Om någon undrar så har vi anställt allt som allt sex stycken kattvakter. Men jag har ändå lite ont i hjärtat av att jag inte kan packa ner Assar i väskan. Tre veckor utan knäppkatten, det känns svårt. Nu ligger han i kanelbullestil bredvid mig.

Jag ska stoppa näsan i gråpälsen snart. Innan dess bjuder jag på en bild.

När Assar tycker att vädret är deppigt eller när han bara har tröttnat på hela ute-dealen så lägger han sig på grannarnas balkong. Det är hoppavstånd till den. Men inte vartsomhelst på balkongen. Inte på en stol, inte på bordet, inte på golvet.  Nej, i en kruka. I en kruka med en stor gran i. Där bor han om dagarna. Ibland ser inte granntanten att han ligger där, och då råkar hon vissa gånger även vattna honom. Då kommer han inte tillbaka på några dagar. Fast sen ligger han där och glor igen. Som att han äger precis hela gården.

Jaha, vad gloru på?

Jag och katten ligger nedbäddade, Snippe stökar fortfarande i vardagsrummet. En koltrast sjunger utanför fönstret, precis som det ska vara en midsommarafton.

Men fokus har liksom legat nån annanstans idag. För imorgon åker vi till USA. Los Angeles för att vara exakt. Tre veckors roadtrip följer sedan, inte helt illa. Frida hämtar upp oss imorgon, Berra, vår reseledare, är redan där.

Ipoden är nypåfylld. Att nedanstående grupp står för ungefär av hälften av innehållet är väl inte helt oväntat.