Mot alla vindar. Barndom. Prägling. Förmodligen en viktig (men fram till idag för mig undermedveten) anledning till att jag gillar killar som liksom är grå kring ögonen. Stavas även Jon English. ÅH!

En fantastisk tv-serie.

Sofia och jag pratade om den idag. Och om titelmusiken (det räcker att jag hör titeln så hör jag flöjten i huvudet). Hon har köpt boxen. Jag sökte på det världsvida nätet och fann mer än vad jag letade efter. Och nu har jag nog lyssnat på låten kanske... åtta gånger i sträck? Så bra kanske den inte är, men den fungerar utmärkt som en tidsmaskin. Ja jävlar vad jag ska låna serien när hon sett klart.

Se och hör!

Om jag fått en femma för varje person som frågat mig det de senaste dagarna hade jag kanske inte varit rik, men åtminstone kunnat unna mig ett rejält skrovmål på närmsta hamburgerhak.

Och jotack, det känns bra. Ungefär som att vara 29 skulle jag nog kunna säga. Utöver en viss irritation över en viss fråga då.

Firad i dagarna tre; en familjedag, en lärardag och en vännerdag. Bortskämd igel in absurdum, alla presenter faller därtill in under utseendefixerad-kulturtants-temat. Ett ypperligt tema. Bilder och lista följer om jag är ambitiös. Tacksam är jag i vilket fall, herreminje.

(Sliten är jag också. Jag har misskött både kropp och själ den senaste tiden. Nya dealen är träna fyra gånger i veckan, lägga sig innan 22, släcka senast 23, ingen alkohol och inget socker så länge det går att avstå.)

Och förutom presenter har jag fått blommor. Det står blommor i varje hörn av lägenheten.

Helt. Underbart.