Inte riktigt gråten i halsen, men suckar djupt gör jag. Trött på människor omkring mig utan egentligt anledning, lättretlig och sur, vill bara vara ifred men känner mig samtídigt ensam. Snippe repar och jag känner mig övergiven.

Otränad och äcklig.

Ingen inspiration varken hemma eller på jobbet.

Längtar efter nåt men vet inte vad. Längtar sjukt mycket efter det, vad det nu är dessutom.

Lyssnar självklart (självklart!) på sorglig musik.

Vill inte vara med riktigt.

Och nej. Det är inte pms.