Vad som odlats idag:

   Rosenböna

Luktärt 

Den traditionella krassen. Vad vore min balkong utan den? 

Sommaradonis. Bara namnet, liksom!

kan jag ju lägga till att jag ville döda tre, fyra personer på mitt jobb idag. Jävla inkompetenta jävlar. Ingen social komptense what so ever. Allvarligt, jag vill slå. Hårt. Och fyra elever klarade inte det muntliga nationella provet. Hur lyckas man? Hur? Jag trodde att det var i stort sett omöjligt att missförstå instruktionerna. Men icke.

Och så har jag planterat fröer till balkongen. Så lite ser jag väl fram emot sommaren dårå.

Svaret är nej.

Jag har fått frågan kanske 15 gånger de senaste veckorna. Och svaret är att jag inte gör det. Av olika anledningar:

1) Jag kommer att gråta ögonen ur mig. Mina treor! Jag vet att jag skrev likadant förra året, men nu jävlar, nu är det allvar! De här människorna gick i ettan när jag började. Det finns inga andra som jag haft så mycket, det finns inga andra som hjälpt mig att utvecklas som de har. De är riktiga jävla slackers en del av dem, de skolkar och slöar och driver mig till vansinne när de kommer nu, när det är en månad kvar och vill höja sina betyg. But still. Gråt blir det. Och saknad. Fyfan, jag vill inte ens tänka på det. Jag får ångest när jag tänker på hur få lektioner det är kvar med vissa av dem.

2) Betyg! Jag hinner inte! Det är för mycket att fixa, jag behöver 40-timmarsdygn, snälla nån! Hur ska man hinna undervisa och bedöma samtidigt? Nationella prov och årsböcker och referensgrupper och hela havet stormar. Jag hinner inte med. Jag vill ha en månad till på mig.

3) Jag gillar mitt jobb. Jag längtar faktiskt inte bort från det. Jag må se ut som ett lik på morgnarna och gnälla mest hela dagarna, det är ändå inte så att jag längtar bort. Jag vill ha mer tid, mer struktur, men jag vill inte bort. Sommaren är välkommen, men jag har inte bråttom dit.