor i en vas, vitt och grönt och sol. Gärna samtidigt.

Rödbetor med flingsalt och smör, krispig sallad, zucchini stekt i curry, salt och peppar och rostbiff.