"Jamen alltså, jag bara undrar - när kom människorna på det här med samlag?"

På en religionslektion som handlade om Islam. Så jag började gå igenom det här med syndafallet, Eva, Adam, äpplet och hela kitet. Men det var inte det frågan gällde. Det var när folk började ligga med varandra på riktigt. Gjorde man till exempel det på vikingatiden? Eller på Jesus tid?

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta eller vad som var den rätta reaktionen. Jag undrar fortfarande om jag har missförstått frågan. För eleven i fråga är inte dum, absolut inte. Tvärtom i själva verket.

Jag har smilat så otroligt mycket. Jag kommer att få träningsvärk imorgon. I giporna.

Mina fina esteter hade nämligen avslutningskonsert idag. Åh! Stolt! Det var lätt värt att sitta kvar och rätta uppgifter till klockan var 18 för att sedan gå och sätta sig i publiken. Jag och Malin satte oss längst fram, och rålog. Och mer än hälften av allt de spelade återfinns i min skivhylla. Bara en sån sak.

Så fina, duktiga, glada och lite nervösa esteter. Som verkade så uppriktigt glada över att vi kom och tittade på dem. Men å. Såklart man gör! (Eller kanske inte, för utöver studierektorn och musiklärarna var vi bara tre lärare där... Nåja. De andras förlust.)

Ska det vara så här i livet nu? Att jag ska bli alldeles rörd och varm i hjärtat varje termin? Om jag inte går sönder av lycka så tror jag att det är en rätt bra sak.

Jag har världens bästa jobb. Har jag nämnt det förr nån gång?

Det är en mör igel som byggt bo i sängen. Lyssnar just nu på koltrastkonsert som pågår utanför fönstret men snart dags för mord igen.

Att skriva att jag hade fantastiskt roligt igår vore kanske att ta i, men riktigt kul hade jag faktiskt. När jag satt på tåget mot Gävle kände jag att jag nästan ångrade mig, att jag inte ville, inte orkade. Att jag skulle känna mig ensam, tråkig, less och... jag vet inte. Men så tog jag en dusch hos Malin, min kollega och även guide och hotellvärdinna (hon bor i en otroligt fin sekelskifteslägenhet i gamla delen av Gävle. Otroligt.) för kvällen och så kände jag mig lite mera på. Vi gick ut och åt först, tog en öl, gick vidare, tog en öl till, det kom in fnittriga tvåor som ville bjuda mig på baileys och allt började kännas väldigt bisarrt. Men när vi gick till själva skivan släppte det.

Det har tydligen varit så att alla ställen som upplåtit sina lokaler åt skolans studentskivor sedan brukar bannlysa detta evenemang för all framtid; det brukar vara bråkigt, stökigt och allmänt oordnat. Så icke nu. Det var jättetrevlig stämning! Vi mötte upp ytterligare några lärare, och alla kände vi oss så otroligt välkomna. Vi satt och pratade, skrattade och dansade, ibland bara skolans fjortisar (som de äldre lärarna kallar oss - Sofia, Malin och mig; alla födda på åttiotalet) (Jag och Sofia kallas även Linlugg och Sotlugg. Jag avlöjar inte vem som är vem...) ibland tillsammans med skolans elever.

Det blev sent, vi (som i fjortisarna) blev hungriga, vi gick till ett känt hamburgerhak, det var stängt. Vi gick till ett annat. Det var också stängt. Vi gick till en mack. Jag hade förskräckligt ont i fötterna efter klackar höga som hus (okej små hus. Typ Barbies hundkoja eller så?) så jag gick barfota längs stadens gator. Den hade öppet. Vi stod i kö, vi åt korv. Vi gick hem. Och slocknade. Knappt fyra timmar senare var det bara att stiga upp och göra sig färdiga för en ny skoldag. Jag trodde mina lektioner där skivbesökarna varit i majoritet kvällen innan skulle vara tomma på elever, men mina tappra elare (både tvåor och treor) satt på plats. Kanske inte som tända ljus, men glada och snälla var de.

Jag har världens bästa jobb.

Men nu är jag sliten. Ojoj. Jag skulle vara groupie ikväll, men jag kände att det inte gick. Tv, hallon och te. Det är igelns melodi ikväll.

Favorit i repris. Samma klänning till och med, bara andra acessoarer. Ingen pannlugg. Och i Gävle detta år. Rapport följer imorgon.

sa det. Igen! Fast på det andra sättet. Åt andra hållet.

Idag är jag glad och trivs med livet.

Jag sov åtta timmar inatt, tog 8:07-tåget till skolan och hade tre jätteroliga lektioner i rad. Svenska med ambitiösa omvårdnadstjejer, vickade i religion och diskuterade islam med teknikare (Åh! En så himla trevlig och inbjudande klass!) och så svenska med mina handelsettor som är så snälla och söta som små lamm. Okej, ystra lamm. Ystra lamm med attityd. Men dock - lamm.

Tidigt tåg hemåt, och så skämde jag bort mig med lite smärtsamheter; vaxa, färga, plocka. Men det var mindre smärtsamt än jag trodde att vaxa benen, det var ju INGENTING i jämförelse med min epilator.

Träna snart, sen middag hos mamma och pappa. Finemang!

Pinor jag genomlidit hittills:

Vaxning av ben

Plockning av ögonbryn

Färgning av ögonfransar och -bryn.

Pinor som återstår idag:

Träna

Ta sig till träningslokal i hagelstorm

sa det. Det hjälpte inte hur mycket energi jag än samlat ihop under fyradagarshelgen, och att jag kände mig glad och pigg när jag kom till skolan, (tidigt som vanligt, luften luktade regn och poppel, bästa doften ever. Ensam (ja, nästan i alla fall, bortsett från nån enstaka expeditionsperson och städerskan) med ljuva toner i öronen. Arbetsro. I de knappa två timmar jag har på mig innan resten ramlar in i mitt arbetsrum).

När det hade gått uppskattningsvis 7 minuter av första lektionen hade jag fått en ny föraning om hur resten av dagen skulle arta sig. Elkillelektion, de hade (medvetet?) missförstått mig och trodde att de skulle få skriva omprov på lektionstid och blev alldeles uppjagade när inte det funkade. Och dumsnäll som jag är lovade jag att fixa en ny tid samma dag.

Det var bara att jaga. Jag sal, jaga vakt, jaga rätt på undervisande lärare och kolla att det inte krockade om de skulle gå några minuter tidigare. Och så fortsatte det. Sen var det dags att jaga aulatid (där vill man vara om man ska visa film), skriva mail till lärare och tigga, lyckas göra trepartsbyten, deala om tider med lärare… Boka datasalar, pussla, planera.

Ja, och så ha lektioner däremellan dårå. Med till viss del ganska betygsstressade elever som man ska hinna lära något, lyssna på, hjälpa. Puh.

Programlagsmöte och LR-möte på eftermiddagen. 17:26-tåget hem.

Och tisdagen fortsatte i samma stil. 6:19-tåget. Filmvisning på morgonen. Passion of the Christ. Allvarligt, jag tror jag kräks om jag ser den ännu en gång. Jag orkar inte. Jag orkar inte med mer onda rabbiner, hysteriskt skrattande och piskande romare, gråtande kvinnor, Jesus som faller än hit än dit och lider i all oändlighet. Eller åtminstone till påskdagen. No more. Men första klassen gillade filmen och verkade taggade på att diskutera nästa gång, klass nummer två (men då satt jag i biblioteket och rättade uppgifter) var lite känsligare, jag tror att omkring sju tjejer gick ut ur salen för att de mådde illa.

Allt går i ett, elever som behöver hjälp, ingen som kan vänta till sen, allt ska ske nunuNU. Uppgifter som ska rättas snabbt, snabbt så att de kan åtgärda sina betyg om det behövs. Och så vanliga lektioner emellan.

Det känns som att större delen av tiden jag lägger på jobbet just nu inte är lektionsförberedande arbete eller lektionshållande. Det är administrativa uppgifter; möten, klassförestånderisaker (mejla lärare och fråga hur mina små kycklingar klarar sig, hjälpa dunbollarna som behöver stöd, utvecklingssamtal, kontakt med föräldrar…). Det jag vill och behöver göra för att göra bra ifrån mig framför vita tavlan får jag liksom klämma in lite där det finns en lucka.

Äh. Det går över. Och jag ynkar kanske lite i onödan. Men just nu känner jag mig trött. Jag och alla andra lärare jag pratat med, i och för sig, så jag känner mig inte unik. Det verkar vara nåt som går just nu. Jag tror det heter slutet på vårterminen.

Men gårdagen bjöd på tre ljuspunkter. Den första var att fika med Melina, hon som fick post it-lappar av mig som började ”Min sol, min måne, mitt allt”. Det är få förunnat! Det är faktiskt bara en förunnat. Tänk när hon styrde i satsrepan, vilka tider. Bra att ses i verkliga livet, inte bara genom bloggarna.

Den andra var att jag sprang in i (nej, ledde cykeln in i om jag ska vara sanningsenlig) min största anledning till att jag blev lärare; Burstedt, min svensklärare på högstadiet. Vi pratade en stund, han såg glad och välmående ut, det kändes bra. När jag cyklat därifrån kom jag på att jag ju borde säga det där jag tänker varje gång vi ses men som jag aldrig säger – just att han är den största inspirationskällan för mig, att som han var för mig hoppas jag kunna vara för mina elever nån dag. Så jag vände för att cykla ikapp och klämma ur mig det, men då var han försvunnen. Nästa gång. Jag lovar.

Den tredje var spöregn, sol och regnbågar om vart annat. Roligaste vädret.

För nytillkomna eller glömska läsare vill jag bara förvarna att bilderna på mat från denna dag på intet vis representerar vad jag stoppar i mig en vanlig dag. Bara en vanlig söndag. Var god anmäl mig inte till myndigheterna, jag är skötsam idag. Tonfisk och keso till lunch, sushi till middag. Jag lovar.

Klockan är 10. Snippe gömmer sig inne på toaletten och Assar terroriserar lite sådär i allmänhet.

11. På promenad längs Fyrisån.

12. Snippe repar. Jag fick kanelbulle med mjölk som efterrätt av mig själv.

13. Fixar ärenden på stan. Hittar trötta spår av Valborg.

14. Efter stan handlade jag mat på Kvarnen och gick sedan förbi Gebit. Där köpte jag dessa för lite pengar. Den ena hade jag idag, den andra är planerad att bäras imorgon.

15. Soffläge. Förbereder jobb iklädd mjukisstassen och med med kakglass i näven.

16. Slutbedömer nationella prov i svenska.

17. Slutbedömer fortfarande nationella prov i svenska...

18. Blev hungrig. Kokade olikformade ägg. Ett till lunchlåda, ett till mellanmål.

19. Fortfarande jobbjobbjobb. Tröstar mig med min rot - morot. Morot- och ingefärssmoothie, kaffe och morotskaka.

20. Bytt ut svenska mot religion. Förbereder elkillelektion om buddhism.

21. Snippe har levererat hämtmaten. Länge sedan jag åt kebab. En hit.

22 - 23. Film. The Notebook. Jag blev otippat blödig och grät i slutet. Kanske för att jag också lär bli senildement?

Midnatt råder och jag har en ny tandborste med spröt. Den ska komma åt i alla mellanrum. Alla kaksmulor som fastnat...