Alla inlägg under augusti 2009

Av Igeln - 7 augusti 2009 21:44

Först träffades några lärare på Katalin. En upptakt liksom. På tisdag är det skolstart nämligen. Kul! tänkte jag och cyklade dit, glad och lite extra snitsig i en USA-hatt. Tji! fick jag. Det var en träff i gnällighetens tecken. Eller det är orättvist, egentligen var det bara två som gnällde, men det liksom räckte och blev över för mig. Det överröstade alla andra. Allt mitt glada humör rann ur mig i takt med att ölen rann i dem. (Själv drack jag kaffe och Pepsi Max, mina öl hade jag liksom redan förbrukat denna vecka kände jag. Grill hit och middag dit och, och, och.) Jaha, så jag cyklade hem komplett nedstämd och kände att jag kommer att sakna Sofia så jag nästan dör den här terminen. Förutom att hon är min vän, smart, roligt och snäll så fyller hon en bra funktion; när jag blir lack och vill slå puckopersoner som kommer i min väg är hon lugn och fin som en filbunke och kan lyssna på mitt ältande tills jag blir snäll och söt igen. Och ingen blodspillan behöver ske. Tur att hon kommer att fortsätta komma till Katalin oavsett om hon jobbar på min arbetsplats eller inte.


Sen fick jag mitt schema på skolmailen. Mitt schema såg ut att bli rätt lätt och luftigt i våras. Fint tyckte jag, särskilt eftersom jag jobbat i överkant av vad som rekommenderas och därtill är klassföreståndare för två klasser, haft en lärarkandidat och vickat för två lärare i två ganska långa omgångar. Då var jag väl vara värd att jobba lite färre timmar nästa läsår då, liksom.


Tillåt mig skratta. Ha!


För det första har någon slängt på mig ytterligare en klass i religion. Så då ligger jag i överkanten av timantalet igen. Och sen är det nån som tycker att, Hey, varför ska de läsa religion på två terminer när man kan trycka in hela köret på en?


Enligt mitt schema ska tre klasser; el, fordon och esteterna, läsa kursen på en termin. (Esteterna ska läsa kursen på en termin, så det var jag visserligen redan inställd på. Och industriklassen får tydligen fortfarande två terminer på sig). Det blir två maximegapass religion i veckan för varje klass. (El har jag i svenska redan. Det betyder att vi kommer att träffas 260 minuter varje vecka. Det är 4,3 timmar. Uppdelat på två dagar.) Det kan även betyda psykisk brottning i två maximegareligionspass i veckan med varje klass. De orkar inte ha religion i åttiominuterpass. Det går inte. Det går verkligen inte två gånger i veckan. Per klass.


Jag kan uppbringa energi till att ha en klass som läser kursen så. Men inte tre. Varav två überyrkeskillklasser.


Det innebär visserligen att jag kommer att ha en otroligt soft vårtermin, med bara svenska med fem grupper och religion med industriarna. Synd bara att jag förmodligen inte kommer att ha överlevt tills dess.


Nu har jag visserligen brevväxlat lite med studierektorn, och han har lovat att se vad som kan göras åt mitt schema. Så jag ska ska kanske inte rista in mina beklaganden i sten än. Det finns hopp. (Och skulle det inte finnas sånt hopp får jag väl istället hoppas att jag är gjord i nåt segt, hårt och beständigt material, så att jag  kirrar det  här och bara kan glida efter jul. (Jojo. Fyra klasser ska skriva nationellt prov i svenska.))


Och vadå  "Som i en dröm"? kanske en uppmärksam läsare tänker. Jo. För ungefär en vecka vaknade jag upp helt genomsvettig och med andan i halsen. Jag hade drömt om skolan. En sån därn mardröm. Jag hade ingenting under kontroll, virrade omkring i korridorenrna utan någon som helst uppfattning om vad som skulle göras på lektionerna, i klassrummen satt elever och väntade i fyrtio minuter på att jag skulle hitta rätt sal, det kom kontrollanter och såg att jag inte gjorde nåt rätt nånstans, allt jag gjorde förvandlades till kaos, ingen hörde vad jag sa, alla struntade i mina instruktioner och en elev upplyste mig slutligen om att jag var lurad; egentligen hatade alla elever mig, de hade bara låtsas vara trevliga hittills.


Jag undrar vad mitt undermedvetna höll på med. Jag har inte haft en enda ångesttanke på skolan under hela sommaren. Mitt medvetna tycker (trots en smula schemanervositet och sofiasaknad) att det ska bli roligt att börja igen. Faktiskt. Att använda hjärnan på det där sättet igen. Lärarsättet. Jag trivs med det.

Av Igeln - 5 augusti 2009 23:26

Om olycklig kärlek mellan en havsfru och Herr Mannelig.


Apropå lena Willemarks sång alltså. Det var ju ingen sång i förra klippet, och det här var det enda jag kunde vaska fram från youtube.



Av Igeln - 5 augusti 2009 23:10

ska jag vara på söndag. Konsert alltså. Frifot. Jag och mina föräldrar, jag har ännu inte lyckats få Snippe att förstå att folkmusik kan vara minst lika tufft och farligt som hårdrock. Och vackrare än den mest smäktande ballad.



Jag promenerade förbi (eller okej, okej, jag stavade förbi) Parksnäckan för några dagar sedan och såg av en slump affischen som satt uppspikad på planket. Frifot, söndag 9/8, 19:30. Stor lycka. De är fantastiska musiker alla tre, och Lena Willemark har en jävligt speciell röst.



Av Igeln - 4 augusti 2009 15:30

Jag hade en stund med tom tid igår eftermiddags. Solen lyste och jag var lagom slö, så jag bestämde mig för att lösa korsord på en filt inne på gården. Assar kom spatserande och tyckte synd om mig som tvingades bry min lilla, lilla hjärna med så svåra problem, så han erbjöd sig att hjälpa till. Men sen fick jag inte vara med längre. Han bet mig i handen. Och sen somnade han. Utan att ha löst ett endaste ord. Och där låg vi i eftermiddagssolen tills Snippe kom hem och väckte oss.

 






Av Igeln - 1 augusti 2009 02:04

...men om jag fortsätter att träna så?


Jonklappen alltså.


Av Igeln - 1 augusti 2009 00:33

Ja, för alla eventuella obildade stackare refererar jag i bloggrubriken till en rätt bra låt.


En dag i igellivet då. Ja, som sagt gick jag upp tidigt, tidigt och stavade iväg en timme. Efter det har tiden varit ur led. När klockan var elva tyckte jag att det var eftermiddag. Jag tänkte tillochmed "undrar vad klockan skulle ha varit nu om jag hade vaknat ungefär när jag brukar". (Men alltså. Jag var trött. Och det är ju ändå logiskt nånstans. Lite.)


Jag gick på stan och lyckade förstöra alla slags undanflykter jag kan tänkas uppfinna när det gäller träning. Att jag envisas med att göra livet så svårt för mig själv. Tidigare har jag köpt en balansboll. Idag köpte jag en bok om styrketräning med en massa, massa och ännu lite fler övningar jag kan roa mig med i källaren. På SATS också för den delen. Men det räckte inte med det, nej, nej. Ett gummiband också såklart. Jag avslutade med ett par dyra sulor som förhoppningsvis hjälper mig att bli av med mina svullna knän som envisas med att dyka upp när jag envisas med att gå eller springa en massa. Inte helt oväntat gjorde de sin debut när jag var brevbärare och har sedan varit ganska trogna följeslagare. Så nu kan jag aldrig mer skylla ifrån mig på yttre omständigheter när jag inte har lust att träna längre. Fan å.


Det var alltså min hälsa som låg i fokus.  (Efter lunch. Till lunch åt Snippe och jag entrecote med färskpotatis, marsalasås och ett halvt kilo vitlökssmör.)


Men inte bara min hälsa visade det sig. Även den globala. Jag blev värvad. Nu är jag greenpeacemedlem också. Ja jävlar. Egentligen hade jag nog tänkt mig WWF, men verkar inte vara lika påstridiga på stan, och det verkar ju vara gågatan som gäller för min del. Jag fattar inte vad som hände, och det gjorde nog inte killen som stoppade mig heller. Först sa jag bestämt nej och radade upp alla organisationer som jag redan är med i, bland annat Naturskyddsföreningen. OK, sa han och tyckte att det lät väl bra, men informerade mig ändå lite om skillnaden mellan NF, WWF och Greenpeace. och sen tackade han mig för att jag lyssnat och skulle gå vidare. Och jag sa "jaha, ja, men vafan, jag går väl med då." Antagligen hans lättaste försäljning idag. Och i veckan. Kanske i år? Jag har lite dåligt samvete över att jag inte var lika lättövertalad för några veckor sedan. Han förtjänade att sälja ännu lite mer. Det måste ha berott på huvudvärken den dagen.


Nåväl, den dåliga karman för det kanske vägs upp lite av att jag numera skänker pengar till Unicef, Amnesty, Greenpeace och Naturskyddsföreningen varje månad? Hjälp. (Ja, det är väl förhoppningsvis det jag gör förstås...)


Ja. Då har jag alltså löst mitt I-landsproblem, lite drygt ett år senare.


När jag gick hemåt med mina träningskassar och mitt goda samvete såg jag Filip och Fredrik sitta och prata, förlåt jag menar skrika, med två mycket blonda tjejer utanför Subway. Det var lite oväntat.


Jag hann knappt komma hem förrän hjon kom förbi och visade upp sin nya sten. Den var fin. Han gav mig en något försenad julklapp också. Den var också fin. Och ärvd, den ska tydligen förekomma någonstans på youtube, men jag har inte lyckats hitta den än.


Jaha, och sen då?


Sen har jag tränat (på SATS, utan hjälp av bok), ätit indisk mat och tittat på Kenny Begins. Precis lagom intelligensnivå för en igel med sömnbrist.


Ojoj. Det har varit en lång igellivsdag.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4 5
6
7
8
9
10 11
12
13
14
15
16
17 18 19 20 21
22
23
24
25 26 27
28
29
30
31
<<< Augusti 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards