Det är en mör igel som byggt bo i sängen. Lyssnar just nu på koltrastkonsert som pågår utanför fönstret men snart dags för mord igen.

Att skriva att jag hade fantastiskt roligt igår vore kanske att ta i, men riktigt kul hade jag faktiskt. När jag satt på tåget mot Gävle kände jag att jag nästan ångrade mig, att jag inte ville, inte orkade. Att jag skulle känna mig ensam, tråkig, less och... jag vet inte. Men så tog jag en dusch hos Malin, min kollega och även guide och hotellvärdinna (hon bor i en otroligt fin sekelskifteslägenhet i gamla delen av Gävle. Otroligt.) för kvällen och så kände jag mig lite mera på. Vi gick ut och åt först, tog en öl, gick vidare, tog en öl till, det kom in fnittriga tvåor som ville bjuda mig på baileys och allt började kännas väldigt bisarrt. Men när vi gick till själva skivan släppte det.

Det har tydligen varit så att alla ställen som upplåtit sina lokaler åt skolans studentskivor sedan brukar bannlysa detta evenemang för all framtid; det brukar vara bråkigt, stökigt och allmänt oordnat. Så icke nu. Det var jättetrevlig stämning! Vi mötte upp ytterligare några lärare, och alla kände vi oss så otroligt välkomna. Vi satt och pratade, skrattade och dansade, ibland bara skolans fjortisar (som de äldre lärarna kallar oss - Sofia, Malin och mig; alla födda på åttiotalet) (Jag och Sofia kallas även Linlugg och Sotlugg. Jag avlöjar inte vem som är vem...) ibland tillsammans med skolans elever.

Det blev sent, vi (som i fjortisarna) blev hungriga, vi gick till ett känt hamburgerhak, det var stängt. Vi gick till ett annat. Det var också stängt. Vi gick till en mack. Jag hade förskräckligt ont i fötterna efter klackar höga som hus (okej små hus. Typ Barbies hundkoja eller så?) så jag gick barfota längs stadens gator. Den hade öppet. Vi stod i kö, vi åt korv. Vi gick hem. Och slocknade. Knappt fyra timmar senare var det bara att stiga upp och göra sig färdiga för en ny skoldag. Jag trodde mina lektioner där skivbesökarna varit i majoritet kvällen innan skulle vara tomma på elever, men mina tappra elare (både tvåor och treor) satt på plats. Kanske inte som tända ljus, men glada och snälla var de.

Jag har världens bästa jobb.

Men nu är jag sliten. Ojoj. Jag skulle vara groupie ikväll, men jag kände att det inte gick. Tv, hallon och te. Det är igelns melodi ikväll.