När jag cyklade till tåget imorse, slirade i modd och blinkade bort snöflingor ur ögonen, solen hade fortfarande inte orkat upp. Då, mina vänner, då hörde jag vårfåglar sjunga i träden i allén längs med spåret.

Och sen kom jag på mig själv i duschen med att nynna på detta:

Kanske, kanske blir det vår en dag. Snön hotar med annat, men fåglarna lovade.

Att jag även gått runt och sjungit på "ja må hon leva" och den här resten av dagen kan däremot kanske tolkas som någonting hotande...