Vad är grejen med det?

Varför tar man så mycket av allt? Och just av allt? Allt! "Hm, den här osten kanske man också måste testa? Gubbröra... jag har för mig att det är jätteäckligt, men jag kan ju ha ändrat mig? Åh! Lax! Och korv! Och oliver! Revbensspjäll! Potatis, potatis!" och så vidare i all oändlighet.

Sen när man har sitt matberg på plats så äter man som om man aldrig sett mat förr. Fort ska det gå, annars kanske nån kommer och stjäl ens tallrik!? (För det är ju inte så att man kan hämta en ny. Och ännu en. Och så en till. Justja, sen är det ju ost och kex också. Innan efterrätterna alltså.)

Kasta i sig är bästa taktiken, för då hinner man inte känna att man är mätt, och då hinner man pressa i sig några kilo till. Mest ätet vinner.

Buffébeteende, tur och retur.

Jag dör. Jag dör motsatsen till svältdöden.