Det är mötestider, mostider. Inte-mycket-till-fritid-tider. I måndags förra veckan stannade jag kvar länge, länge eftersom det var föräldramöte, i tisdags hastade jag iväg till tåget mot Abisko efter jobbet, igår var det programlagsmöte, idag programråd, på torsdag är det referensgruppsmöte (jag är utsedd till medlem i referensgruppen, det enda jag vet är att vi ska prata om skolans marknadsföring. Tror jag.), på fredag är det svensklärarmöte. Och idag mötte jag och Sofia Lassie, förlåt, jag menar Andreas Lundstedt, och hans kamerateam inne på Sats när vi kom rödflammig och svettblöta från cykel- och corepass. Han skulle överraska en instruktör som ska vara med i Körslaget. Jag känner på mig att detta kommer att bli mitt genombrott. Det är nu jag blir upptäckt av de stora modehusen. Det är nu det sker!

Jag kan öva lite inför modellkarriären imorgon, då jag ska fotograferas. Min trea vill att jag ska vara med på deras skolfoto. Klädkod: svart, vitt eller svartvitt. Gissa igelfärgen...

Håhåjaja. Då blir det till att öva på leenden framför spegeln imorgon då. (Lagom; inte för stort, inte för surt (se upp för arggiporna!), inte böja på nacken för mycket men akta för att visa näsinnehållet!)  Jag som trodde dessa tider var över för mig. Svartklädd, uppställd på rad med luggen framför ögonen. Det blir ganska exakt som för tio år sedan. Jag tror fan att det är samma tröja jag slitit fram ur garderoben också. Bra att saker och ting förändras.

För att gå bakåt i tiden lite mer ska jag nu titta på ett avsnitt av Mitt så kallade liv innan jag släcker. Åh, fjortistider, hemska, underbara tider.