Klockan är kvart över tio en lördagskväll och jag sitter i sängen och planerar lektioner. Ja, det säger väl ungefär allt.

Snippe röjer omkring i köket och flyttar stereoapparater upp och ner från källaren, snart ska han göra plats för den nya tv-apparaten han ska köpa imorgon antar jag.

Ja.

Jo.

Han ska köpa en ny platt-tv till sovrummet. Det behövs tydligen. En större, dyrare, bättre, flashigare. Den vi har i sovrummet just nu har ju nästan fyllt ett år, herregud, dags att uppdatera.

Själv är jag seg som en kola trots jag har sovit bra. Inga fler vakna ångestnätter trots att schemat om möjligt har blivit ännu sämre. Jag har mejlat, härjat, sprungit upp och ner för trappan till schemaläggare och rektorer, fram och tillbaka till olika kollegor och försökt pussla och i fredags kom jag med ett förslag jag själv tyckte var rätt vettigt. Får se om de tycker samma sak. I vilket fall verkar mitt psyke ha ställt in sig på att jag gjort vad jag kunnat, inget ältande sedan i fredags eftermiddag. Annars är det nog en av mina sämsta egenskaper. Jag gråter sällan över spilld mjölk; går nåt sönder är det sönder, blir nåt stulet är det borta. Jaha. Inte mycket att göra åt, bara att försöka fixa till så bra som möjligt och fortsätta, inte gräma sig. Men att inte veta, det klarar jag inte av. Jag hatar att inte ha koll på min närmsta framtid. Det kan göra mig helt galen. Eller sömnlös, då.

Men seg är jag alltså. Lade mig elva helt frivilligt igår. Sitter och känner mig lite lagom duktig helt utan helgångest just nu. Det måste vara nåt fel. Vitaminbrist.

Jag är fortfarande otroligt nöjd med min nya plats, mitt bås vid fönstret. jag pysslar och grejar och sitter helt hemlig och ospioneringsbar i lugn och ro och trivs. När jag tittar på mitt gamla skrivbord fattar jag inte hur jag klarade av att sitta där, så mycket trivs jag på min nya plats. Ibland krävs inte mycket för att göra igeln nöjd.

Fredagens katalinkväll var som dag om man ska kalla den förra för natt. Som natt och dag alltså. Olika. Det vill säga att den senaste var jättetrevlig. Alla glada, inget klag, mest bara diskussioner och skratt. Ännu ett hack uppåt på nöjdhetsskalan.

Ny mobil har jag också; nu när Snippe har två stycken i-fåner i sin ägo har jag fått ärva hans näst senaste lur. En fiskfjällslikande sak som jag hittills kommer väldigt bra överens med.

Men nöjdast av allt blev jag i fredags. Sofia kom tillbaka till skolan som vikarie för en lärare! Halleluja! Det känns inte bra att läraren hon vickar för är sjuk, jag vill inte alls att han ska vara borta, men ska man sätta in en vikarie är det här världens bästa lösning. Linlugg och Sotlugg på banan igen.