...på vår balkong

hoppar gråsparvarna hage hela dagen lång.

På vår balkong

på vår balkong

hoppar gråsparvarna hage hela dagen lång.

Men runtomkring

men runtomkring

sitter bofinkarna och tjurar och gör ingenting.

Men runtomkring

men runtomkring

sitter bofinkarna och tjurar och gör ingenting.

Ja så kan det gå när man gör som man vill.

Nej, det där var inte alls sant. Det där var en sång som vi sjöng på lågstadiet, i kanon har jag för mig. Om jag minns texten rätt. Det händer att jag nynnar på den än idag. På vår (som i min och Assars) balkong ligger Assar i skuggan och jag sitter och äter fil. Åtminstone nyss. Såhär ser det ut för tillfället:

Den tiden finns ju knappt längre. Vad handlar det om liksom, tre dagar? Man skulle ta ledigt mellan syren och hägg i stället. Då kanske man skulle hinna lukta på allt man vill. Eller, så ska man inte skriva. Man alltså. Det handlar ju om mig, ingen annan. Ingen man. Jag gillar att lukta på saker. Snippe suckar säkert tio gånger per promenad åt mig när jag måste stanna och lukta på blommor. Och över mina lyckliga suckar och pip.

Nu är det nog som värst. Jag blir stressad över alla syrener jag inte hinner lukta på. Snart är det för sent! Nu är det dags för rosor. De gula är de bästa. Men alla är bra. Det är inte bara luktagottblommor jag gillar att stoppa ner näsan i. Även pelargonior är bra. De luktar tryggt. Nyklippt gräs är nåt av det finaste. (Det skulle jag vilja ha som parfym, och jag har det nästan. Den luktar faktiskt grönt.) Maskrosor. Soluppvärmd skog.

Inte bara rosorna är på gång, schersminerna har knoppar. Åh, ångest. Jag kommer inte komma fram någonstans. Stopp vid varje buske. Jag borde gå på ytterligare en promenad bara för att få lukta på kaprifol ikväll. Om man kunde göra doftlänkar hade din näsa varit bedövad nu. Och det är bara en bråkdel av allt jag härjar om dagligen. Det är inte bara växter jag måste lukta på. Idag förflyttade jag mig till en standardhelgkväll nån gång 1996, 1997. Café Mumrik. (Men jag var inne på Ica.) Och blöta trottoarer efter ett sommaregn. Ojojoj.

Poppel är förresten den bästa doften av dem alla. Och lind.

Lind och poppel

Tittade igenom bilder i min mobil och hittade det här. Det var väl en, två, tre veckor sedan. Jag minns promenaden. Det var kvällssol. Allt var ljust och skirt. Rött och grönt. Nu har nog allt exploderat.

Balkongen är städad och möblerad. Taklökarna är på plats. Jag har fått mina skott av mamma. Förutom svartöga och blomman för dagen som jag blivit lovad så fick jag dessutom blåsalvia och lejongap på köpet. Min krasse har börjat titta fram. Åh, det ska bli så fint, så fint. Nu fattas inget på listan, varken för mig eller Snippe, förutom den där jämrans rosenbönan, som verkar helt hopplös att få tag på. Nån röd slingerväxt ska det fan bli, jag är orubblig.

Ibland önskar jag att jag vore rökare, då skulle jag tillbringa mer tid på balkongen än vad jag gör annars.

   Blåsalvia

Lejongap

Om det vore så väl...

En av de saker som symboliserar lyx och tid och snygghet för mig är nagellack. Egentligen handlar det kanske mer om kontroll och avslappning. Om man har tid att fila och måla sina naglar så har man tid till allt. Då är man i princip perfekt. Man har ett välstädat hem, välplockade ögonbryn, välordnad ekonomi och man är självfallet välmående. Man har tid att måla naglarna. Man slösar inte bort den framför datorn eller framför något dåligt tv-program, man behöver inte springa runt och stressa, man har framförhållning. Man tar sig tid att sitta i sin fina soffa med sin kopp te eller sitt glas med vin eller vafan man behöver när man ska vara sinnesroig, och så filar man och målar. Kanske målar flera lager. Man måste inte rusa upp och paniksminka sig direkt efter. Man repar inte upp lacket på skon när man ska ut. Man har tid att låta lacket torka.

Jag har aldrig tid att låta lacket torka. Vanligast för mig är att jag målar mina naglar utanför porten, efter att jag har låst upp cykeln. Det är sant. Då riskerar jag nämligen inte att förstöra allt på grund av att jag måste knyta skon, låsa dörren eller låsa upp cykeln. Och så kan naglarna torka i vinddraget när jag cyklar. Vart jag nu ska. Och bråttom har jag garanterat.

Ikväll har jag inga planer. Tänk om jag skulle vara en perfekt människa för en kväll.

(Bilden har jag stulit ifrån Fulheten.com.)

Första planerna för balkongerna är klara. Första utkastet i mitt huvud i alla fall. Rosenböna, blomman för dagen och slingerkrasse tror jag att det blir på Snippes balkong. Kanske murgröna också. Det är slinger beställt! Slinger blir det! Jag tar allt utom rosenbönan och murgrönan till min. Men svartöga ska jag nog ha. Min balkong har inte lika bra slingeryta att erbjuda som Snippes.

Svartöga

Krasse

Rosenböna

Blomman för dagen

Murgröna

Jag trotsade allt som verkar vettigt i kattsammanhang och tog in påskris häromdagen. Än har Assar inte vält ut det. Än. Nu kan det snöa på ute, jag har ändå lite vår inne. Får lyssna på Blackbird , sätta mig framför en lampa och försöka få  ljuset i ögonen med jämna mellanrum så kanske jag går på min list helt och hållet för en stund.

Eller så får jag sätta mig vid köksbordet och glo in i de här solarna. Synd att de inte alls luktar gott bara.

Trumpna randkatten har fått tillfälligt sällskap av en randig och prickig tupp bördig från Skelleftehamn. Han verkar inte ha blivit gladare för det, men jag blir.

Assar har försökt piffa till Trumpna randkatten genom att pierca hans öron. Kanske blev Assar gladare av det, jag blev det inte. Säkerligen inte Trumpna randkatten heller.