Kurs var det ja. När vi kom in i Sällskapets lokaler träffade en av mina (kvinnliga) kollegor en fd kollega från en anna skola. De hälsade glatt på varandra men blev avbrutna med orden

- Jaha, är det här nåt flickdagis kanske?

De stod häpna med öppna munnar när mannen som yttrat sig fortsatte:

- Här har inga kvinnor varit medlemmar på över 180 år!

En av kvinnorna svarade då, i tron att det här måste väl ändå vara ett skämt:

- Men då är det väl på tiden nu då kanske!?

Hon fick ilskan fnysningar till svar och sen följde:

- Och den här tonen tänker jag hålla, jag är faktiskt VD här!

Jaha. Nämen. Så. Att. Tillbaka till 1800-talet. Eller medeltiden kanske? Vi fick förhållningsorder; inga kvinnor i trappan. Vi fick åka hiss om vi nu var tvungna att lämna byggnaden. Och inte vistas på något annat våningsplan än det där vår hyrda lokal låg.

Men det kändes nyttigt. Att vara en oönskad, lite sämre varelse. Att få känna på hur det kan kännas. Intressant.

Och sen två dagars föreläsningar och samtal med religiösa, skygglappsförsedda religöst anfäktade människor (medelålder 60+). Jag lärde mig en del nytt och nyttigt, men på bekostnad av min tilltro till mänskligheten.

Allvarligt, vi måste avskaffa det här med religioner, hörni.

För övrigt hade jag  en (1) lektion förra veckan. Allt som allt alltså. En 80-minutare med industriarna. Religion. Seminarium om ondska. IP kan man lita på. Ypperliga ungdomar med välsvarvade hjärnor. Resten av dagarna och timmarna har ägnats åt fortbildning. Måndagen var studiedag, tisdag, onsdag i religionens tecken och fredagen fick jag tillbringa i mina älskade lokaler vid Engelska parken. Minnas lyckans glada dagar på SVC; svenska och litteraturvetenskapliga studier när allt var fina fisken. Den här fredagen bidrog dessutom till att tilltron till mänskligheten om inte lagades så åtminstone inte skadades ytterligare. Hundratals svensklärare som fick lyssna på bra föreläsningar och lära sig mer om hur man kan använda muntliga övningar och samtal i undervisningen. Bra skit.

Jag tror att det är på grund av ovanstående som jag varit en värdelös bloggare. Chock och information overload.