Om allt går som det ska, och det ska det banne mig, så flyttar Sofia in till mitt arbetsrum och in i mitt arbetslag det närmsta året. Hur bra är inte det på en skala? Sjukt bra, är svaret på den frågan. Jag vågar nästan inte tänka på hur bra det är. (Fast kanske slutar allt i misär; vi tröttnar på varandra och börjar hata. De andra får medla mellan oss medan vi kastar sudd och pennor på varandra. Man kan aldrig så noga veta.)

Snippe köpte en Kiss-tröja (jag pratade om det på tåget, en av de äldre lärarna tyckte att det lät lite skumt innan jag förklarade närmare vad detta innebär) på nyöppnade Cubus åt mig på sin lunch. Han fick stå 40 minuter i kö för min skull. Sjukt snällt. Men så ligger det väl kanske lite i hans intresse att jag har på mig sådant också.

Nu sitter jag i soffan, nyduschad och glasögad och ska testa nagellack; så mycket viktiga saker har jag att göra. Jag ska måla ett papper och se vilka lack som får stanna och vilka som ska få lämna detta jordelivet och uppgå i något större. Och apropå detta jordeliv och vad som sedan komma skall så ska jag bland lite annat ha livsåskådningslektioner med två grupper imorgon, och jag ser väldigt mycket fram emot båda; en estet-hotell och restaurangblandning och en industriklass. Reko kids, som det heter.

Sen väntar sängen. Igår la jag mig tidigt; ögonen kliade och jag gäspade. Somnade rätt kvickt men vaknade också rätt kvickt bara någon timme senare. Och där låg jag och stirrade. Hjärnan gick på högvarv trots att jag inte är stressad eller orolig för någonting just nu vad jag vet. Jag kom på tusen små bra saker jag skulle göra under morgondagen, jag kom på lektionsupplägg, jag kom på mejl jag skulle skicka, jag kom på texter jag skulle leta och praktiska saker jag skulle ordna. Jobb, jobb, jobb. Jag höll på att bli galen. Jag koncentrerade mig på att slappna av i varenda muskel jag kunde komma på, jag räknade mina andetag, jag iglade på Snippe, jag snurrade tusen varv, jag kröp runt på golvet halvblind, grävde fram spikmattan från platsen den ligger på under sängen och la mig på den. Men icke. Någon gång måste jag i och för sig ha somnat, för jag vaknade ju när klockan ringde. Nu är jag lite nervös inför stundande natt. Jag ska ta med mig skolkatalogen och plugga in rätt namn till rätt ansikte på de nya klasserna jag har. Kanske är det uttröttande nog.