Det började bra, med körövning, lätt lektion och glatt utvecklingssamtal. Det fortsatte bra sen också, med gulle-estetkonsert på byns marknad lagom till lunch (visserligen var de mycket märkligt placerade, i anslutning till bajamajorna, snett bakom en lastbil. De var fler i bandet än vad vi var i publiken till att börja med...) och sen tillbaka till skolan.

Men sen gick nåt snett. Allt blev en grå sörja och jag blev less, trött och sorgsen. Deppigt utvecklingsamtal, ledsna och gnälliga kollegor. Hjärnstillestånd.

Jag kan vara smart och räkna ut att det har med mens att göra, men det tänker jag inte. Det är helt enkelt bara synd om mig. Alla och allt är emot mig.