Man kan aldrig så noga veta, kanske blir det rollspel i varje klass nu (där jag spelar majoriteten av alla roller)? För jag vann nämligen ett pris i lördags – ett maskeradpris! Det var allt en debut som heter duga, haha. Möjligen blir jag mer lättövertalad inför framtida spex. Eller så kommer jag att känna mig blasé. Been there, done that.

Jag vill inte jobba imorgon. Jag vill gå och lägga mig nu, sova tills jag vaknar av mig själv och sen gå ut och springa flera mil. Tio, tjugo stycken sådär. Bara dricka vatten och äta salladsblad.

Inte bara imorgon. Jag behöver ett lov. Ett sportlov. Ett späklov. Jag känner mig socker- och fettförgiftad. Jag måste avgiftas.

Maskerad. I min värld är det ordet en synonym till ångest. Så pass mycket ångest att jag alltid hårdnackat vägrat gå på maskerader. Nu när man är så kallad vuxen går det inte längre att vägra ut sig tydligen. Jag försökte nämligen. Inte ett alternativ visade det sig. Det är bara att bita ihop och klä ut sig. Temat är film. Och okej, jag har det ju lättare än vad Snippe har. å andra sidan tycker han att det ska bli en rolig kväll. Jag har ont i magen. Även den lösa.

Här är resultatet efter hysterin. Jag mår lite dåligt men även bra.

Tuffa stumpbyxor, fina skor och en tunika som inte alls kommer till sin rätt på bilden.

Och såhär ser de vita skorna ut på nära håll... Köpte ett par svarta sandaler också, men glömde fota dem. Nu är jag för lat.

En sån här hittade jag också. Grönt! Vår! Och en nästan likadan modell köpte jag när jag ändå var i farten liksom. Fast mörkblå.

Ja, för att sammanfattade det hela så var det alltså en köphysteri som kan kallas duga. Hoppas den har gått över. Får se nästa gång jag går längs gågatan antar jag.

måste vara det som drabbat mig. Jag längtar nämligen till imorgon eftermiddag, då jag ska gå på stan efter jobbet. Jag vill gå runt i affärer och köpa saker. Shoppa, handla, skaffa, tjacka. Smycken. Kläder. Grejer. Vad som helst, bara det är till salu, typ.

Det här känns inte alls sunt.

Eftersom min dräng inte är så flitig med att ge mig blommor gör jag det själv. Rätt ofta faktiskt. Jag skulle förstås kunna säga att jag ger honom blommor men det är bara självbedrägeri. Han ser dem knappt. Möjligen om jag pekar och säger "Titta! Fint!" att han erkänner deras existens.

Men titta! Fint! Jag blir glad och då är det värt det i vilket fall.

Vardagsrumsglädje

Kökslycka

Jag har kommit på mig själv med att gå och gnola högt hela dagen. Undrar om det kan ha något med nedanstående inläggs innehåll att göra.

Efter duschen (på tre minuter. Jävla varmvattenshelvete. Jag måste färga håret snart och det ger mig svår ångest) så lade jag mig i sängen för att läsa lite. Mysigt, tänkte jag, klockan är bara åtta, nu kan jag verkligen varva ner och kanske hinna läsa ut boken.

Jojo.

Jag somnade innan klockan hann slå nio. Vaknade klockan sex imorse och undrade vad som egentligen hade hänt.

Men pigg och glad. Alltid nåt.